KRÖNIKA: Visst är debatten fånig, men jag höjer ändå rösten för Carrick!
Med blott 14 dagar kvar till seriepremiären har en löjeväckande debatt blossat upp på supporterklubbens hemsida. Den handlar om vem som ska besjungas i den smått klassiska läktarsången ”1882” – Pelle Olsson eller Kenneth Rosén?
Att skriva längre sånger om spelare eller tränare, för att sedan hoppas att man ska kunna sjunga dem i en evighet, är alltid lika dumt. Alla hjältar och förebilder försvinner en vacker dag – antingen genom att de är för dåliga eller för bra. Det kan också hända att de rent av tröttnar på elitfotbollen och därigenom faller i glömska, allas vår Johan Berg hör till den skaran. Lämnar en spelare eller tränare klubben borde den rimliga följden vara en omskrivning av de supportersånger som påverkas. Alternativet är att man slutar sjunga de ramsor som innehåller namn på spelare eller tränare som inte längre ingår i truppen.
Men det finns ett undantag. Och det är detta undantag som debatten på supporterklubbens hemsida egentligen handlar om. Med bara två veckor kvar till seriepremiären kan denna debatt tyckas vara synnerligen fånig: i stället borde ju läget i laget och prestationerna på planen ventileras. Jag håller fullständigt med om det och jag skulle kunna utnyttja denna krönika till något viktigare. Men samtidigt är det intressant med detta behov av symboler. Det sägs nämligen att Pelle Olssons namn ska behållas på grund av vederbörandes långa och trogna tjänst i föreningen. Han räknas tydligen som en legend.
Jag anser absolut att Olsson ska hedras på något vis, dock mer på grund av det han uträttade på planen än vid sidan av. I och med kvalsegern mot Kalmar FF 1982 var GIF tillbaka Allsvenskan – efter 48 års lång väntan. Pelle Olsson var en av förgrundsgestalterna, han var med och spelade upp laget i Allsvenskan och väl där blev han bäste målskytt med 12 mål under lagets två säsonger i högsta serien. 12 mål låter inte mycket, och det är det inte heller. Men det säger mer om det tuffa motståndet än om Olssons förmåga att hitta rätt. Och att man över huvud taget höll sig kvar i Allsvenskan inför säsongen 1984 berodde lika mycket på MFF:s Thomas Sunesson som på Gävlelagets samlade insatser. Det lag som Gefle hade i början av åttiotalet är kanske det bästa man någonsin haft, men jag ser inte Pelle Olsson som en större legend än Arne Skalk, Lasse Ytterbom, Mats Olausson eller Tore Lennartsson. Så varför finns det inga sånger om dem? Och är tränaren Pelle Olsson en större legend än tränaren Stefan Lundin?
Vissa säger att Kenneth Rosén måste leda laget några år innan hans namn kan få ersätta Pelle Olssons i ”1882”. Andra påpekar att han kommer känna sig välkommen om han får en egen sång nu. Att sjunga om de båda fungerar inte textmässigt, i sådana fall måste man lägga till en ny vers. I dagsläget ser det ut att sluta i en blek kompromiss där man varken sjunger om Rosén eller Olsson.
Så vem ska publiken på Strömvallen sjunga om i stället? Det måste ju vara en legend. ”Kusken” Svensson spelade i Gefle när laget låg i Allsvenskan 1933-35, och med sina tio A-landskamper är han kanske den mest meriterade spelaren i ljusblått. Eller vad sägs om någon av nittiotalets giganter: Peter Fyhr, Hasse Berggren eller ”Dojan” Nilsson? Den sistnämnde var en given publikfavorit men trots det har han aldrig omnämnts i någon sång. Man kanske skulle vara ironisk i stället och tillägna fiasko-polackerna eller brassen Da Silva ett par textrader? Eller möjligtvis den ”Dojan” som återvände från VSK tjock och klumpig?
Hela den här debatten är en såpa av sällan skådat slag; den är helt enkelt fruktansvärt patetisk. Därför är det med blandade känslor som jag tillkännager mitt heta ersättningsalternativ: Hans namn är Robert Carrick och han är Gävlefotbollens pionjär. Han stod inte bara bakom föreningens bildande utan hyste också själv stora framgångar på planen under klubbens glansdagar i början av 1900-talet. I mina ögon är han den evige legenden. Han är den ende som bör besjungas i ”1882”. Sången anspelar på föreningens långlivade och ärofyllda historia, en historia som i mångt och mycket beror på Carrick!
Men visst – lyckas Kenneth Rosén som tränare i Gefle IF är jag öppen för att ändra den redan ändrade versionen. Så kan vi hålla på i all evighet och hela tiden hitta nya legender. I morgon möter Gefle Örebro på bortaplan. Jag ber de GIF-supportrar som ska se matchen att inte sjunga om Pelle Olsson. Risken för ärevarv är överhängande…
