Gästkrönika: "Är det därför jag älskar dig så?"
Signaturen Daijo levererade en gästkrönika inför dagens invasionsresa till Borlänge.
Du är som en otrogen kvinna
Ingenting att lita på
När man tror att du ska vinna
Förlorar du ändå
Är det därför jag älskar dig så?
Året är 1997. Det är i mitten av juni, och högsommaren nalkas runt hörnet. Vi lämnar Värmland och passerar dalaporten för att sedan fortsätta norrut på snåriga vägar, förbi röda hus med vita knutar och idylliska landskap. Jag och min bror är nio år gamla den här sommardagen, ovetandes om att resan skulle komma att förändra våra liv.
Det infinner sig en känsla vilken talar om att det är något speciellt som ska ske. Det här är mer än bara nittio minuters underhållning som väntar. Och väl framme vid Domnarsvallen i Borlänge, entrar vi tillsammans med vår far arenan i god tid. Gliringar och lustiga kommentarer från några inbitna dalmasar möter oss för de i generationer välanvända tröjor som klär oss för dagen, vilka onekligen har samma färger som hemmalagets. Läktarna är allt annat än fulla den här fina söndagen i juni, men sången den ekar mellan bänkraderna. De tillresta gästerna är de som står för underhållningen, till min och min brors stora förtjusning. Vår far, han har vart med förr och kan ju redan det där. Som nioårig parvel förstår man inte allting. En kille springer runt i en tröja nummer ”100” och har nog alldeles för långt hår, vill jag mig minnas. Och vid två tre tillfällen blåser ”domarn som han vill”, lite milt uttryckt. Som en ”Hansson” anno 2011. Sånt lär man sig ganska fort. Man lever sig in, passionerat, frustrerat och med glädje och entausiasm. Nittio minuter är över. Men underhållningen, den fortsätter.
Det är något speciellt med den där känslan. Precis lika spännande idag, som den där dagen i juni 1997. Att gång efter gång kunna leverera den, kräver sin kultur och historia. Den gemenskap som finns kring Hammarby, på Söderstadion och runtom i landet är svår att efterlikna. Det är på för mig få ställen som den sortens familjära stämning och harmoni utspelar sig. Trots att det är så mycket som kan gå fel. Om det nu finns några fel. Brottslighet, laglöshet, svagt rättssytem och ”osäkra” individer har inget med den här kulturen att göra. Sånt lär man sig ganska fort. Nog sagt om det.
För drygt tio år sedan vann vi vårt enda guld, vilket än idag kan kännas overkligt. Precis, det var vi som vann. Men om man nyper sig i armen, är det inte för intet man förstår att den mytomspunna ”bajen forever” pokalen hamnade på söders höjder för en stund. Och det är inte för intet man fäller en glädjens tår, när man ser tillbaka på det hela. För drygt två år sedan åkte vi ur högsta serien. Lika många tårar som jag fällde då för min otrogna kvinna, kan jag inte göra nu, men det är inte för intet det känns lite ledsamt. Även om det inte spelar så stor roll. Det är något som spelar in under begreppet ”det svänger om bajen”. Vi kommer aldrig vara Sveriges bästa lag. Vi kommer nog heller inte lyckas i Europa. Men vi kommer alltid finnas där. I med eller motgång är inte resultatet allt. Sånt lär man sig ganska fort. Det viktigaste är att alltid bjuda till och försöka bidra till den där underhållningen – på alla plan.
Jag har följt dig hela livet
Det är en knagglig väg att gå
Man slits mellan hopp och förtvivlan
men man hänger med ändå
Hemmalaget och bottenlaget Brage gick lite symtomatiskt segrande ur den där striden för 15 år sedan, mot de gästande serieledarna. Men Hammarby och Bajen Fans gick segrande ur en annan. De fick känslomässigt två nya familjemedlemmar. Och om året 1997 finns det nog mycket att säga i övrigt, men allt annat är som man säger, historia. Och man kan bara hoppas passionen och glöden för Hammarby fortsätter. Att en far och hans söner i framtiden ska kunna gå på matcher och inspireras av samma känsla som jag och min bror gjorde, en gång i tiden. För den känslan vill man inte leva utan. Sånt lär man sig ganska fort.
Men det kan hända mirakel
när det ser som mörkast ut
Du är som en gammal fighter
som vägrar räknas ut
Är det därför min kärlek ej tar slut
Är det därför jag älskar dig så?