- -
Gefle nära ny helvändning mot Malmö
Efter Marcus Podes två mål i första halvlek såg det mörkt ut för Gefle på Malmö Stadion. Men som bekant är Pelle Olssons manskap aldrig riktigt uträknat. Johannes Ericsson nickskarvade två bollar i nät i andra halvlek, och GIF hade också bud på fler mål. Nu blev det en poäng - men framför allt ett säkrat kontrakt!
Malmö chockstartade genom ett skott utifrån av Marcus Pode upp i nättaket bakom Mattias Hugosson. Det hade då inte ens gått en minut. Geflespelarna var inte helt vakna direkt från start, men baklängesmålet blev en kalldusch som väckte liv i trötta cupsemifinalben. GIF-laget, för dagen med unge Jonathan Hellström med från start på vänstermittfältet, tog nu tag i bollen och försökte hitta långa passningar längs kanterna förbi Malmös centrerade mittfält. Patrik Karlsson hade ett skott som tippades över av Jonas Sandqvist i MFF-målet och René Makondele en cykelspark som gick en bit utanför.
Det syntes att Gefle inte direkt var bekväma med att få ett mål i baken redan i inledningen och således en tidig uppförsbacke. Men även om man kom in i en bättre period så hade hemmalaget kontroll, det dock utan att bjuda på någon bländande fotboll. När så Marcus Pode spelades fram av Emil Hallfredsson till höger i GIF:s straffområde och placerade in tvåan i ”Hugos” högra burgavel, kändes det som att det skulle bli oerhört tufft för Gefle att upprepa vändningen från mötet på Strömvallen.
Men nu handlade det inte om tre mål utan "bara" två. Och efter att Makondele fem minuter in på andra halvlek tog emot en utspark från Hugosson, kom sopren och lade bollen i stolpens utsida, blev det fullständigt uppenbart att om Gefle bara gör ett mål kommer man absolut att vara med i matchen. Och medan jag mest satt och grämde mig över att Renés boll inte gick stolpe in i stället för stolpe ut, gick ”Jossa” upp från ingenstans och nickskarvade in reduceringen på ett inlägg från Daniel Westlin.
Det målet var till stor del frukten av ännu ett lyckat drag av taktikern Pelle Olsson, då han tog ut ”Jonte”, satte in Kristen Viikmäe och drog ner Makondele som vänsterytter. Kongolesen kom ut ordentligt taggad till andra halvlek och gjorde snart sig själv och hela laget rättvisa genom att från mittfältet med fart driva fram bollen. Han blev en bollhållande länk mellan mittfält och anfall. Dessa lagdelar vävdes ihop och plötsligt kunde det gå att etablera ett spel på Malmös planhalva.
Därför var kvitteringen med 20 minuter kvar rätt logisk. Återigen var det brevbäraren Johannes som levererade, och återigen genom att använda huvudet. Målet var snarlikt det första med ett inlägg från vänster, denna gång från Makondeles doja. Men nu hoppade ”Jossa”, med en MFF-försvarare i ryggen, snarare rakt upp i stället för att dyka något som vid första målet.
Därefter hade Gefle flera fina möjligheter att även få in ett ledningsmål. Bland annat kom Kristen Viikmäe fri utan att få till avslutet. Förmodligen borde Makondele, som spelade fram till Viikmäe, behållit bollen och själv ha rusat mot mål. GIF hade även en boll över mållinjen efter en hörna från höger, men målet blev bortdömt för en knuff inne i straffområdet. Väldigt tveksamt då det revs och slets lika mycket från båda håll att döma av reprisen.
Malmö fick till några fasta situationer, men bortsett från en frispark från Junior som "Hugo" snyggt räddade, ledde de inte till några större farligheter. Den omedelbara känslan när Sven-Martin Åkesson blåste av efter fyra övertidsminuter var: ”Det här skulle vi ha vunnit”. En antydan om att man redan har höjt kraven på GIF, och kraven kommer naturligtvis att vara än högre kommande säsong. Men jag är ärligt talat inte ett dugg orolig att spelarna inte ska kunna hantera den situationen. Inte om man fortsätter att gå lika metodiskt till väga, och framför allt fortsätter att visa lika mycket hjärta och inställning som man gjort i år.
Malmö var inte alls med i matchen i andra. På motsatta sidan fanns ett motiverat bortalag som hade gått in för att göra det man skulle - det vill säga säkra det allsvenska kontraktet. Och vilken styrka att fixa det på egen hand, på bortaplan mot Malmö, bara tre dagar efter en grymt svettig cupsemfinal!
Gefle började spela fotboll i andra och upphämtningen var en laginsats, som vanligt alltså. Men jag vill ändå ge en extra eloge till ”Jossa”, och då främst för de två målen. Bara en sådan sak som att en defensiv mittfältstyp kan kliva fram och göra två mål borta mot Malmö visar på den kollektiva styrka som laget besitter. Backlinjen får beröm för andra halvlek, Makondele för att han är Makondele och slutligen vill jag även ge ”Sulan” en guldstjärna. Ibland tycker jag att han får ta emot oförtjänt mycket kritik. Även om han inte precis är någon utpräglad målskytt, borrar han ner skallen, går in med hundra procent och gör därigenom en hel del nytta.
Genom att hänga kvar för tredje året i rad har GIF slagit klubbrekord, vi kan slå ett nytt om vi slutar sämst nia i tabellen. Och med tre omgångar kvar, tre matcher i vilka vi kan spela helt avslappnat, är det förstås den givna målsättningen. Till sist får det inte glömmas bort att vi slagit ett till klubbrekord genom att ta oss till final i Svenska cupen. Vinner vi cupen slår vi av naturliga skäl ännu ett.
Summerat: Vi har denna säsong redan slagit två klubbrekord, och har chansen på två till. Ni kan klaga hur mycket ni vill på vårt konstgräs, vi är här för att stanna. Helt enkelt för att vi är så bra…
Matchfakta
Malmö FF - Gefle IF 2-2 (2-0)
1-0 (1) Marcus Pode (Ulrich Vinzents).
2-0 (23) Marcus Pode (Emil Hallfredsson).
2-1 (64) Johannes Ericsson (Daniel Westlin).
2-2 (71) Johannes Ericsson (René Makondele).
Varningar:
GIF: Mathias Woxlin (76), Daniel Bernhardsson (80), René Makondele (80).
MFF: Emil Hallfredsson (36), Anders Andersson (42), Olof Persson (79).
Bollinnehav: 55-45.
Hörnor: 3-8.
Avslut på mål: 6-8.
Avslut totalt: 11-11.
Domare: Sven-Martin Åkesson, Kode.
Publik: 7 493.
