Gästkrönika: Mitt blåvita hjärta blöder…
Vad har hänt med mitt blåvitt? Visst har vi haft kriser förr med dåliga resultat, men detta är något helt annat. Vi har en stark trupp, ordnad ekonomi och är inte helt värdelösa, men något är fel.
Jag gråter över Håkan Mild, en av mina allra största blåvita hjältar, mitt förtroende för såväl honom som tränarduon är dock helt slut. Detta trots ett SM-Guld, som i största mån tillkommit efter en sällan skådad formtopp av vår dåvarande skyttekung Marcus Berg.
Mentaliteten i den blåvita ledningen kretsar idag mer runt ”bra prestationer”, ”det spelar ingen roll att Sandberg gör ett misstag, han är ändå en framtida landslagsman, om han inte får chansen nu, när ska han då få det?” och ”jag tänker aldrig avgå från blåvitt”. Det fullkomligt skriker att resultaten inte går i första hand.
Det finns ingen gladare än mig om vi är en bra plantskola för unga spelare som lyckas slå igenom och har blåvitt hjärta, detta får dock inte på något sätt inverka på resultaten på det sätt det gör idag. Jag har ingenting emot Sandberg, som är en lovande målvakt, men idag inte bättre än typ tia i Allsvenskan. Det duger inte i mitt blåvitt. När skall målvakter få chansen då? Skicka dem till en superettanklubb som HIF gjorde med Per Hansson, så får vi ett någorlunda kvitto på var de/han står, men att slänga in en helt oprövad målvakt i IFK Göteborg är inte rättvist mot honom själv, mot backlinjen som inte har förtroende för honom, eller bra för resultaten. Vi har ännu inte kommit i närheten av att skaffa oss en samarbetsklubb så som till exempel AIK har med Väsby, vilket gjort det betydligt enklare för dem att matcha in talanger. Hur är det möjligt? Ring Frölunda, Qviding, Oddevold, Trollhättan Varberg eller någon annan och gör allt för att få fram ett riktigt bra samarbete med bra matchning för våra talanger och i gengäld hjälpa till att bygga upp dess organisation till stabil superettanklass.
Håkan kör stenhård svågerpolitik, och värvar JO samt Drugge, inget ont om Drugge heller, men vi skall värva spetsspelare om de är i den åldern, inte Drugge som är en något över allsvensk medel forward.. Dessutom så ska vi ha ungdomar av samma klass, annars är det något fel på vårt mångmiljonungdomsprogram. Själva värvningen av JO är egentligen det konstigaste av allt, inte att stödet finns idag. Han hade inte åstadkommit någonting som tränare och mer eller mindre kastades ut av Trollhättan, då kom blåvitt med kontraktsförslag… Finns nu förtroendet kvar till 100%, så se då till att förlänga avtalet med honom och Rehn, något annat signalerar bara att förtroende faktiskt inte är så stort som det sägs.
Petningen av Rehn är för övrigt katastrof enligt precis all ledarutbildning. Man kan inte degradera en person på så sätt, då det garanterat skadar hela gruppen. Han själv blir missnöjd vilket sprids och spelarna/övriga ledare tar parti till höger och vänster. Jag har aldrig varit något fan av delat ledarskap, men det enda som är sämre är att degradera den ena och behålla båda.
Spelarna ställde sig långt ifrån hundraprocentigt bakom sin tränare efter den minst sagt bristfälliga inledningen i år (och förra året). Det pekas på någon intern ledarutveckling som tydligen skulle visat att spelarna hade förtroende för tränarna. Allt jag läste och hörde var i pressen där spelarna uttalade sig med ”inga kommentarer” och ”vi gör vårt på planen, så får andra sköta det runtomkring” vilket inte direkt skriker förtroende för tränarna.
Även JO kör med svågerpolitik, JJ och tidigare Falsetas var i princip heliga för honom. JJ har jag gärna kvar i elvan numera, men har det någon gång tidigare hänt att någon ungdom i blåvitt fått lika många chanser trots relativt odugligt spel? Att stå upp får sina anställda och spelare är positivt, men resultaten går först i Blåvitt JO, inte att köra huvudet i väggen när man uppenbart har fel. Falsetas var dessvärre aldrig ens i närheten av Allsvensk klass. Jag vill återigen poängtera att JJ nu växt in i det, men hur många unga spelare får 40-50 matcher på sig att ”komma in i det”, dessutom många gånger på vänsterkanten, där han passa ungefär lika bra som Tobias Hysen som vänsterback. Tänk er om till exempel Ranegie fått 50 matcher hos oss för att komma in i det..?
Bytena har egentligen under hela hans session varit väldigt, väldigt konstiga. Det känns dessutom lite som om Jonas ser på ungdomar på samma sätt som blåvitt som klubb gjorde när han var här som spelare. Det vill säga att man måste uppnått en viss ålder för att kunna få chansen. Alla tycker det, inklusive ”experkommentatorer” ”experter” ”bisittare” och minst 90% av oss fans. När Robin Söder lämnar så kommer nog en tår, för det gör han tyvärr….
Jag vill även lyfta fram att man under långa stunder kört med ett spelsystem som man inte haft material till att spela med. Om man nu har bestämt sig för att köra med ”Wernblomsrollen” så måste man se till att ha folk där, även efter att han blivit proffs. Det hade vi inte på länge efter att Wernblom faktiskt stack. Vi hade trots allt en väldigt stark trupp då (det har vi fortfarande), men fick inte ut vår potential. Att chansvärva Per Ericsson för 6 miljoner när han faktiskt inte spelat i den positionen, när vi dessutom bara spelar med en anfallare om det inte skulle hålla, är inte ett bra beslut. Självklart är det lätt att vara efterklok, men vi har verkligen inte behandlat Per schysst på planen, och nu kan det ”sluta” med en utlåning tillbaka till GAIS.
Denna krönika blev lite svammel, men en hel del av de tankar jag som exilare har. Mitt förtroende för den sportsliga ledningen för seniorerna i IFK är slut, och jag hoppas på en snar förändring. Jag kommer fortsätta att stötta blåvitt på alla sätt jag kan och vanligtvis gör, dock gör det ont, och klumpen i magen försvinner inte. Jag kommer inte stå och kräva avgångar hit och dit eller hota folk, då vi är blåvitt och inte något stockholmslag. Jag luftar dock gärna mina åsikter om det uppskattas bland mina blåvita bröder.
Robin Söder håll ut, vi älskar dig!
Alltid Blåvitt tar gärna emot gästkrönikor, skicka dessa till hannes.westlund@gmail.com
