Gefle IF är på väg ner i ett mörkt hål
Gefle är på väg att haverera. Kan man ta sig ur denna situation eller kommer den att eskalera?
Gefle IF är på väg att tappa sin elitstatus för första gången på många år. Det som i många år var en ständig kamp för överlevnad i allsvenskan har nu utbytts till att bli en ständig kamp för sin överlevnad som elitklubb. Gefle är långt ifrån själva om att tappa position efter en degradering från allsvenskan men det är en klen tröst för de som sörjer det som händer i klubben just nu.
Vi har sett fyra olika huvudtränare på knappt två år men känslan är att vi snart måste få in en femte huvudtränare för att på något sätt kunna räta upp det här skeppet som utan tvekan kantrar åt alla möjliga håll samtidigt hur osannolikt det än låter.
Vem har ansvaret för detta som kommer att sluta med degradering till division ett om inget drastiskt händer? Det blir naturligt att fingrar pekas åt alla möjliga håll och det finns naturligtvis många olika orsaker till att det ser ut som det gör i nuläget. Men vad som händer på kansliet och i styrelserummet är svårt för oss utomstående att bedöma på ett rättvist sätt. Det som händer på planen är enklare att ha åsikter om eftersom vi alla ser vad som sker eller inte sker där.
Först kan man peka på spelartruppen och konstatera att den i vissa delar inte är tillräckligt bra. Det finns kvaliteter lite här och där men inte tillräckligt. Vi har ett antal spelare som har svårt att slå bredsidor till varandra om avståndet är mer än 5 meter och det är för uselt på den här nivån. Laget sitter inte ihop i det man försöker göra och det syns så väl när man tittar på hur man uppträder i matcherna.
Tyvärr är det alltför många i den här truppen som inte har ambitioner att nå så långt som möjligt i sina karriärer. Det var alltid en styrka hos Gefle IF tidigare, de spelare vi tog in hade karaktär att försöka få ut så mycket som möjligt av sin talang och det gjorde att vi år efter år klarade oss kvar med små medel i allsvenskan. Denna inställning är som bortblåst i dagens spelartrupp där jag endast skulle lyfta fram 3-4 stycken som visar den hungern för att göra allt dom kan för att få ut det bästa av sina karriärer. Det är naturligtvis upp till var och en vad man har för mål med sitt fotbollsspelande och att ha en plats i en superettantrupp är i sig en stor och fin bedrift förstås. Men jag kan inte förstå att när man har nått så långt i sitt yrke, varför man inte vill ha ännu mer? Är det viktigare att snabbt ta sig ner på stan för att fika efter träningen än att stanna kvar i en kvart och nöta på saker man behöver träna på? Kan man inte slå en bra bredsida så kanske man ska lägga 10 minuter på det efter varje träning. Kan man inte träffa mål när man skjuter, då kanske man ska ta 10 minuter av fikatiden till att stanna kvar efter träningen och öva avslut. Har man problem att komma in på pressavstånd i försvarsspelet kanske man ska be en kompis stanna 10 minuter efter träningen så man för träna på att komma in på pressavstånd osv. Detta existerar inte i dagens Gefle IF, förutom på några fötter och dessa spelare kommer att spela i allsvenskan medans resten kommer att vara division-ett spelare inom kort.
Ni spelare är avlönade av Gefle IF, och då är det ens ansvar att se till att man kommer så redo till varje match man bara kan. Ni får fika hur mycket ni vill men se för sjutton till att göra det ni kan för att bli bättre på det ni har lön för att göra först!
Det om spelartruppen, sedan måste vi komma in på tränarduon. Är det någon som överhuvudtaget ser en röd tråd i det vi försöker göra? Ja vi vet att truppen inte är på den nivån som den var förra hösten men det betyder inte att vi ska falla igenom så totalt som vi gör. Vad är grunden i vårat spel? Jag har ingen aning efter att ha sett vårsäsongen.
Vi verkar inte tro på någonting vi gör fullt ut och det började redan på försäsongen när Johan Mjällby gång på gång uttalade sig om hur han ville att laget skulle spela men alltid la till just ordet MEN i sina förklaringar. Det lät ungefär så här: Vi vill vara bollförande, men har vi inte tillräcklig kvalitet för det så får vi spela på ett annat sätt. Det visar på ett otydligt ledarskap redan från början. Det är så viktigt att man har en idé om vad man vill göra och sedan låter man den idén verka under en längre period. Man får räkna med att man åker på en del smällar under vägen men tror man på det man håller på med då måste man vara stark nog att hålla fast vid linjen tills dess att man tydligt känner att det var fel väg man valt, då och först då ska ändringen komma. Nu är det tvärtom i Gefle IF, vi har kastat oss in och ut i olika system under vårsäsongen och ingen grund har byggts upp. Ena matchen ska vi ha en trebackslinje, i andra ska vi ha en fembackslinje och sedan kör vi med fyrbackslinje någon match. Hur ska man kunna hitta en grund i det? Ska man skapa något som fungerar då handlar det om att jaga bra prestationer och inte jaga bra resultat. Ett resultat är en produkt utav den prestation man gör, i enskilda matcher kan bra prestationer utmynna i förluster för att marginalerna inte var på rätt sida och på samma sätt kan man vinna matcher där prestationen varit sämre men sagda marginaler varit på rätt sida istället. I slutändan kommer man ändå inte ifrån att bra prestationer skapar bra resultat på sikt och är det är den rätta vägen att gå. Men för att klara av att ha den kylan som tränare krävs det förmodligen en hel del erfarenhet alternativt en stark tro på att man själv klarar av att hantera motgångar när dom kommer. Det verkar som att vi inte har någon av dessa egenskaper i vår ledarduo.
Sedan kan man alltid diskutera spelsystem och hur man utnyttjar spelarnas egenskaper på bästa sätt osv. Att en spelare som Piotr i så många matcher var fängslad i en ytterbacksposition var för många helt obegripligt. Att vi fortfarande tror att vi ska lyckas med att spela med en ensam spelare på topp är för mig fortfarande obegripligt. Att Igor sitter på bänken i det här laget är för mig helt obegripligt. Minns ni matchen Igor fick debutera i år? Bäst på planen var han så länge han orkade, sedan fick han en liten skada och missade en match och efter det så är han åter placerad på bänken. Vissa spelare får vara hur mediokra som helst, match efter match medans andra spelare måste prestera på topp varje gång för att vara med. Alla tränare har sina favoriter och det är inget specifikt i vårt fall men om man har så dålig uppfattning om fotboll att man inte ser att Igor tillför laget något det verkligen behöver, då ska man inte träna ett lag i superettan. Förklaringen är att Igor har lite problem med sina defensiva uppgifter. Såvitt jag ser har vi släppt in flest mål av alla lag i superettan utan att Igor varit på plan i speciellt många minuter så vad ska vi då säga om övriga spelares defensiva kvaliteter?
Ett stort problem som vi kanske kan ta och börja med är att ingen av våra två innermittfältare, Lantto och Ljungberg har förmågan att komma in på ett pressavstånd från motståndaren utan istället ständigt hamnar på hälarna några bekväma meter ifrån sagda motståndare. Kanske man ska ta tag i det problemet först och få ordning på den detaljen? Lantto var en av de bästa spelarna i superettan förra hösten när han fick en mer defensiv roll där han fick ligga lite bakom spelet och läsa var dom farliga ytorna fanns någonstans, något han gjorde riktigt bra. I år när vi kom på den briljanta idén att spela med en diamant på mitten så valde vår tränarduo istället att göra om Florén till den balansspelaren. Fråga mig inte varför, för jag begriper inte det heller.
Gefle som förening måste också fundera på hur man ska ha det med det sportsliga. Att ge en sportchefsroll till den som är tränare för stunden är rent katastrofalt. Hur tänker man där? Ska den aktuella tränaren sätta den röda tråd som gäller för vilken fotboll som laget ska spela? Hur fungerar det när man byter tränare konstant? Vem är det som drar ut riktlinjerna för vilken väg Gefle ska gå rent spelmässigt och hur vi ska utvecklas dom närmaste åren? Är det Johan Mjällby som har den uppgiften? Är det någon i styrelsen som bestämmer det? Jag har ingen aning, vet man det själva?
Det som händer när man inte har någon röd tråd i det man gör är att man värvar en spelare som Fitim Kastrati och skriver treårskontrakt med honom för att sedan spela honom…ingenting. Och ingen har väl ens en aning om vart han passar in i dagens Gefle? Så varför skrev man då kontrakt med honom? Från sidan känns det som att Gefle inte har någon struktur i dagsläget utan man tar varje dag som den kommer och försöker lösa det som händer där och då. Kanske är det så att den nuvarande styrelsen fick ärva en stor uppförsbacke och inte har något val än att försöka ta varje dag som den kommer, men någonstans måste man sätta en klar och tydlig linje för hur man ska gå vidare för att vända den här negativa trenden. Kom ut med en femårsplan eller något där man tydligt visar hur man tänkt sig att detta ska utvecklas. Kanske har man en sådan, kanske har man gått ut med det och jag inte har sett det. Oavsett vilket känns det som att man måste börja i den änden.
Det är långt kvar av säsongen och jag är övertygad om att alla inblandade inser vilken position vi är i. Samtliga måste börja med att se sig själv i spegeln och fundera på om det finns något mer jag som individ kan göra för att förbättra detta. Eller så tar vi en fika på stan istället.
