Gästkrönika: Hög tid att ta ansvar
När det finns lite extra tid att tillgå brukar jag vända mig till den blåvita historieskrivningen. För att få perspektiv, söka efter sprickor i texter och syna fastställda faktadelar. Som nu.
Detta är en krönika signerad Fredrik Ernerot. Den publicerades i Supporterklubben Änglarnas medlemstidining "Blått & Vitt" i slutet av 2023. Alltid Blåvitt-redaktionen väljer att publicera den på nytt med tanke på IFK Göteborgs årsmöte måndag 11 mars.
En genomgång av föreningens faktiska hälsotillstånd publicerades i slutet av sommaren 2023 av X-signaturen Picasso. Vad jag i efterhand har kunnat se är att genomgången är närmre IFK Göteborgs nutida läge än kanske något annat som har uttryckts på supporternivå i modern tid.
Under hösten gick dessutom supporterprofilen Anders Almgren, tillika före detta ordförande i SÄ, SLO hos IFK Göteborg och tills nyligen ledamot i föreningens styrelse. En intervju publicerades på Alltid Blåvitt. En intervju med en bekännelse som åtminstone jag aldrig har sett i skrift tidigare. Kontentan av det hela liknar i stort den slutsats som drogs i sommarens genomgång, med en skillnad – att här har vi en formell styrelseledamot, som har lämnat sitt uppdrag i förtid, då han inte ansåg att arbetet sköttes tillräckligt kompetent.
När så en sista framstöt tar vid (alldeles innan tryckningen av detta medlemsnummer), är frågan om IFK Göteborgs faktiska hälsotillstånd så långt taget att det inte längre behövs några egentliga tillägg. Johan Nerman, välkänd blåvit supporter, blåvit medlem och därtill rutinerad supporterskribent, har genom sin undersökning av just Blåvitts hälsotillstånd i texten Allt går bra utom sporten? En sammanställning av IFK Göteborgs utveckling mellan 2017 och 2023, gjort så många nedslag kring siffror, ekonomi och sportslig prestation att bilden av en förening och en styrelse som är fullt fungerande rämnar.
Vissa områden träder fram i en dager som inte är att betrakta som någonting annat än en tydlig nedgång och ett stort misslyckande. Andra områden är mer svårbedömda. Det gäller exempelvis publiksnitt och varumärke. Sammanställningarna av transfer- och sponsorintäkter är extra dystra att ta del av. Nog för att den så kallade ”fotbollsmarknaden” vet att vi som förening blöder och därför utan pardon försöker att mjölka, kontra snåla runt betalningar, men det som en enda förklaring till varför föreningens utveckling på områdena stått still håller inte.
Oavsett vad IFK Göteborgs styrelse och ledning väljer att kommunicera ut till oss medlemmar befinner sig föreningen utifrån Nermans siffror, Picassos genomgång och Almgrens vittnesmål, i en fortsatt föreningsmässig kris. Att sen den styrelse som sitter med det yttersta ansvaret för pågående stålbad inte har haft förmågan att påverka detta mer än vad de har gjort, är ett i sammanhanget rejält underbetyg. Framför allt då det kommer till ett område som sponsring. Styrelsens egen hemmaarena. Vi snackar här om bottennivåer. Satta under en snart tioårig period. Det i sig är långt ifrån en utebliven sportslig prestation. Snarare tvärtom.
Att vi är ifrånkörda av topplag och huvudstadens ekonomiska satsningar är en sak. Trenderna fanns där redan innan starten på IFK Göteborgs ekonomiska kris, inte minst då de nya arenorna kom till i Stockholm, samtidigt som Malmö tog titlar år efter år, med ett konstant Europaspel som följd och högvis av intäkter på kontot. Detta är kända fakta sen tidigare, men att sittande styrelse, med en ordförande uppe i en tid på hela sex år, fortsatt med klubban i hand, inte någon endaste gång har lyckats att häva denna negativa blåvita ekonomiska trend...
Alltså, vad har IFK Göteborgs styrelse gjort egentligen, eller rättare sagt - inte gjort?
För egen del är jag övertygad om att alla dessa områden, under vår styrelses enhetliga flagg, måste drivas mycket hårdare och tydligare från och med nu. Placerat på den blåvita agendan borde därför vara att vi ställer krav kring en framtida styrelse och därtill vår valberedning.
För oavsett vad kutym på pappret uppges vara – huvudfokus på egna agendor, i en tillvaro där ledamöter ska få arbeta ostört (vad nu det betyder i en medlemsstyrd förening), är valberedningen nyckeln till en fungerande styrelse, befäst av folk, som tillsammans på ett konkret sätt kan ge sporten det stöd som uppgiften kräver.
För när en ordförande under ett nyligen tillstående medlemsmöte, inför mängder av medlemmar, gör klart att – styrelsen har gett den sportsliga avdelningen de förutsättningar som den behöver - detta direkt efter att allas vårt lag bokstavligen har varit på väg att rasa ur Sveriges högsta fotbollsserie. Det är en förskjutning av ansvar, på en nivå som inte på något enda vis hör hemma i en kamratförening som IFK Göteborg.
Bör medlemmar i föreningen IFK Göteborg vara oroliga?
Oavsett vilket svar som följer med en sådan typ av fråga står det åtminstone för mig klart att andra nivåer av insatser krävs om den ekonomiska OCH sportsliga kräftgången de senaste tio åren en gång för alla ska kunna begravas.
Årsmöte väntar i mars. Väl mött då Kamrater.
