Gästkrönika: När blir känslorna dumdristiga?
Johan Spiik skickade in en krönika till Alltid Blåvitt om hur man ska bemöta Mikael Stahre
Silly season säsong och man vaknar som vanligt upp av nya nyheter kring IFK Göteborg. Man vet så väl om att just i denna tid på året så brukar det ske olika former av rockader i spelartruppen. Spelare som lämnar, spelare som kommer. Och denna morgon är inget undantag. Nu slås man återigen av Mikael Stahre spåret som ny tränare för blåvitt. Min första tanke är; - Vad fan, en AIK:are i blåvitt? Denna förbannade tränare som ledde sitt AIK till guld 2009. Mot oss. På bekostnad av oss. På vår hemma borg. Det kan ju för fan inte funka. Hur i helvete skulle det funka?
Timmarna hinner gå, och jag börjar analysera denna tänkbara situation. Vi får komma ihåg att det fortfarande är rena spekulationer och inget är klart. Men det går inte att undgå att analysera. För mig känns det lite som i högstadiet. Där den där mobbaren, som gjorde mitt liv till helvete, snor mitt livs kärlek. Den där fruktansvärda känsla som infann sig då. För att nu, flera år senare får uppleva en situation där samma tjej, som varit med den jag hatar nu verkligen gillar mig och vill ha mig. Har jag glömt vad som skedde då?– Nej. Är jag beredd att glömma, vara pragmatisk för en sekund och satsa på tjejen? – Vet ej.
Här är lite samma sak. Vi snackar om en tränare som tagit Väsby från division 1 till Superettan och etablerat dem där återigen. En tränare som kom till AIK som 33: åring och förvaltade jobbet med (gud förbjuda) ett SM-guld som resultat. Denna hemska tanke att han gav AIK ett SM-guld. Oförlåtligt. Men är det läge att vara lite pragmatisk här och se hans fördelar istället för hans nackdelar? Jag vet inte. Han verkar ju vara en vinnare. Och Blåvitt är ju en vinnarklubb utan dess like.
Sen börjar jag att fundera på vilka tänkbara tränare som jag själv kan se i ett IFK Göteborg 2012. Detta med tanke på att Håkan Mild klargjort att han inte tänker förlänga med Jonas Olsson. Bland mina namn kommer det b. la. Upp dessa tre:
Erik Hamrén (Förflutet AIK)
Hans Backe (Förflutet i AIK)
Magnus Pehrsson (Förflutet Djurgården och Gais)
Tony Gustavsson (Förflutet Hammarby)
Herregud, vilken hycklare jag är. Här sitter jag och spyr galla över Mikael Stahres vara eller icke vara i blåvitt. Sen kommer jag på mig själv att jag har flera tränar alternativ som allihopa har förflutet i 08: området.
Så kanske är kontentan av detta att jag borde vara lite mer öppen. Lite mer pragmatisk. Lite mer tolerant. Likaväl som jag kanske borde ge tjejen en chans, kanske jag borde ge alla olika tränare en chans. Trots deras förflutna. Alla har väl rätt till en chans till….även om just Mikael Stahre tanken är svår att ta in, i alla fall för stunden.
