10 fotbollsklyschor som vi klarar oss utan 2013
Nu är den allsvenska premiären bara en dryg månad bort. Det är inte utan att man räknar dagarna. En sak som jag däremot inte ser fram emot är alla klyschor som fotbollsjournalister brukar hänge sig åt före, under och efter match. Här nere är en lista med skräckexempel.
1. Metaforer som inte betyder ett dugg. Ingen fotbollsintresserad ska behöva läsa eller höra meningar som ”Det känns som om luften har gått ur laget” eller ”Han trampar vatten” eller ”De kommer inte åt motståndarna”. Skriver eller säger man sådant gör man det för att man inte orkar sätta sig in i vad som egentligen har hänt på planen. ”Han trampar vatten” säger mig ingenting om hur en spelare agerat. Har han spelat mycket utan boll? Har han spelat för försiktigt?
2. Prat om underhållningsvärdet. Fotboll är en kamp om poäng och titlar. Uttryck som ”Det var underhållning på hög nivå” eller ”Man fick inte mycket tillbaka för entrépengen” kan möjligtvis biorecensenter få använda sig av. Om mitt lag kämpar för sin allsvenska existens eller om SM-guldet (gäller inte mitt Gefle då) i en avgörande match struntar jag fullständigt i om det är underhållande eller inte.
3. Reportrar som gömmer sig bakom andra. Att höra ”Många anser att den och den spelaren gör sin sämsta säsong” är inte bara ointressant utan också fegt. Om du tycker att en spelare gör sin sämsta säsong, säg ”jag tycker”. Då kanske jag börjar lyssna. Men det mest intressanta är ju om jag får höra VARFÖR spelaren gör sin sämsta säsong. Tyckande utan motivering är rätt urvattnat och tråkigt.
4. Icke-analyser av avgörande moment. Om en matchbild svänger eller om ett lag plötsligt underpresterar eller om något annat sensationellt sker i matchen – då vill jag inte höra förklaringar av typen ”Som genom ett trollslag vände de matchen” eller ”Det går inte att hitta förklaringar till hur det kunde ske”. Gör ett försök åtminstone – du var ju där för tusan. Eller var du inte det?
5. Extrem personfixering. Lika ointressant är det att förvänta sig en matchrapport men i stället få en enögd beskrivning av en enda spelares prestation. I tennis eller friidrott och andra individuella sporter är det på plats att fokusera på individen, men i och med att fotboll är en lagsport blir det bara tramsigt när man får läsa ingresser som ”Han besegrade ensam motståndarna” eller ”Han ägde matchen från början till slut”.
6. Otydliga beskrivningar av mål och avgörande moment. Om jag inte har haft möjlighet att se matchen vill jag väldigt gärna få målen beskrivna för mig. Lika viktigt är det att få en klar bild av till exempel en situation som gett rött kort. Då är det en enorm besvikelse att läsa meningar som ”Han dunkade in straffen” eller ”Han besvarade en provokation och visades ut”. Jag vill veta EXAKT vad som hände.
7. Hur känns det? Ibland undrar jag om reportrar verkligen vill veta något när de ställer frågor till spelare före och efter match. För ofta verkar det mer som om de som ställer frågorna bara vill gå hem och sova istället för att vara kvar på arenan. Vem behöver frågan ”Hur känns det?” som man förresten vet kommer att få svaret ”Bra” eller ”För jävligt”.
8. Frågor som alltid får ett ja-svar. Vem behöver ledande frågor som ”Jaha, nu blir det segerfest?”. En fråga som spelaren bara måste svara ja på, liksom. Förresten säger den frågan mer om reportern än om spelaren, det verkar som om reportrar som ställer såna frågor hellre vill bli kompis med spelaren än få något vettigt ur honom.
9. Lagen om sportens rättvisa. Lite tröttsamt blir det när förhandssnacket inte handlar om de verkliga förutsättningarna (skador, form, nyförvärv osv) utan blir till spekulationer som snarare hör hemma i Sagan om ringen än på en fotbollsplan. Jag tänker på förhandsanalyser som ”Nu är det just det lagets tur att vinna” eller ”Om det finns någon rättvisa så bör hemmalaget vinna”.
10. Överdrivna superlativer. Bara för att det är en solig dag, mycket folk på läktarna och det trillar in en massa mål (gäller inte mitt Gefle då) är det inte säkert att man bevittnar århundradets match, eller ens årets. Vänta med uttryck som ”Det måste vara årets mål!” tills vi är inne i oktober åtminstone. Och bara för att någon gör tre mål i en viktig match är det inte säkert att ”Det är som att se Messi!” är det absolut mest lämpliga omdömet. Gör en analys istället, tack.
