GÄSTKRÖNIKA: Då förhoppningarna föddes
Albin Hagman har skickat in ännu en bra gästkrönika som vi mer än gärna publicerar på Alltid Blåvitt. Är du också intresserad av att skriva dina tankar till en stor publik? Mejla alltidblavitt@svenskafans.com!
Efter tre raka år av mörker har en stråle ljus smugit sig in hos IFK Göteborg. I väggarna på Ullevi ekar fortfarande smärtsamma skrik efter sista matchen 2009. För första gången på väldigt länge finns där en anledning att tysta dessa skrik och låta ljuset ta kål på mörkret som hemsökt de blåvita själarna under lång tid. Ett förhoppningens ljus ska skina tillsammans med Poseidon.
Jag vill inte gräva djupa sår djupare men.
För er som lyckats förtränga förra säsongen kommer här en liten återblick.
Kommer någon ihåg den snöpliga förlusten i premiären borta mot Syrianska i fjol? Eller varför inte ta upp förlusten som kom efter det, mot Norrköping efter en väldigt tveksam straffsituation? Jag skulle lika gärna kunna prata om de tre senaste säsonginledningarnas negativa effekt på alla blåvita psyken men jag tror att ni förstår var jag är på väg. Den här säsongen känns allting så annorlunda. Visserligen hade jag tvingat mig själv till att gå in i den här säsongen utan några som helst förväntningar. Det sprack redan efter 3-0 segern mot Häcken i premiären. Det hela rullade på och ni vet hur historien går. Om vi nu skulle gå händelserna väldigt mycket i förväg, vad är det som får mig att släppa lite på mitt löfte angående att inte ha förhoppningar?
Min pappa har sagt en hel del okloka saker genom åren men det är en sak han poängterar inför varje säsong. ”Alla slår alla i toppen, guldstriden avgörs mot bottenlagen”, kan låta klyschigt men faktum är att det stämmer. Vinner man mot Brommapojkarna, Åtvidaberg, Mjällby och Gefle har man råd att tappa poäng mot Elfsborg och Malmö. Vinner man mot Elfsborg och Malmö har man däremot råd att åka på en käftsmäll även mot sämre motstånd. Det må låta som att jag ”planerar förluster” men så är verkligen inte fallet. Jag försöker vara realistisk. Det viktigaste om man vill vara med i toppen är att plocka in så många poäng mot sämre motstånd som möjligt. Detta är just vad Blåvitt har gjort. Tre poängare har plockats in mot Brommapojkarna, Syrianska, Åtvidaberg och fjollårets sensation från Hisingen. IFK Göteborg mäktade till och med att knipa en pinne i Borås. Det är en av årets svåraste bortamatcher. För att skriva i klartext: Blåvitt har än så länge vunnit mot sämre motstånd samt plockat poäng mot ett väldigt bra lag. Hos fotbollssupportrar pratas det ofta om hybris, det är inget jag lider av. Det enda jag har är förhoppningar, det var så länge sedan jag kunde säga att jag verkligen hade förhoppningar.
Tror jag på guld? …
Vågar jag ha förhoppningar? Absolut!
Jag känner mig nästa tvingad till att än en gång klargöra att jag inte tror på guld, jag har endast förhoppningar. Vad är skillnaden? Jag ska göra mitt bästa för att förklara vad jag menar. För mig är tro ett steg ifrån att veta någonting, att ha en förhoppning är att vilja tro men man inser att det inte är fullt rimligt. En önskan vore självklart att på allvar tro på guld, men just nu är det alldeles för tidigt. När denna rad skrivs kvitterade IFK Göteborg nyss mot Malmö FF. I ett försök att rädda det jag har kvar av rösten ska jag koka te med honung. Jag har stora förhoppningar att jag slipper halsont i morgon!
