Gästkrönika: Är det mentaliteten som fäller Sverige?
En liten pojke ränner runt på Barcelonas gator med en boll vid fötterna och en dröm i hjärtat: han vill glänsa på den största fotbollshimlen när han blir äldre. I ett land längre norrut bryts låset till en cykel upp av en annan liten pojke. Han cyklar till träningen med en likadan boll i händerna, med samma dröm i hjärtat. Den ene heter Andrés Iniesta och har vunnit allt som går att vinna. Den andre heter Zlatan Ibrahimovic och får fortsätta drömma ett tag till.
Det har redan skrivits och snackats om spelsystemet, om Hamréns ignorans av defensiven och om hur många spelare inte kom upp i normal standard. Jag väljer att blicka mot ett annat håll. Ingen har talat om inställningen och mentaliteten som sitter så djupt inpräntad i Sverige som land och i landslagets fotbollskultur. Enligt mig är det ingen slump att en lydig skolpojke som Andrés Iniesta vunnit EM och VM, medan en vinnarskalle som Zlatan Ibrahimovic inte fått kröna sin fantastiska karriär med en landslagstriumf. Självklart är Sverige inte i närheten av Spaniens fotbollsmagi, men å andra sidan är världen numera så internationaliserad att det är dags att haka på i utvecklingens tåg. Rasmus Elm har ju en internationell touch på bollen, Martin Olsson personifierar den moderna ytterbacken. Och om det vore en fråga om antalet invånare – blicka mot Uruguay som med fyra miljoner själar stoltserar med en fjärdeplats i VM, vinst i det sydamerikanska mästerskapet och ledda av en av världens vassaste anfallstrio.
Jantelagen har länge genomsyrat den svenska mentaliteten. Ingen får tro att man är över den andra, ingen får sticka ut. Ställ dig i ledet med nyklippt frisyr och vårdat språk. Det har lett till ett samhälle som hämmar framväxten av all individuell briljans som det här landet faktiskt kryllar av. Inte förrän Ibrahimovics genombrott rubbades systemet och numer växer ungdomar upp med drömmen om att vandra vidare på den revolutionerande väg han slagit in. Och när Zlatan går in i detta EM-slutspel i sitt livs form så räds han inte för att uttrycka sig glödande: ”vi kan vinna”. De andra spelarna i landslaget nöjer sig med att det är roligt att vara här. Skillnaden på inställningen gör att blågult dras ner i ett träsk. Vi kan inte vinna. Det vore inte så farligt med tredjeplats. Och sorgligt nog förvandlas potentiella framgångar till ouppnåeliga drömmar.
Det går självklart att argumentera för att världens bästa fotbollslag Barcelona präglas av samma inställning. Skillnaden är att klubben frigör sina spelares talang och låter den sväva fritt på planens gräsmatta. Tro inte att du är bättre än någon, men våga gör det du är bäst på. Och apropå bäst så tror jag att det är just den svenska mentaliteten som gör att alltför många vill se överlägsne Zlatan på bänken. Sveriges enda riktiga superstjärna är ett unikum. Så fysiskt stor, men ändå så tekniskt välsignad. Sån näsa för mål, men ändå en spelfördelare av rang. Ändå får vi höra hur Elmander och Toivonen bör bilda anfallspar i ett 4-4-2 som vi borde återgå till. I stället för att se det som ett tjänstefel att bänka Zlatan, menar kritikerna att maskineriet fungerar bättre utan det alltför stora kugghjulet. Och visst, som kapten borde han kanske bidra mycket mer till en landslagsförbättring. Men att vissa vill ha honom utanför startelvan är ett resultat av den mentalitet som löper igenom hela Sverige.
Det går därför att debattera i all oändlighet om Hamrén är rätt man eller inte, om vi hellre vill se ett lag med fungerande defensiv i stället för vågad offensiv. Det går att skylla på Majstorovics skada och att de unga spelarna var för rädda i sitt första stora mästerskap. Det går att klaga på otur och oflyt. Men i slutändan tror jag att allt handlar om inställningen. Och i kväll anför Andrés Iniesta sitt Spanien för att förverkliga en dröm han redan uppfyllt. Samtidigt trippar Zlatan Ibrahimovic runt på betydelselösa träningar, omgiven av skickliga fotbollsspelare som faktiskt är bättre än vad Sverige tillåter dem att vara. Hans dröm lär förbli en dröm.
Detta är en gästkrönika med personliga åsikter. Skribenten utesluter inte att andra nämnda alternativ kan vara anledningen till fiaskot i EM, och ger enbart sin syn på saken.
