Gästkrönika: Ett pungslag
Tunga miner på plan efter förlusten mot Kalmar. Men vi får inte börja hänga med huvudena när vi ändå inlett säsongen strålande i utanför plan med tusentals änglar på varje bortamatch hittills i år, fantastiska tifon och ett genuint drag runt matcherna

Gästkrönika: Ett pungslag

Efter förlusten mot Kalmar och tredje raka utan seger för Blåvitt var den fina säsongsstarten Blåvitt fick som bortblåst. Framtidstro och hopp byttes på en dryg vecka ut mot ett uppgivet ”Jaha, det blir ett sådant år igen”. Dagens gästkrönikör har dock tänkt om, och vill uppmana er andra att också göra det.


Sambon frågar hur det är, jag säger att det är ”okej” även om det inte är det. Mellandottern väljer att i detta ögonblick knalla fram och ge mig ett så rappt pungslag att det kunnat få en Krav Maga-instruktör att rodna. En närapå perfekt metafor för den senaste veckan.

Jag ska bespara er resten av både det emotionella och fysiska klockspelet där jag hoppas att ni likt sambon kan glädjas åt min smärta. Men bortamatchen mot Malmö lämnade en obehaglig eftersmak som redan börjat anas i det något snöpliga poängtappet mot Djurgården. Vi var under en alltför stor del av matchen i Skåne så långt efter som man numera räknar med att vi är, och här kan den som vill ryta ifrån hur mycket den vill men statistiken är ingen munter läsning de senaste åren.

Det var väl kanske därför säsongsinledningen var så otroligt skön, veckor av glädje en stigande förhoppning och ett reellt intresse runt blåvitt - så som det ska vara. Inte någon Hamšík-hype som har lika mycket rötter som Tele2 arena, utan en genuin tilltro till att något är på gång. Utsålt mot Kalmar var ett tag sen. Inget, eller jag menar förstås allt, ont om Kalmar.

Stod jag också och skrek ”Tack som fan Stahre” efter slutsignalen igår och kände luften pysa ur min hoppborg? Klart som korvspad. Men efter att ha vältrat mig i frustration och en alltför bekant bitterhet så skakade jag av mig gårdagen och hoppas att det fortsätter vara lapp på luckan. För även om vi kanske inte presterat på plan har vi satan i mig gjort det runt plan. Vi har lyckats göra en riktigt röten bunker till en plats med känsla, gemenskap och mening.

För att inte bara lämna med en löksoppa finns det många hårda värden att glädjas över och som kan göra säsongen mer framgångsrik än man var redo att ta in i måndags, eller ens innan mitt Eureka-ögonblick när lilltjejen vevade igång. Vi har en stabil och bra elva med flera av allsvenskans toppspelare (på rätt dag), en drös juniorer som mer sannolikt än inte kommer bli jäkligt bra och om de väl får spela inhoppare med kvalitet och potential att utmana på riktigt.

Nu ska vi mot toppen gå!

Pär Ödlund
 

Alltid Blåvitt2022-05-05 17:30:00

Fler artiklar om IFK Göteborg