Gefle IF:s 2014 – bäst, värst, sjukast, viktigast
Året 2014 närmar sig sitt slut. Dags att försöka summera Gefleåret som gått. Vem är årets Daniel Bernhardsson? Vem var mest färgblind? Vem stod för den fulaste assisten och vem gjorde den snyggaste? Allt är högst subjektivt och enögt. Som vanligt gäller: Om du vill lägga till något – använd kommentarfältet här nere.
Årets effektivaste: Johan Bertilsson. Två matcher från start och tvåmålsskytt i bägge.
Årets sämsta bortastå: Friends. Högt upp, bakom ett nät, i en kurva där ljudet flyr iväg från arenan och man får åka hiss upp, vilket gör att det tar en evighet innan hela klacken är på plats. Var det ett avsnitt av Prison Break eller av Oz?
Årets fulaste assist: Dioh Williams mot Halmstad hemma. David Fällmans långboll studsar i ryggen på Dioh och dimper ner framför Simon Lundevalls fötter. Simon gör 1-0 på en distinkt markare invid ena stolpen.
Årets snyggaste assist: Lundevall och Williams delikata förspel till Anders Bååths segermål mot Mjällby hemma.
Årets viktigaste vinst 1: 1-0 mot Häcken hemma direkt efter VM-uppehållet. Vi var inte värda tre poäng, men äntligen fick vi med oss den turseger som något så när jämnade ut oturen i matcherna före VM.
Årets viktigaste vinst 2: Djurgården borta. Gefle var tillbakatryckta och utspelade men segrade ändå. Samtidigt slog BP Mjällby på bortaplan. Den chocken hämtade sig inte blekingarna ifrån.
Årets tapp 1: Örebro hemma. 1-0 förvandlas till 1-2 på några minuter.
Årets tapp 2: AIK hemma. Se ovan.
Årets värsta förlust: Norrköping hemma. En match där vi skulle ta oss upp på säker mark, men var för tyngda av stunden allvar och föll med 1-2. Sällan har vi väl varit så chanslösa i en match mot ett annat bottenlag.
Årets skadeglädje: Norrköping vinner mot oss, men deras fans tänder massor med bengaler som kostar klubben tusentals kronor.
Årets icke-regel: Handsregeln. Ingen vet vad som gäller. Domarna kan i princip blåsa när de vill. Ena matchen gäller att ”spelaren påverkar inte spelet”, nästa match gäller att ”handen var inte intill kroppen” eller ”spelaren var inte medveten om rörelsen”.
Årets Daniel Bernhardsson: Robin Nilsson. Jobbar som ett nyligen utsläppt Årsundadjur.
Årets citat: Simon Lundevall försvarar Gefle IF på Twitter efter att Nicholas Björklund spytt galla över sin förra klubb. Simon tweetade: ”Jag skrattade varje gång du var uppe och försökte träna med oss”.
Årets färgblinde: Simon Lundevall som råkade sätta på sig en gul tröja.
Årets snabbaste: Lundevalls 1-0 hemma mot IFK Göteborg. 48 sekunder. Typ.
Årets säkraste: Dioh Williams sätter 1-0 borta mot Helsingborg och 3-1 borta mot Ljungskile. Dioh vet precis var han har målet och målvakten, och rullar behärskat in en bredsida.
Årets galnaste straff: Simon Lundevall sätter 2-1 i … krysset i slutminuterna efter att 3 poäng sett ut att gå upp i rök strax innan när Simon Tibbling dribblat sig igenom Gefleförsvaret och gjort 1-1.
Årets säkraste straff: Alla straffar omhändertagna av Johan Oremo.
Årets kniven-på-strupen-straff: Johan Oremos 1-1-straff borta mot Ljungskile i kvalet.
Årets Jakob Orlov: Dioh Williams sätter 2-0 borta mot Mjällby från en meter i öppet mål.
Årets Norgehistoria: Brann.
Årets räddning 1: Sasa Sjanic hemma mot BP. Räddar ett friläge vid ställningen 1-0. Baklängesmål där och den första segern kanske hade dröjt.
Årets räddning 2: Emil Hedvalls mot Helsingborg borta. David Accam kommer fri … men skottet fastnar på Emil. Kan det vara det enda friläget Accam missade i år?
Årets Offside 1: Magasinet Offsides sista nummer för 2014 där det bevisas att Roger Sandbergs första år helt överensstämde med Pelle Olssons sista, sånär som på något mål och ett par poäng.
Årets Offside 2: Dioh Williams – x antal gånger.
Årets Offside 3: Namnturbulensen när det gäller den nya arenan.
Årets bortastad: Stockholm, två matcher = 6 poäng (Solna ligger inte i Stockholm)
Årets trendbrott 1: Bortavinster mot Djurgården och Brommapojkarna för första gången i Allsvenskan. Hemmavinst mot Häcken för första gången i Allsvenskan.
Årets trendbrott 2: Årets första allsvenska mål av Emil Bellander, Dardan Mustafa och Jens Portin.
Årets sidledskarriär: Junes Barny.
Årets ”Hata Strömvallen”: Henrik Larsson och hela Malmö FF. Vi utgår ifrån att Gefle ansöker om att få Helsingborg och Malmö FF i de matcher som ska spelas på det gamla konstgräset innan arenan är färdig att tas i bruk.
Årets tamdjur: Mården. Vad hände? En av de största backtalangerna i klubbens historia tappade formen och gick till Sandvikens IF i division 2 efter säsongens slut. Finns både en mård och en hund begraven här.
Årets sjukaste: Halmstad borta. Magåkomma härjade i truppen och Gefle fick inte ens ihop full bänk.
Årets val 2014: Jonas Larsson från Sky Blues väljs in i Svenska Fotbollssupporterunionen (SFSU).
Årets inhoppare: Dardan Mustafa och Emil Bellander. Spelade inte många minuter, men var också som bäst när de bara hade få minuter på sig att prestera. Dardan fixade bland annat straffen mot DIF borta genom en fin assist till Jonas Lantto. Emil spelade bland annat fram till Lundevalls 1-0 mot Häcken hemma.
Årets mål: Jens Portins 1-0 mot BP hemma i april. Portin drar till med den helt utvilade (sedan nästan trettio år tillbaka) högerfoten utanför straffområdet och bollen far upp i det högra krysset.
Årets rekordman: Johan Oremo får 7 getingar på en femgradig skala i Expressen efter matchen mot Helsingborg hemma i den sista omgången.
Årets tifo om det hade funkat: Den enorma banderollen i sista matchen hemma mot Helsingborg – den täckte hela långsidan. Men på grund av regnandet fäste inte klistret och alla timmars jobb var förgäves. Eller … kan vi få se samma verk i det riktiga avskedet till Strömvallen i vår?
Årets Psycho: SvFF:s jurister som dömer Gefle till 200 000 i böter för att Bosse Andersson blir sportchef i Djurgården och därmed sitter på två stolar i Club Consulting.
Årets hoppsan: Gefle IF säljer drygt 2000 säsongbiljetter till gamla Strömvallen.
Årets Lilla Gefle: Ljungskile SK. Med små medel och en ekonomi i gungning lyckas den lilla klubben i väst nästan ta sig ända till Allsvenskan. Det hette att Ljungskile var den värsta motståndaren för Gefle. Betydligt svårare än Hammarby och Sundsvall. Men den här gången hade experterna fel, Gefle visade allsvensk klass när det som bäst behövdes.
Årets ramsa: ”Här är fotbollspionjärer, här är Rogers blå armé. Vi tar över era städer och för ett satans jävla liv. Alla sånger som vi sjungit, alla mil som vi åkt, alla gånger vi har spöat AIK. Alla spelare vi sett som kommit och som gått. Sulan är mycket större än Zlatan.”
