Gästkrönika: Efter derbykrönika.
Mardrömmen tar aldrig slut. Förödmjukelsen blev idag än värre. Inför matchen var min övertygelse att, oavsett övriga resultat, en seger var absolut nödvändig för att klara kontraktet. Den övertygelsen står fast.
GAIS och Halmstad har dragit iväg och Häcken verkar göra detsamma. Konkurrenterna som är kvar i botten är nu Gefle, BP och Åtvidaberg. Två av dessa har vi kvar att möta. Allt ligger alltså, som det så klyschigt heter, i egna händer. Men som situationen just nu ser ut känns hotet från superettan så reellt det kan göra. Med landslagsuppehållet som en sista möjlighet att samla krafterna finns en hel del att fundera kring om den nu minskande chansen till fortsatt allsvenskt spel ska kunna leva. Några som är skyldiga oss alla en extra lång tanke är huvudtränaren samt hans uppdragsgivare.
Rekryteringen av Alex Miller kändes tveksam från början. Själv hyser jag inte någon klockarkärlek för auktoritära, långbollsälskande britter och sympatierna växte knappast för karln efter – oavsett vem som nu egentligen har sagt och gjort vad – hur han agerade när Martin och Bojan försvann ur laget. Att dessutom sitta och kalla spelarna för ”lögnare” för bara någon vecka sedan i en öppenhjärtig intervju med två skadeglada gamar tyder på att skottens självbild och fingertoppskänsla är lika obefintlig som den märkliga coachningen och laguttagningarna.
Kvalitén i truppen från förra året har försvunnit på olika sätt vilket såklart inte bara Miller kan lastas för och det som kommit in har inte – med ett undantag – varit i närheten av ersättning, vilket inte heller bara Miller ansvarar för. MEN disponeringen av laget, förberedelserna, ”taktiken” och uttagningarna är Millers ansvar och har varit så befriade från logik och röd tråd det bara kan bli. Lägg därtill en närmast utstuderad arrogans mot supportrar, media och allt annat som kommit i hans väg, vuxenmobbing av spelare, samt en benägenhet att skylla ifrån sig de undermåliga resultaten på precis allt annat än sin egen insats och jag vill påstå att vi finner en av anledningarna till varför tabellen ser ut som den gör just nu. En anledning vi i alla fall kan försöka göra oss kvitt.
Att låta Miller gå i detta läge med några omgångar kvar är inte att vara inkonsekvent eller kortsiktig. Det är att försöka hitta tillbaka till den röda tråd som för ett halvår sedan var föreningens idé. Allt som vi byggde efter misären i Superettan har trots några snedsprång, tränarturer och patenterade oroligheter inom föreningen resulterat i sportslig framgång och en långsiktighet som nu är på väg att kastas rakt ner i avgrunden. Situationen är så illa den kan bli och det finns ingen uppenbar lösning eller så värst mycket hopp kvar. Men min övertygelse är i alla fall att Alex Miller inte är, eller någonsin har varit rätt person att lösa detta. Bakom honom finns fortfarande Björn Wesström och Andreas Alm kvar och flera rutinerade spelare med ledaregenskaper och bultande hjärtan. Det är två veckor till nästa match och ska något drastiskt göras så ska det göras nu.
En omfördelning av makt i detta läge eller ett jävla mirakel är det enda jag kan se som kan rädda vår hälsa, kontraktet och kanske också klubbens existens.
