Gästintervju: Guillermo Molins "Glädjen är tillbaka"
I helgen dök det upp en riktigt matig intervju med Guillermo Molins i Himmelrikets mailbox. Där finns både diskussioner om höstspurten, intressanta detaljer från Gisches proffsäventyr och en hel del mer.
Efter en session i Europa har guldpojken från 2010 återvänt till Malmö. Hans tid utomlands har innehållit Champions League matcher, cup-semifinaler inför 70 000 åskådare men även petningar som inneburit läktarplats. Nu är han tillbaka. Erfaren, revanschsugen och extremt laddad. Han har återvänt för att bli guldmannen 2013
- Det har hänt väldigt mycket med mig sen jag sist spelade i Malmö FF. Både fotbollsmässigt och på det psykiska planet. Ute i Europa tappade jag glädjen för fotbollen men nu har jag fått tillbaka den. Att spela matcher och vara delaktig i en guldstrid är perfekt för mig i nuläget. Speciellt efter en sådan skada som jag fick. Då måste man spela regelbundet för att komma tillbaka. När en tränare tror på en, vill att man ska utvecklas och vill använda mig för att lyckas känns det mycket bättre. Jag är bara 25 år och har mycket kvar att ge.
Hur känns det inför de sista matcherna?
-Det känns bra trots att vi hade en riktigt dålig match mot Häcken senast. Anledningen till att vi förlorade då var nog att vi blev bekväma när vi fick reda på att Göteborg förlorade mot Djurgården. Det är inget medvetet men när vi kan rycka i tabellen slappnar vi av. Vi tappar den anspänning som behövs för att kunna vinna matcher. Trots det har vi en bra utgångspunkt nu.
Hur har omställningen till att spela anfallare varit?
- Det går bättre för varje match. Mina instinkter kommer tillbaka. Jag spelade ju anfallare när jag var ung. Jag gör alltid mitt bästa och om Norling vill använda mig som anfallare ställer jag upp på det. Men jag är högerytter och det är de kvalitéerna som jag har tränat på i alla år. Men Hamad är ju lagkapten så honom kan jag inte peta precis.
Det här året är du en av de rutinerade spelarna i MFF trots att du bara är 25 år, hur är det att ta det ansvaret?
-Det känns bra. Jag har alltid sett mig själv som en ledare. Jag försöker ta med mig folk till det som ska göras och peppa alla grabbar. Men man måste alltid se till att man själv presterar också. Om du spelar dåligt själv och lägger all tid på att hjälpa andra så funkar det inte.
Fick Malmö betala en stor summa för att få tillbaka dig med tanke på att du hade två år kvar på kontraktet med Anderlecht?
- Nej, jag ville lämna och de ville släppa mig. Jag gick för en liten summa. Men det finns en deal i kontraktet. Om jag säljs från Malmö kommer Anderlecht få en procentandel av den summan. Jag hade kunnat sitta kvar och hämta in min lön resterande tiden av kontraktet men jag vill spela matcher och utvecklas.
Molins är född i staden Montevideo i Uruguay. När han föddes var det inbördeskrig i landet och militären tog över makten. Hans föräldrar såg bara en utväg för att deras barn skulle få en bra uppväxt. Tillsammans flyttade familjen till Sverige när han var ett år gammal. Men det var inte bestämt att Sverige var det land som de skulle åka till:
Vi flyttade inte för att någon i vår familj var jagad precis. Inte heller på grund av politiska skäl. Det var bara oroligt i landet. Vi åkte till flygplatsen och tog första flyget ifrån Uruguay. Det var en slump att jag hamnade i Sverige. Det var och är en väldigt bra invandrarpolitik i Sverige. Landet tar emot folk som behöver hjälp och som vill bort från tuffa grejer.
Fotbollskarriären tog fart när familjen Molins bodde i Kävlinge.
Märkte du tidigt att du skulle bli en bra fotbollsspelare?
-Nej inte alls. Jag var typ femte bäst i ungdomslaget i Kävlinge. Pappa sa till mig att jag hade bra teknik men måste utveckla allt annat för att lyckas med fotbollen. Jag minns första zonlägret. Jag spelade dåligt och gick inte vidare till nästa uttagning. Efter beskedet grät jag i köket. Pappa kom och gav mig böcker och sa att det var läge att börja läsa i dem istället.
Du gjorde motsatsen?
- Ja. Året efter växte jag typ 15 centimeter. Det blev svårare att ta bollen av mig. Jag blev starkare och snabbare. Då blev jag uppflyttad till Kävlinges A-lag. Sedan fick jag provträna med MFF tillsammans med 50-60 andra spelare. Jag och en annan kille blev utvalda. Vi fick en lägenhet i Kroksbäck av klubben. Ett dåligt område i Malmö. Jag vet inte var den andra grabben är nu men han var en lång och stor anfallare i alla fall. Efter ett år försvann han och jag blev kvar. Sen flyttades jag till A-laget. Resten är historia, haha.
När Molins blev uppflyttad till A-laget gav dåvarande tränaren Sören Åkeby honom chansen i väldigt ung ålder. Han debuterade redan som 18-åring vilket var väldigt ungt på den tiden.
Hur tycker du att svenska klubbar är på att ge de unga spelarna speltid tidigt i karriären?
- Det har blivit mycket bättre. När jag precis kom upp minns jag att nästan alla spelarna i startelvan var över 27 år. Sen hände något. Zlatan spelade en stor roll i förändringen tror jag. När han slog igenom på riktigt. Klubbarna förstod att de kan utveckla stjärnor om de ger spelarna speltid i A-laget vid ung ålder. Nu ser man hur Elfsborg, Göteborg och AIK släpper fram 16, 17 och 18-åringar, vilket är kanon. Nu i Malmö är det helt annorlunda nu jämfört med när jag var ung. Jag är en gammal gubbe nu liksom. Det är på väg åt rätt håll.
När du kom upp i a-laget var du fortfarande anfallare. Vad hände?
- Sören Åkeby var tränare då. Han gjorde om mig till högerytter. När han sa att ”du ska lira på kanten” svarade jag bara ”de gör jag inte”. Jag var sur för det var så långt ifrån mål. Men nu i efterhand måste jag tacka honom för det. Den ändringen har tagit mig dit jag är idag. Han sa även till mig att dribbla mer. Han sa att varje gång jag fick bollen ensam med en motståndare skulle jag köra förbi honom. Fick jag två emot mig skulle jag passa för då fanns det en medspelare som var fri. Jag fick mycket skit av lagspelarna när jag följde Åkebys instruktioner men det utvecklade mig mycket.
Under U21-EM i Sverige 2009 var Molins med. Han var bland annat inblandad i 3-3 målet mot England i semifinalen. Men han sköt sedan den avgörande straffen i stolpen under straffläggningen, mot en hånflinande Joe Hart.
Hur var det att missa den straffen?
-Jätte-, jättetufft. Jag hade inte slagit igenom i Allsvenskan och efter straffen var jag knäckt i flera veckor. I samband med straffen fanns det etablerade utlandsproffs som tackade nej när Lennartsson frågade vem som ville lägga. Det förvånade mig men jag kände mig redo. Motgångar stärker en brukar man säga och jag håller fullständigt med. Efter EM började min karriär gå spikrakt uppåt.
Du fick sedan spela i landslaget, hur var det?
-Jag fick vara med under januariturnén så det var inte det ”riktiga landslaget” men det var otroligt häftigt. När man stod inför match och skulle sjunga nationalsången liksom. Sjunga är inte min starka sida men man fick bjuda på sig själv, haha.
Året 2010 vann Malmö FF guld. Molins gjorde 7 mål och 7 assist och var en avgörande faktor bakom guldet. Klubbar ryckte i honom men Malmö FF tackade nej till buden. Till slut hamnade Molins i belgiska storklubben Anderlecht.
Varför gick du dit?
-Jag ville lämna redan 2010. Sporting Lissabon la 22-23 miljoner på mig mitt under guldåret. Men MFF tackade nej och jag blev besviken. Jag var redo för nästa steg redan då. I efterhand är jag superglad över att jag stannade kvar året ut. Det kom sedan bud under januarifönstret men klubben tackade nej då också. Men sen under sommaren 2011 hörde Anderlecht av sig och då var det dags.
”Gische” förklarar att han inte ville ta ett för stort steg. Att gå till Belgien var nästa kliv i karriären och La Liga var ett för stort sådant efter Allsvenskan. Behrang Safari hade tre dagar tidigare blivit klar för Anderlecht. Safari berättade för Molins om hur proffsig klubben verkade. När han själv anlände fick han se det med egna ögon.
-När jag kom till Anderlecht kändes det helt rätt och jag var väldigt nöjd med mitt val. Tränaren Ariel Jacobs ville ha mig och sa att jag skulle få en viktig roll i laget. Första träningen kom han fram och sa att tröja nummer 7 var ledig om jag ville ha den. Klart jag tog den. Jacobs gick ut i medierna och sa att han var glad över sitt köp. Jag svävade på moln. Tio dagar efter min ankomst spelade vi årets första träningsmatch. Efter 15 minuter låg jag på en bår och korsbandet var av. Tio månader borta från fotbollen.
Efter att skadan hade läkt fick Molins spela de resterande fem matcherna och var på plan när klubben vann ligan. Trots att han enligt sig själv vägde 9 kilo för mycket. Sedan gick han på semester och då ringde Anderlechts team manager och berättade att Jacobs blivit sparkad. Klubben behövde en nytändning. Holländaren John van den Brom skulle ta över.
-Då tänkte jag att det kunde vara bra. Alla spelare fick börja om på noll. Men efter semestern märkte jag direkt att jag tillsammans med tio spelare ratades totalt av nya tränaren. Jag förklarade för honom att jag behövde hans hjälp att komma tillbaka från skadan. Han svarade massa grejer, typ att jag var tvungen att förtjäna platsen i A-laget. Under hans ledning fanns det aldrig någon kontinuitet eller regelbundet spel. Jag gick från debut i Champions League till att vara petad för att sitta på läktaren. Så djävla konstig situation. Jag fattade inte vad som hände.
I Anderlecht var det under 2012 cirka 60 spelare i truppen. 35 av dem stannade säsongen ut. När vintern sedan kom hade Molins fått nog och ville bli utlånad. Den holländska klubben Willem II var intresserad. Molins åkte till Holland. Mitt under diskussionen om en utlåning dit ringde hans mobiltelefon.
-Jag såg att det var ett samtal från Spanien för det stod +34. Jag var tvungen att ta samtalet. Jag bad om ursäkt och lämnade diskussionen för en stund och svarade. Det var Vladis Stokich från Real Betis. Han sa att han ville ha dit mig. Jag trodde att det var ett skämt. Då sa jag att om det var på riktigt måste de agera snabbt för annars skriver jag på för Willem II.
Fyra dagar efter samtalet med Real Betis huvudscout Vladis Stosic skrev Molins på för den spanska klubben. En vecka senare debuterade Molins mot Altetico Madrid i spanska cupens semifinal inför 60 000 åskådare.
-Under den matchen fick jag spela mot Felipe Luis. Jag tryckte till honom flera gånger. Han fick mig att löpa så sjukt mycket. Jag lacka på honom, haha. Jag fick spela 5 matcher av 16 möjliga i Betis. Det var inte optimalt men jag kom från iskall till att konkurrera med spelare som redan var matchtränade. Jag är trots detta nöjd med utlåningen och tiden i klubben. Träningen under de sex månaderna i Real Betis var fantastiska. Allt spel gick otroligt snabbt. Det var hela tiden en touch, spela vidare och sedan ta en ny position. Många har bilden av att alla fintar i La Liga men de är typ bara Messi och Ronaldo som gör det. När jag återvände till Anderlecht nu i somras märkte jag direkt på parkeringen till träningsanläggningen att det knappast var ”välkommen tillbaka Gische”. Det märkte jag efter en minut. Då ringde jag min agent direkt och sa att det var dags att fixa något. Det kom bud från Schweiz och andra små länder. Men jag kände att det var bäst att komma till en klubb där jag visste att jag skulle vara uppskattad och få speltid. Sedan tog det tre veckor tills jag blev klar för MFF. Det var jätteskönt. Både för mig spelmässigt och för min familj som behöver trygghet. Speciellt nu när jag har två ungar.
Vad kan du och säga om Anderlecht som klubb överlag så här i efterhand?
- Den klubben har enorma resurser. De tar in spelare och testar dem i två matcher bara för att de kan. Är klubben inte nöjd då är det kört för spelaren. Titta bara på svenska Samuel Armenteros som köptes i januari efter att ha öst in mål i holländska ligan. Han fick spela två matcher och nu är han utlånad till Feyenoord. Anderlecht har så mycket pengar att de kan göra så. En av 10 blir sedan ett guldkorn som Lukaku. Honom sålde de för typ 400 millar och då hade de tjänat pengar vilket fall. Nu i samband med att jag lämnade klubben såldes 25 spelare och 13 lånades ut. Behrang Safari blev behandlad på samma sett som jag och han spelar i Basel nu. När affären med Malmö var klar sa jag inte ens ”hej då” till tränaren. Bara till sportchefen. Det är tufft när man kommer ut i Europa. Anderlecht kommer inte att skicka några julkort till mig när jag är 65 år precis. Och jag kommer inte att skicka några till dem.
Rekommenderar du utlandsproffs att återvända till Sverige för att få en nytändning, så som du har gjort, och även t.ex. Friberg och Eriksson?
-Nej inte direkt. Eller jag tycker att man får känna efter själv. Fundera över vilka mål man har med fotbollen. Vissa vill bara trygga sin framtid medan andra tycker att det är roligt att spela fotboll. Jag hade t.ex. kunnat sitta kvar och casha in i Anderlecht men det lockade inte alls. Jag är hellre i Malmö.
Är MFF bara en mellanlandning inför ett nytt europaäventyr?
-Jag vill ut igen. Men det är ingen stress den här gången. Jag ska även vara mer noga med mitt klubbval nästa gång. Det kom t.ex. som en chock för mig när jag anlände till Anderlecht att där var 60 spelare. Det borde min dåvarande agent Martin Dahlin sagt till mig. Nu har jag mer rutin. Jag har större ambitioner än Allsvenskan. Men samtidigt är jag absolut inte missnöjd om det blir en långvarig karriär i MFF.
När du fick göra mål mot Kalmar i comebacken, kände du då att ”nu är Molins tillbaka på riktigt”?
-Ja verkligen. Men jag har alltid haft en tro på mig själv. Jag har alltid vetat att om jag får chansen kommer jag visa alla hur bra jag är. Målet mot Kalmar var mer att jag fick visa omvärlden att jag fortfarande är en duktig fotbollsspelare. Det har jag alltid vetat själv.
Snabba frågor
Favoritserie: The Sopranos och Game of Thrones
Stora idol: Min fru Adriana
Om du inte blivit fotbollsproffs? Då hade jag jobbat med min brorsa som brandskyddsmålare
Favoritbok: Jag har bara läst en. Sagan om Ringen. Men har inte läst klart den.
Åkeby, Roland Nilsson eller Norling? Norling, rakt av
