Osasuna - Getafe0 - 0
Gefle-Mjällby 1-0: Välförtjänt att Bååth fick avgöra – Gefles mest stabila insats efter VM
Jag kände det redan i halvtid: ”Den här matchen förlorar inte Gefle”. Frågan var om de skulle lyckas vinna den, mot ett Mjällby som var oerhört tajt och som hade en Kristian Haynes i högform och ett solitt försvarsspel. Det kändes som en klassisk 0-0-match. Men efter halvtidsvilan kom Gefle ut som ett nytt lag och började skapa chanser. Anders Bååths 1-0 i den 76:e minuten var ett rättvist segermål.
Att jag kunde vara så säker på Geflepoäng efter en halvlek berodde på att så många spelare i hemmalaget gjorde en toppinsats. Från Emil Hedvall i målet, upp till Dioh Williams på topp. Visst släppte Hedvall någon retur, visst missade Dioh några öppna lägen (han borde ju ha tagit ner inspelet i första halvlek som gjort honom fri med Mattias Asper i Mjällbymålet). Men bara det att Dioh var inblandad i spelet och hittade ytor var lovande.
Jag kan inte sluta att imponeras av nyförvärven Anders Bååth och Robin Nilsson, som de springer och jobbar. De ligger obehagligt tätt på motståndarna och de ger aldrig upp. Tillsammans med Marcus Hansson bildar de en trio av högsta allsvenska defensiva klass på mittfältet. Ja, faktum är att vi bara förlorat en halvlek efter VM-uppehållet med den trion på plan samtidigt (mot Helsingborg borta).
Lägg till att Skúli Jón Fridgeirsson återigen visade vilken klasspelare han är. Tillsammans med David Fällman var han klockren. Det gjorde liksom inget heller att Skúli räddade ett givet bortamål i den första halvleken - när han hindrade ett markinlägg från att hitta fram till Mjällbyforwards.
Också Jesper Florén går från klarhet till klarhet. Gillar att vi från och med i år fått så många tekniska spelare. Det märks att Florén, Skúli, Robin Nilsson och Dioh Williams fått sin tekniska skolning på annat håll än i Gästrikland. Detta är spelare som kan slå en crossboll utan att blinka, och som letar konstruktiva alternativ i trånga situationer som man inte är van att Geflespelare gör.
Men spelet var låst i den första halvleken. Och inte minst Gefle kändes trubbiga framåt (även om den galna sidovinden inte förbättrade förutsättningarna). I den andra halvleken spelade vi enklare och snabbare. Jonas Lantto låg högre i banan och vågade utmana sin back oftare, Dioh Williams gick på mål istället för att leta efter passningsalternativ varje gång och Marcus Hansson och Robin Nilsson drev upp tempot när de fick bollen centralt.
Det verkar som om Lantto är på gång nu. Det är oerhört glädjande (som vi unnat honom att göra mål när han hade fritt skottläge ensam med Asper på övertid - Asper räddade). Hade man inte sett Simon Lundevall tidigare och kom för att scouta honom hade man kunnat tro att Lundevall egentligen hette Lantto. Jonas kom med mer i spelet, hade mer boll, samtidigt som han jobbade oerhört i försvaret och bjöd på sin patenterade glidtackling för att erövra boll ett flertal gånger.
Simon såg lite loj och ointresserad ut största delen av matchen. Men … när han blixtrar till så händer det grejer. Vi minns ett fint distansskott i första halvlek, som bara var någon decimeter från Aspers vänstra stolpe.
Och så, i den 76:e minuten kommer segermålet. Lundevall får bollen utanför straffområdet, väggar sig in i detsamma via Dioh Williams, håller bort tre-fyra gultröjor medan han petar bollen snett bakåt till Anders Bååth som vid straffområdeslinjen skjuter ett vristskott. Bollen går mellan benen på den täckande försvararen och rullar in till vänster om Asper. Ett klassmål förberett av två mästerkockar. Det är klasspelare som Lundevall och Williams som avgör till slut, det slår nästan aldrig fel.
Vi får hoppas att debaclet i Halmstad var en engångsföreteelse. När Gefle IF spelar som idag är man mycket svårslagna. Man jobbar hårt och är kompakta när man försvarar. Det man skulle vilja att firma Sandberg/Andersson jobbar lite med är inlägg och anfallsvarianter. Vi blir lätt stereotypa när vi som idag spelar med fem mittfältare (uppställningen var 4-3-2-1). Och inläggen är felriktade på tok för ofta, liksom hörnor. Varför inte variera med korta hörnor ibland och låta Lundevall slå på rullande boll som han är så mycket bättre på (tackar min läktargranne för den idén)?
Nu väntar ett guldjagande AIK på Friends på söndag. En svår uppgift. Vi kommer till en större plan där det blir mer problematisk att stänga ytor. Kom ihåg att Strömvallen är Allsvenskans minsta plan, med andra ord – det är svårt att spela anfallsspel på Strömvallen, men lätt att försvara sig.
Mot AIK ligger nyckeln i att vinna kampen om mittfältet. Celso Borges och Nabil Bahoui är i grym form. Har vi tur hinner AIK sälja Borges före söndag …
MATCHFAKTA
Gefle-Mjällby 1-0 (0-0)
Mål: 1-0 Bååth-Sjöblom (76)
Gefle: Hedvall - Floren, Fällman,
Fridgeirsson, Je.Portin -
Bååth-Sjöblom, R.Nilsson, M.Hansson,
Lundevall - D.Williams (82 Bellander),
Lantto
Mjällby: Asper - Ervik, D.Ivanovski,
Sudic, Agardius - V.Nilsson (57
Götesson), Bonsu (55 Löfquist),
D.Nilsson, Håkansson - Strömberg,
Kr.Haynes
Varningar, GIF: Jens Portin (52). Mjällby: Daniel Ivanovski (47).
Hörnor: 5–6 (1–2)
Bollinnehav: 56–44 (55–45)
Avslut på mål: 5–5 (0–0)
Avslut totalt: 9–7 (1–0)
Frisparkar: 14–11 (8–4)
Domare: Bojan Pandzic, Hisings Backa.
Publik: 4 179.
