Gästkrönika: Att hitta en syndabock
Många verkar tro att bara för att vår ordinarie spelare inte håller måttet i den absoluta toppfotbollen, måste reserven göra det. Anders Svensson är inte lika bra som han en gång varit och tillför inte längre lika mycket. Betyder det att Wernbloom skulle vara oändligt mycket bättre?
England gör 2-2 och sedan 3-2 och Sveriges drömmar om ett fortsatt EM försvinner. Reprisen vevar. Vems fel var det? Mellberg var närmast. Det måste varit hans fel. Det var hans markering som gjorde mål. Kan man inte markera förtjänar man inte att spela i Sveriges landslag. Isaksson gjorde en tabbe på ett av målen också. Det var hans fel också. Isaksson och Mellberg har förstört för hela det svenska folket. Och Anders Svensson, han är gammal. Det måste även till viss del varit hans fel. Hur vet jag inte, men han är ju 36 för guds skull. Hur kan Hamrén spela med honom? Avgå.
Vi får se repriser på mål och farliga chanser. Aldrig sekvenserna som leder till chanserna. Och varför skulle vi det? Det är chanserna som är det intressanta, det som gör fotboll värt att kolla på. Men för alldeles för många svenska fans blir det också ett tillfälle att välja ut en syndabock, en chans att lägga hela skulden på Sveriges misslyckande på en individ. Att skylla ifrån sig, att slippa erkänna att motståndarna överlistat ens lag. Det var Lustig som inte lyckades stå kvar vid stolpen. Det var därför vi förlorade. Inte att Sverige gett England en hörna. Inte att Zlatan missade att följa gubben som var närmast honom. Inte att ingen annan hade koll på honom under hela hörnan. Eller att Isaksson inte räddade. Det fanns flera chanser att hindra Ukrainas mål, och det kommer alltid finnas flera chanser att hindra varje framtida mål också. Men det kommer alltid vara en specifik som pekas ut. Och kanske ligger det på Lustigs ansvar mer än någon annans att hindra just detta målet. Men alla andra gånger Lustig släppt stolpen, gjorde han inte lika fel då? Nej, uppenbarligen inte. För då fanns det ingen anledning att välja ut en syndabock. Då var det ingen som brydde sig.
En polare sade till mig under landskampen att han saknade tiden då alla hatade Anders Svensson. Jag tänkte inte nämnvärt på det då - men det enkla svaret var att han tidigare var ordinarie. Heter man inte Zlatan eller Messi och spelar i ett lag som underpresterar (läs: Vinner alla matcher stort och spelar hundra gånger bättre än vad man egentligen är) så kommer fansen alltid tycka att avbytarna borde få spela istället. Chippen var usel i landslaget i flera år. Folket skrek efter Toivonen eller Bajrami. På senare tid har äntligen Toivonen slagit sig in i landslaget, precis som vi hoppats på så länge. Mot Ukraina var han usel. Då skriker svenska folket efter Chippen igen.
Idioter.
Många verkar tro att bara för att vår ordinarie spelare inte håller måttet i den absoluta toppfotbollen, måste reserven göra det. Anders Svensson är inte lika bra som han en gång varit och tillför inte längre lika mycket. Betyder det att Wernbloom, en så kallad bollvinnare som aldrig någonsin vinner boll men väl skadar motståndarna och drar på sig en frispark i sitt feltajmade försök att erövra bollen, skulle vara oändligt mycket bättre? Svaret är ett enkelt nej. I vissa fall kan det visa sig att reserven faktiskt är bättre - som när Hamrén offrade både Safari och Wendt och indirekt skyllde alla Sveriges misslyckanden på dessa två herrar, och ersatte dem med Martin Olsson - men då är det inte på grund av att reserverna alltid är bättre än de ordinarie, utan på grund av att Hamrén gjort en felbedömning in the first place.
Min uppmaning till det svenska folket blir att nästa gång Sverige släpper in ett mål, snälla titta inte på reprisen med ett mål och ett mål bara - att bestämma vems fel målet var. Mellberg täcker skottläget när laget låtit motståndarna komma in i straffområdet med fart men Wellbeck gör ett vansinnigt oförutsägbart mål som han kommer lyckas med en gång på 10. Och det var Granqvist som markerade Carrol. Så var nu ärliga nästa gång - skyll på sanningen och inte matchens spelare.
