Gästkrönika: "Hur är en AIK:are?"
Gästkrönika från Peter Abrahamsson där han diskuterar AIK:s supporterskap.
Vad innebär det att vara AIK-supporter? Vad är ”äkta”? Hur är en AIK-are?
Ser man på kommentarer på olika forum idag så får man lätt intrycket att ordet ”supporter” fått en helt ny innebörd. För er som är oklara över den traditionella meningen, kolla in ordet ”support” i en svensk-engelsk ordlista så kommer ni se vart det ursprungligen kommer ifrån.
Men idag översvämmar kommentarfälten av sågningar. Sågningar av laget, ledare och även av andra supportrar. För mig känns det som att en gökunge-kultur börjar växa fram i supporter-leden. I alla fall bland forum-supportrarna. Man kräver framgång. Man kräver avgång. Om vi förlorat, om vi vunnit. Någon har alltid gjort något fel.
Jag är övertygad om att vi alla önskar framgång för AIK från djupet av våra svarta hjärtan, men frågan är hur vi ska nå dit. Är det genom att såga våra egna familjemedlemmar på publika forum? Det känns destruktivt. Är det genom att byta tränare var och varannan säsong? Det blir dyrt. Är det genom att ersätta framgångssagor som lockas ut i en stor fotbollsvärld bärandes vårt klubbmärke i sina hjärtan med ”etablerade toppspelare”? DET blir dyrt. Så dyrt att vi kommer få leva på vatten och bröd flera år om en dylik satsning inte får 100% utdelning. Jag hoppas alla förstår vad vatten och bröd innebär i detta sammanhang.
Jag tror inte det är vägen framåt. Vi ska ha högt till tak. Vi ska kunna ställa oss kritiska till kollektiva såväl som individuella prestationer, men det skall göras med värme och saklighet. Vi ska ställa krav på vår egen kritik. Om jag tycker att tränaren är sämsta matchcoachen i mannaminne, vad bygger jag det på? Vilka fakta? Vilket statistiskt underlag? På något annat? Vad?
Om du bara ska gnälla som en gökunge, vänligen gör det på din egen kammare och när du sedan lugnat ner dig, samla dina tankar till något som kan framföras med värme och ställ samma krav på dig själv som du vill ställa på var och en som bär vårt klubbmärke. DET kan bli ett viktigt bidrag till klubben vi alla älskar.
Vår klubb går nu igenom en period av framgång av historiska mått. Och hur har historien sett ut? Aldrig har vi prenumererat på titlar år ut och år in. Oftast har enstaka titlar följts av år av ”vatten och bröd”. Vissa av oss kan eventuellt föredra ett guld mot 2 år i Superettan och 3 år av botten-/mittenträsk, men nuvarande ledning tror att vi kommer vinna fler titlar över tid om vi varje år ger oss själva chansen. Jag personligen stöder den inställningen till 100%.
Tro inte för en sekund att jag inte önskar lika desperat som någon annan att AIK ska ta titlar, helst i år. Men ingen strategi, inte ens kraftiga ekonomiska satsningar inkluderande ”etablerade värvningar” (Majsan) eller något annat, kommer garantera den framgång vi alla förtjänar och längtar efter. Däremot kommer dessa satsningar, när de missar sitt mål, skada oss på betydande sätt.
Dagens arbetssätt i vår klubb garanterar inte titlar. Inget arbetssätt gör det. Men det har de facto varit en garant för att vi kommer ge oss chansen, varje år. Det garanterar att vi slipper harva i lägre serier eller bottenstrider med jämna mellanrum. Det är en strategi som etablerat oss ute i Europa på senare år.
Kanske är detta inte nog. Nej, fel av mig. Detta ÄR inte nog. Men det vittnar om en styrka vi sällan tidigare haft, något för oss att vara stolta över. Vi bör därför vara stolta över personerna bakom det. Och det är utan tvekan den närmaste vägen till de framgångar vi vill att AIK snarast ska nå.
Så var stolt över AIK. Var en supporter. Täck varandras ryggar. Stötta varandra. Försvara varandra. Ge konstruktiv och genomtänkt kritik när vi underpresterar. Tillsammans kan vi nå de framgångar vi är menade för. För AIK!
Ps. Stort tack till ledare, spelare och supportrar som tagit oss hit. Nu ska vi vidare. Längre. Vi tar oss dit om vi är enade. AIK.
