Gästkrönika: Det här är vi värda
Efter att ha vunnit svenska cupen på straffar ska Blåvitt alltså kvala till Europa. IFK Göteborg har visserligen kvalat till Europaspel tidigare under min tid som supporter, dock har jag aldrig kunnat befinna mig på plats. Den här gången finns det dock inga hinder i världen som ska stoppa mig från att åka ner till Slovakien om ungefär en månad!
Jag torde ha varit kring åtta år gammal när jag hittade en VHS-film. Hur jag än försöker kan jag inte minnas vad titeln på filmen var. Det var en dokumentär om IFK Göteborgs historia. Den var inspelad år 1994 och hade redan då några år på nacken. Med fladdrig bildkvalité och brusande ljud gick Arne Hegerfors (med hår på huvudet!) igenom Blåvitts historia. Jag fick förklarat för mig att Nils Andersson var den första kaptenen, Filip Johansson gjorde mycket mål och att Håkan Mild äter grus till frukost. Min favoritdel i filmen var när Blåvitt vann UEFA-cupen mot Hamburg. En gång hände det att min pappa kom in i rummet just under den här delen av filmen. Jag frågade genast om han kom ihåg den här tiden. Han skrattade till och sa att det är klart för att sedan besvara en nyfiken åttaårings frågor om startelvor och motståndare. När frågestunden var över och vi återgick till våra diverse sysslor tänkte jag tyst för mig själv att ”jag ska minsann också berätta liknande historier för min son i framtiden.”
Det är klart att jag inte tror att Blåvitt kan göra samma sak igen. Men den här gången ska jag i alla fall få uppleva äventyret på riktigt.
Det känns som att förutsättningarna är goda. Försvaret har sett väldigt stabilt ut säsongen igenom. Förvisso har det blåst in några orosmoln på senare tid men inget som verkar ha fått alldeles för stor inverkan. Mittfältet är bollskickligt och målfarligt med en Jakob Johansson som visar upp en enorm självsäkerhet match efter match. På sistone har även Robin Söder visat positiva tendenser. Även om det alltid är tråkigt att tappa spelare så tror jag inte att förlusten av DMK kommer få förödande konsekvenser. Förutom de sportsliga framgångarna är det otvivelaktigt en stor fördel att ligga i toppen av tabellen. Tobias Hysén talar ofta om hur jobbigt det är för en anfallare att missa många målchanser. Om man däremot har marginalerna med sig vid några tillfällen släpper de mentala spärrarna och man agerar mer på instinkt. Detta kan tillämpas även på kollektivet. Efter några vinster flyter allt bara på verkar det som. Med risk för att bli idiotförklarad kan jag fastslå att det inte finns något negativt med att ta med sig goda resultat i bagaget ner till Slovakien.
Tänk att få berätta historier till nästa generations änglar om kapten Tobias Hysén som spelar fram en pånyttfödd Robin Söder som trycker upp ett stenhårt vristskott rakt upp i krysset, eller en straffräddning av John Alvbåge på övertid. Jag är så fruktansvärt taggad på vad som komma skall. Det är även av värde att ännu en gång påpeka att jag inte går i en avlång tunnel som leder till Europaguld. Det är ingen omöjlighet att Blåvitt floppar och åker ut med 10-0 i målskillnad efter en omgång. Den enda förhoppningen jag har är att få en historia värd att dela med framtida generationer.
AS Trencin då, Vad vet man om dem? Ingenting egentligen. Efter en snabb sökning på Google fick jag klart för mig att de har en charmig arena. Oklart om den uppfyller kraven för Europaspel dock? Som tur är slipper vi vanliga dödliga oroa oss för det. Vår enda plikt är att sjunga fram vårt lag genom ett förhoppningsvis framgångsrikt Europaäventyr. Ses vi i Slovakien?
Alltid Blåvitt tar gärna emot fler gästkrönikor där du kan dela med dig av dina tankar kring något ämne som berör Blåvitt. Maila i så fall in din text till alltidblavitt@svenskafans.com
