Gästkrönika: Äntligen tydlighet

Att häva ur sig domedagsprofetior är alltför enkelt när det inte går som det ska. ”Otydlighet” verkar vara modeordet bland oss supportar idag, men backar vi istället bandet märker vi snarare att vi äntligen nått dit den sittande styrelsen gick till val på att vi skulle komma.

Att häva ur sig domedagsprofetior är alltför enkelt när det inte går som det ska. ”Otydlighet” verkar vara modeordet bland oss supportar idag, men backar vi istället bandet märker vi snarare att vi äntligen nått dit den sittande styrelsen gick till val på att vi skulle komma;

DIF skulle som första klubb i Sverige tillsätta en renodlad manager som varit så lyckosamt i de större ligorna. En professionell organisation skulle vara ryggraden åt sporten, genom kontroll av kassaflöden in och rätt personer på rätt plats.

Så vad har då hänt?

• Till en början värvades Wass och Banda som tillsammans hade lika delar ansvar för träning och laguttagning. Detta gick inget vidare.
• Alvén gick in som interim-manager för att försöka styra upp skutan, DIF:s höst gick något bättre och vi hamnade på en OK plats i tabellen när allt summerades.
• Optimism spreds genom föreningen och truppen övervärderades internt och laget förbereddes inför Pehrssons ankomst genom att Alvén tog ett steg tillbaka samtidigt som Banda fick ansvar för matchcoachning, ingen managerposition. Wass som ansågs som en analytiskt lagd individ och gavs en roll lagd åt detta samtidigt som Banda tog hand om coachningen, ett mellanläge som jag tror användes för att inte göra Banda till den enväldshärskare en manager är.
• Nu har vi kommit dit jag tror Putte såg oss 2012. Pehrsson har gått in som manager och Banda har blivit assisterande samtidigt som Alvén står för administrationen av sporten. VD-roller och annat har efter bästa förmåga bytts och/eller ändrats och nytt blod har kommit in även där allt eftersom.

0 kommentarer