Gästkrönika - Nordens ledande fotbollsförening?

Då och då skickar folk in gästkrönikor till oss på Alltid Blåvitt-redaktionen. Signaturen "Ängel_skåne" ger här sin syn på tillståndet i vår förening.

För ett par dagar sedan störde ett 50-tal supportrar IFK Göteborgs träning och krävde svar på en del frågor, samt skrek en del gentemot ansvariga Mild samt Stahre. Givetvis är detta inte acceptabelt, och borde inte ha fått ske. Det förvånar mig dock att klubben via Mild samt spelare tycker det är oacceptabelt att ”spelare samt ledare störs på sin arbetsplats”.
 
Givetvis är det rent tekniskt så, att spelare samt ledare faktiskt störs på sin arbetsplats. Det är också så att klubben IFK Göteborgs kunder inte har fått vad ledningen för klubben har lovat. IFK Göteborg ska 2012 vara en av Nordens ledande fotbollsföreningar med en topp 4 placering varje år. Det enda ”svar” som klubben ger, är att de ”är lika frustrerade som supportrarna”, ”ska jobba ännu hårdare för att vända detta” eller liknande. Jag kan tycka det är ganska respektlöst att inte på ett närmare sätt ventilera känslor som man ”vet” finns bland alla som har intresse i IFK Göteborg, vilket inkluderar supportrarna. Att exempelvis bjuda in till en ”öppen dag” på kamratgården hade helt undvikit situationen. De ansvariga i klubben IFK Göteborg bör ha kunskap tillräckligt för att veta att det finns supporterklickar som i annat fall kommer gå över gränsen. Att vara ”tagen” som Seppo uttryckte det över en situation som inte alls var oväntad och inte alls hotfull är att blunda för det läge man befinner sig i. Situationen häromdagen var över gränsen, även om det absolut inte ska överdrivas som det gjorts i diverse media.
 
Om man nu refererar till arbetsplats, så får man även tänka på sina kunder samt partners och sina ”löften” till dem. IFK Göteborg ska sedan ett par år vara ledande i Skandinavien. Klubben fotbollsmässigt på seniornivå har nu misslyckats i 3 år, tillsynes utan att någon mer än föregående tränartrojka tagit något som helst ansvar för detta. Det ”ansvaret” var dessutom inte självvalt, utan handlade om att kontrakt gick ut men inte förnyades. En ”storsatsning” till denna säsong räddade till viss del intresset och försäljningen, men till nästa år ser det betydligt svårare ut, då satsningen rent namnmässigt inte kommer vara lika offensiv.  Det har vi nämligen inte råd med.
 
Fotboll är fotboll, och givetvis så kommer det bakslag samt händelser man inte kan råda över eller reparera till 100%. På en arbetsplats så får/kan man dock normalt inte kapitalt misslyckas med sina uppsatta mål i 3 år utan konsekvenser. Om en organisation med tusentals intressenter samt medlemmar konsekvent misslyckas, så får man i så fall räkna med att frustrationen blir enorm då man som kund eller sponsor känner sig maktlös och agerar genom att ”störa” på arbetsplatsen genom att exempelvis hota att dra in sponsorskap eller störa muntligt på en träning.
 
Ekonomiskt så ser det ok ut för blåvitt i dagens situation, en framtida krönika kommer att behandla det separat. Det finns nämligen saker att anmärka på även där. Sportsligt ser det efter förutsättningarna absolut inte ut som förväntat. Vår sportchef, Håkan Mild, är en blåvit ikon, och kommer så att förbli med sin historik som spelare. Ledarmässigt så har han tyvärr varit ett jättemisslyckande.

Mångmiljonbelopp har satsats på nyförvärv som floppat genom alla Håkans år som sportchef. Att vi idag håller den klass vi gör är ganska egendomligt med tanke på att så få förvärv utifrån levererat. Givetvis så är Håkan inte ensam om att skaffa nyförvärv, dock så är han ansvarig för rekryteringsprocessen av såväl ledare som spelare med sin budget från styrelsen. Vad som är ännu värre än dagens tabellsituation isolerat, är att framtidstron idag saknas för de närmaste säsongerna. Det känns som vi är rejält ifrånsprungna av Malmö, AIK, Elfsborg, Helsingborg exempelvis.

Man skulle kunna gå så pass långt som att påstå att de som rekryterat Håkan, Styrelsen, som egentligen gett ”sporten” väldigt bra ekonomiska förutsättningar, gör sig skyldiga till tjänstefel genom att inte agera när resultaten blir medelmåttiga år efter år trots bra ekonomiska förutsättningar och ett någorlunda talangflöde. Håkan själv säger sig inte fundera över att avgå, utan lämnar bara om han får sparken av styrelsen. Detta då ”han är priviligierad att få jobba som sportchef för IFK Göteborg”. Fin tanke Håkan, dessvärre så är det klubben och dess prestation som bör stå i fokus i tankesättet i ditt jobb. Det bästa för klubben är, enligt mig, att Håkan Mild lämnar sitt jobb.

Att Håkan själv inte funderar på att lämna trots den resultatmässiga kräftgäng vi genomgått i 3 år, talar för att Håkan faktiskt inte gör det bästa för klubben, utan istället krampaktigt håller sig kvar på ett jobb som i princip hela fotbollsverige skulle älska att ha. Många av oss skulle troligen resonerat likadant om man haft sitt ”drömjobb” men underpresterat. Därför så måste styrelsen ta tag i denna fråga om Håkan inte själv gör det. Vari ligger kravbilden samt uppföljningen på Håkans prestation? Hur motiveras ett fortsatt förtroende efter flera års misslyckande? Hur utvärderas arbetsinsatsen?

Rent konkret finns det säkerligen massor att diskutera kring klubbens/Håkans insatser. Nyförvärven på seniornivå har som alla vet varit ett generellt misslyckande under Håkan’s regim. De största misstagen har enligt mig varit;

• Att satsa på en nära nog oprövad målvakt 2011 för att slå vakt om ungdomssatsningen även bland målvakter. Givetvis så var resultatet 2011 inte bara Sandbergs fel, men det påverkade en hel del. Man chansar inte i en klubb som blåvitt. Vill man veta om han håller, så låna ut och låt honom bevisa sig i en annan klubb som exempelvis Per Hansson fick göra i HIF. Sandberg ”fick” chansen utan att ha förtjänat den, och jag tror inte att det var särskilt nyttigt för hans utveckling heller. Det är kanske det största enskilda misstag som gjorts. Anställningen av målvaktstränaren Remner kan även diskuteras.   
• Värvningar kan alltid misslyckas, vad som dock slår mig är att vi i princip slutat värva lovande ungdomar från Superettan/ettan som till exempel Hult, Claesson, Sadiku, Durmaz, Bangura, Thern, Pekalski, Baffo eller Accam. Vad som är positivt med dessa värvningar är att de är relativt billiga i såväl inköpskostnad som ”drift” på sitt första kontrakt samt i många fall ger ett mycket bra resultat. De är verkligen på väg uppåt i karriären. Det negativa är givetvis att denna kategori spelare ”vill vidare” så snabbt som möjligt. Undantaget hos oss är Sana, som ju faktiskt lyckades hos oss. Lyckas inte spelaren så är skadan minimal rent ekonomiskt, speciellt i jämförelse med etablerade och dyra värvningar som Drugge, Daniel Alexandersson, Ali Gerba eller Pär Ericsson. Det motiveras på kamratgården att nyförvärv i denna kategori skulle stoppa våra egna ungdomar samt har som mer eller mindre ända mål att ”gå vidare”. Resultatet för klubbar som gör detta kontra blåvitt behöver vi inte ta upp. Givetvis så hade inte alla dessa spelare velat gå till oss/vi velat ha, men det anmärkningsvärda är att vi inte ens är ”med och hugger” på en klar majoritet av dem. Det är nästan alltid ”Helsingborg, Malmö, AIK och ett gäng klubbar till som ”jagar” denna kategori av talanger.
• Ungdomssidan har inte genererat spelare med den kvalité som vi förväntat oss. En klar majoritet av spelarna som flyttats upp, har värvats som supertalanger i 15-16 årsåldern. Spelare som Allansson eller Söder är inga produkter från vår akademi, även om de spenderat något är där. William samt Dyrestam är undantagen. Mångmiljonbelopp plöjs ner varje år men resultatet är än så länge underkänt.  De spelare som ändå har kommit upp, har inte lyckats till 100%. Vari ligger felet? Kvalité på ungdomarna eller själva integreringen i seniortruppen?
• Det är lätt att vara efterklok, men tittar man på årets nyförvärv, så är Farnerud det enda som är ”klockrent”.  Alvbåge eller Nordin gjorde inte direkt någon succésäsong förra året hos ÖSK, Sobra var delvis petad. Ska erkännas att jag dock var mycket imponerad av Farnerud samt en Norsk landslagsman. Att laget med Nordinvärvningen dock blev felbalanserat krävs det dock inte något geni att räkna ut. Jag skulle även ha önskat en back till istället för Nordin, om inte annat för djupets skull. Resultatet är som bekant att ingen gjort succé.  
• Värvningarna tills i år signalerade också att vår röda tråd inte längre var särskilt röd. Ungdomssatsningen fick sig en rejäl törn där framför allt Allanson kom inkläm (vilket iof alla accepterat om vi fått sportsliga resultat), en brasse värvades in, för många värvades på samma gång och ett ”systemskifte” gjordes med Stahre som boss. I princip allt blev nytt, även för den befintliga truppen.

11 kommentarer