Gästkrönika: Snart börjar det
Det är bara en dryg vecka kvar till premiären i årets Allsvenska. Hammarby möter där nykomlingarna Östersund inför en, förhoppningsvis, fullsatt arena. Hammarbyaren Stefan Ståhl hörde av sig med sina tankar inför säsongen.
När jag skriver det här så är det match mot det iranska laget Esthegal och jag har väl ingen större förhoppning om någon fantastisk match,utan jag går dit mer för att se hur vi klarar oss mot ett förväntat bra motstånd. Våra islänningar är borta och det är en bra chans för som som står utanför startelvan att visa att dom vill ha en plats där. Jag vill dela med mig av några reflektioner nu innan den ”riktiga” säsongen startar.
Premiären närmar sig med stormsteg och jag vill få ur mig lite tankar inför den med matcherna i Svenska Cupen i bakhuvudet. Mot Djurgården så stod jag i klacken på kortsidan för första gången ( om man bortser ifrån seriematchen i bandy för nåt år sedan ) och det som slår mig är att jag faktiskt inte begriper varför det så krampaktigt hålls fast att vi som sjunger måste stå där och ingen annanstans på arenan. Jag har aldrig sett så dåligt på en match innan och kommer därmed att kämpa med näbbar och klor för att vi ska kunna ha kvar en långsida som det också sjungs på. För mig så är upplevelsen att kunna se vad som försigår på planen samtidigt som jag sjunger, att eftersträva. Jag tror ändå att på sikt så kommer det att ge sig och vi kommer att få bättre synk mellan kort och långsida men det kräver också att kortsidesklacken bättre uppmärksammar sånger från långsidan samt att förstå att mummelramsorna är svåra att uppfatta.
Det är också tragiskt att media tillsammans med polisen gör sitt för att försöka skrämma bort publiken. Det räcker med att ta upp den pinsamma debatten som Borås tidning hade tillsammans med polisen, aftonbladet som går ut med att huligansäsongen börjar eller att SVT:s programledare efter att AIK-Hammarby blivit lottade mot varandra säger att ”då vågar man inte åka tunnelbana den dagen”. Bengaldebatten ligger i bakgrunden och lurar,men där har vi supportrar också ett ansvar gentemot hur polisen och media ser på oss. Jag tycker att man absolut kan ha en snygg bengalbränning i befogade matcher ( derbyn,premiär mm) i början av halvleken, men när det står personer som bränner två bengaler oavbrutet under en hel match ( AIK-Hammarby) då kan jag inte förstå syftet. Tyvärr så verkar dialogen vara bristfällig parterna emellan vad jag vet och någon lösning där alla inblandade kan backa något steg verkar inte finnas i horisonten.
Sportsligt så tycker jag mig se ett fall framåt men tror ändå att det inte blir starkare än en tiondeplats garderat med min grundmålsättning att vi inte ska åka ur. Jag kan inte se att tempot blivit nämnvärt högre och passningsspelet är alltjämt dåligt ,alternativt desperat. När Kennedy inte är på planen så tenderar laget att ha svårt att vårda boll och kanske var tanken att Kahili skulle ha den rollen i dagens Hammarby men jag ser inte att han har växt till den arbetande forward han förmodligen var tänkt som. Enligt vad jag har läst efter U-21 matchen mot AIK så var tydligen intrycket att Khaili inte tyckte att det var värdigt hans persona och då måste ledarstaben inom Hammarby se till att han förbättrar sin attityd, några divor har vi inte plats för.
Andra som däremot har växt är ju Torsteinbö och silverholt , där silverholt rimligen är den som kommer att slå sig in i startelvan och Torsteinbö är den som prenumererar på densamma. Magyar, Sätra,Birkir och Batan är nog det som vi ser som en fast backlinje men allt framför det är helt öppet.
Det kan bli en bra säsong men som sagt Nannes filosofi måste också ge resultat på planen och inte bara i manualen.
Kämpa Hammarby