Gästkrönika: ”Inte ens en gång på hundra”
En kompis sa en gång till mig att det finns över hundra sätt att vinna en match på. Och att det finns över hundra sätt att förlora en match på.
Söndagens oförklarliga förlust kändes som ett sätt jag aldrig upplevt en förlust på. Men med lite distans till matchen så kom jag att tänka på Djurgården mot Örebro i en absurd match där Fredrik Dahlström måste satt någon typ av inofficiellt rekord i bommade målchanser inklusive 6-7 bollar i virket om jag minns rätt.
DIF dominerade totalt och Örebro fick finna sig i att tjonga upp bollen så långt de kunde... Men så hamnade en tjongboll ”rätt” och plötsligt stod det 0-1 på resultattavlan vilket stod sig matchen ut.
En närmast identisk upplevelse med söndagen där Hammarby fick finna sig i att agera destruktivt spelande statister i 90 minuter plus tillägg. En spelmässig överkörning på alla plan utom i målprotokollet och hastigt och extremt olustigt står europahoppet till att Häcken vinner finalen.
Efter att gjort det förbjudna och tittat igenom kommentarerna på DIFs Instagram och Twitter efter matchen verkar det som att Ademi ska lastas för förlusten och det pågick en osmaklig tävling i vem som kan såga honom mest. Det ska erkännas att de två aktionerna i slutskedet inte fick mig att jubla just då men samtidigt värvade vi en irrationell spelare som kan göra lika oväntade som fantastiska saker och sätter man koppel på en sådan spelare kan vi lika gärna låna ut honom till Akropolis eller Brage. Även om utförandet inte höll önskad kvalité gjorde Ademi precis det han är värvad för och om man ser hans insats med ”grön lins” visade han att han verkligen ville avgöra och vinna matchen.
En annan insikt jag fick av kommentarerna var att spelare och ledare tydligen var sopor och att spelarna inte visade hjärta. Även detta har jag en avvikande syn på. Tvärtom tycker jag att vi gör en riktigt bra första halvlek där vi är helt överlägsna våra motståndare, sedan kan de få tro att det berodde på sviterna av corona om det får dem att känna sig bättre.
I andra halvlek parkeras bussen och även i nederlag måste man vara storsint och erkänna att bussen parkerades väl. Dock borde vi kunnat utnyttja den mycket svaga högersidan bättre där både Bärkroth och Ademi kunde promenera förbi varenda gång.
Men! Bussen i kombination med en vad jag uppfattar som en kollektiv önskan att ”någon annan” kan slå den avgörande passen eller det avgörande skottet gjorde att misslyckades med att få hål på ett vilt försvarande hammarby.
Så, det finns över 100 sätt att förlora en match på och detta var ett osannolikt sätt även om Örebro -99 påminner oss om att det inte är unikt. Men låt oss hoppas att det går ytterligare 22 år innan vi behöver uppleva något liknande igen.
På söndag tar vi oss an Elfsborg och vi har alla chanser i världen att få bevittna ett av över 100 olika sätt man kan vinna en match på. Varför inte ett avgörande där Ademi bryter in från kanten och prickskjuter in segermålet i bortre burgaveln? Det är ett sätt att vinna jag tror vi kommer få se under säsongen.
