Gästkrönika: Funderingar kring Meredith Belbin, Daniel Majstorovic och det försvunna svinet
Efter debaclet mot Örgryte blev det uppenbart: If it aint broken, don’t fixit. Värvningen av Daniel Majstorovic och den naiva tron på ett allsvenskt lag kan hantera possession football gör att jag känner stor oro inför kommande säsong. Dock är det möjligt att lösningen finns inom managementlitteraturen.
Meridith Belbin är en brittisk forskare inom ledarskapsområdet. Han är mest känd för sin forskning kring teamarbete inom ledningsgrupper. År 1981 kom han ut med boken ”Management teams”. I boken redovisar hur medlemmarna i ett framgångsrikt team tillsammans täcker upp nio olika roller. Poängen är att om för många roller i en grupp överlappar varandra så kommer de inverka negativt på gruppens prestation. Exempelvis, om det för finns för många ”shapers” eller ”pådrivare” kommer de börja konkurrera om samma utrymme. Finns det för många ”inventors” eller ”idésprutor” kommer de bråka om vem som har den bästa idén. Utifrån Belbins teorier komponeras nu arbetsgrupper över hela världen. Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Meredith_Belbin
”Du måste flytta på dig”
Min farhåga är att värvningen av Majstorovic har kastat om hierarkin i gruppen. Hans inträde i truppen har förändrat rollfördelningen i grunden. Majstorovic kommer in med sin erfarenhet/historia, aura och karaktär. Något Per Karlsson har vittnat om: ”Daniel för ju en viss pondus med sig, gentemot medspelare, motspelare och domare. Han har varit van att leda backlinjer.” Majstorovic utrymme i omklädningsrummet och på planen kan inte förnekas. Han tar plats. Och när någon tar plats, är det någon annan som får flytta på sig. Helt i enlighet med Alina Devecerskis övertygelse. Det behöver inte inverka negativt. Problemet är att det utmanar ett redan fungerande system. Ett system som innebar att vi hade Sveriges mest solida defensiv. Någonting att vara stolt över. Källa: http://www.matchdax.se/allsvenskan/tre-aik-mittbackar-i-landslaget-inte-lite-anm%C3%A4rkningsv%C3%A4rt
På sätt och vis är situationen intressant. Nu testas Andreas Alms skicklighet som coach på allvar. I retroperspektiv har AIK:s framgångsrika mittbackspar komponerats utifrån en tydlig rollfördelning. Det gäller såväl personlighet som fotbollsegenskaper: Hooiveld/Karlsson, Larsson/Hjelm, Englund/Brundin och Backman/Milosevic eller Backman/Karlsson. En dominant och en underordnad. Frågan är; vågar Alm bänka Majstorovic? Eller låter han prestigen segra? Rimligtvis måste han ha varit positiv till värvningen av Majstorovic. Han kanske till och med var den drivande parten inom AIK? Jag har inte tillräcklig insyn för att avgöra det.
Saknaden av ett svin
Tyvärr är inte problematiken med rollfördelning isolerat till backlinjen. De senaste matcherna har visat saknaden av ett ”svin” på innermittfältet. Jag förstår Alms ambition men det är få klubbar i världen som bemästrar possession football. Att spela med Borges/Quiason på innermittfältet innebär att de konkurerar om samma position. Två konstruktiva spelare med ambitionen att kreera vid varje bollkontakt. Det är vackert på pappret men historiskt har AIK:s mest framgångsrika mittfält bestått av åtminstone en spelare som tagit rollen som ”svin”: Jevtushenko/Borgqvist (svin), Limpar/Mjällby (svin) och Johnson/Ortiz (spelintelligent svin). De ”svin” vi har i truppen idag verkar inte vara tilltänkta som startspelare: Helgi och RÅP. Det är möjligt att Moro kan bära ”gris-rollen”. Det såg ju lovande ut, inte minst i Europa League och matcherna mot PSV.
Faran jag anar är att Alm går i samma fälla som Norling. Strävan mot att genomföra den perfekta matchen. Det är en vacker ambition och naturlig att sträva mot, inte minst efter flera år i samma klubb. Problemet är att det inte verkar fungera i praktiken, i alla fall inte i Allsvenskan. Cynism är en ack så viktig ingrediens i ett framgångsrikt fotbollslag. Mitt tips till Alm att återgå till de grunder som gjort AIK framgångsrikt: frånvaron av fåfänga. Huvudsaken är att vinna matcher, oavsett hur de vinns. Referenser till Sydeuropa kan Djurgården och Bajen ägna sig åt.
Åsikterna är författarens egna och inte nödvändigtvis redaktionens.
