Krönika: Det blir inte alltid som man tänkt sig...
Gefle förlorade mot Llanelli AFC på Råsunda inför över 800 tillresta supportrar. Efter fyra raka vinster under VM-uppehållet, varav två kommit mot ettan och tvåan i Allsvenskan, och en 1-0-ledning med tio minuter kvar var det här inte utgången vi direkt väntade oss. Och då har jag ännu inte ens nämnt att Gefle var klasser bättre än det walesiska motståndet.
Då och då blir saker och ting inte riktigt som man tänkt sig. Ibland kan man snacka om antiklimax. Det började som ett stort ljusblått kalas, känslan att vandra i ett långt tåg med förväntansfulla borta(... eller ja)supportrar mot Råsundas östra läktare var ”ogeflesk” och mäktig. Men en timme och 45 minuter senare vandrade jag tillbaka till de väntande bussarna med en helt annan känsla. Då tänkte jag ”vad hände?”, nu tänker jag snarare ”hur kunde det hända?”.
Till att börja med kommer här två fakta: Llanelli uttalas inte Llanelli utan ”Chanelli” och deras lag består faktiskt inte av amatörer utan heltidsproffs. Det förstnämnda ska jag försöka komma ihåg och använda mig så gott jag kan av när jag besöker ”Chanelli” om ett par veckor. Det senare var något som inte märktes.
Mina farhågor att Llanelli inte skulle bli den munsbit som alla tjatade om började alltmer lösas upp när matchen rullade igång. Det nästan skrattretande höga oddset på bortaseger blev helt plötsligt förnuftigt i mina ögon. Planenligt kom också 1-0 i den 24:e minuten - Kristen Viikmäe sköt in ledningsmålet efter ett inlägg av Patrik Karlsson. Fler fina möjligheter att utöka den ledningen skulle komma och det största kollektiva misstaget av Gefle i går var att inte utnyttja dessa lägen. Med facit i hand kan vi bittert konstatera att det nu kan innebära ett dystert uttåg i första kvalomgången och att GIF:s historia i Uefacupen mest blir ihågkommet som ett kort gästspel den där sommaren 2006.
För efter att ha missat några till chanser såg Pelles grabbar ut att köra på sparlåga mot slutet, luta sig tillbaka och småjogga hem 1-0. Gävle Nyhetsbyrås Daniel Sandström slog huvudet på spiken när han skrev att ”snälla pojkar inte får kyssa de vackra flickorna”. GIF släppte helt gratis in walesarna i matchen genom att slå av på tempot i andra halvlek och är det något man inte ska vara mot elva tjurar från Wales så är det snäll.
Llanelli imponerade knappast, ”Superettan-klass” sa någon och frågan är om det ens var så väl. Men de rödklädda tog trots allt vara på chansen som gavs och vann, det måste erkännas, i mångt och mycket på ett liknande sätt som vi haft för vana att besegra allsvenska topplag. Därför bryr jag mig inte ens om att ägna fler än den här och nästa mening om rättvisa kontra orättvisa. Gefle förlorade orättvist, Llanelli vann orättvist, men så fungerar fotboll och problemet måste sökas djupare.
Till exempel mellan stolparna, för vad tusan pysslade ”Hugo” med vid kvitteringsmålet? Eller i ett passivt och försiktigt försvarsspel. Eller som jag redan tagit upp - i att vi (Mathias Woxlin var ”vi” flest gånger) inte satte våra chanser. ”Woxas” nickläge från fem meter måste bara sitta. Men framför allt fanns inte viljan där hela vägen ut. Att kvalspelet i Uefacupen hamnar i bakgrunden av Allsvenskan är fullt naturligt och så ska det vara. Men det betyder inte att man ska fundera på att måla om sommarstugan medan hungriga walesare löper i flock bakom ens rygg.
Pelle Olsson tog på presskonferensen också upp det här med Gefles orutin i internationella sammanhang, och det tror jag är en viktig bit. Vi är helt enkelt inte van att möta den här typen av motstånd, vi är för tillfället inte ens van att behöva föra matcher. Det är vi som ska kontra på det sätt Llanelli gjorde i går - och som de också kan få tillfälle att göra i returen. Utgångsläget ser, utan att överdriva, riktigt illa ut. Llanelli kommer rak i ryggen och med två mål i samma rygg från matchen på Råsunda och går in på hemmaplan med stor pondus för att ta sig vidare. Man kommer att göra det enda nödvändiga och försöka bygga en kompakt köttmur runt eget straffområde.
Förutsättningarna för oss är glasklara - vi måste göra minst två mål. Hoppet står till att vi faktiskt är så pass mycket bättre än Llanelli att 2-0 är i underkant. Och så skulle det också sluta om saker och ting alltid blev som man tänkt sig. Nya tag mot Gais på tisdag, tre poäng och ordningen är återställd.
***
Den gamle gubben i Llanellis försvar såg charmigt, Korpen-aktigt malplacerad ut, ungefär som Marit Paulsen skulle se ut bland fontänspyende amerikanska tonåringar på en partybåt utanför Ibiza. Men i spelet var han inte lika borta och kollegan i backlinjen, den färgade mittbacken Cortez Belle, var faktiskt riktigt bra. Laget hade förresten så stor tillit till sitt försvar att man höll kvar tre man långt upp i banan när Gefle hade hörna.
***
Övriga svenskresultat: Åtvidaberg - Etzella (Luxemburg) 4-0, Göteborg - Derry City (Nordirland) 0-1. Allsvenskan dålig, Superettan bäst? Förlåt, svensk fotboll överlag usel och i Luxemburg vill man också prova på fotboll, skulle det förstås vara…
