Krönika: Finns viljan, finns möjligheten
Man kan hänga kvar i Allsvenskan ett år på rent flyt, gör man det två år i rad handlar det om något annat och målsättningen inför tredje året måste givetvis höjas. Bara ett lag blir direktnedflyttat nästa år och det finns inte på kartan att det ska vara Gefle IF.
Alla tror jag är överens om att det är nu vi ska gå in för att verkligen etablera klubben i Sveriges högsta serie. Så hur långt har arbetet kommit?
”Stisse” skriver rätt konstiga saker i lokalpressen ibland. Efter cupfinalen mot Helsingborg tyckte han till exempel att: ”På något sätt hade det faktiskt varit helt okej om Henke Larsson hade gjort ett mål på slutet. Bara för att. Bara för att det i dom där historieböckerna man alltid ska skriva om skulle stå, målskytt: Henrik Larsson. En stor spelare som sänkte Gefle IF.”
Ehh. Jaha. Ska man skratta eller gråta?
Jag gör ingetdera. Jag släpper det och konstaterar att han åtminstone hade rätt i en tidigare krönika (läs den här). Ska Gefle etablera sig i Allsvenskan måste man också visa att man vill det. Det är snart jul och folk börjar bli lite oroliga. Kommer tomten bara med mjuka paket i år? Kommer han över huvud taget?
Än är det ingen panik, och det går inte fullt ut att kritisera något som man ännu inte vet om det kommer att fungera eller inte. Men det tål i alla fall att tittas lite närmare på.
Om man kollar på truppen är väl backlinjen det absolut största frågetecknet. GIF har gjort två lågbudgetvärvningar, men dessa spelare har inte tagits in för att bredda truppen utan för att direkt ersätta två av dem som betytt mest för att vi över huvud taget står där vi gör i dag. Både Magnus Wikström och Patrik Karlsson gick som Bosman. Att förlora två riktigt bra försvarsspelare och inte få ett öre tillbaka är inte helt enkelt att hantera för en klubb i Gefles storlek. Det ska understrykas att Karlsson kom gratis och att det i hans fall handlar om en sportslig och inte ekonomisk förlust. Dock skulle GIF ha kunnat få välförtjänt betalt för honom och kanske inte tvingats till, åtminstone lika stora chansningar, som dagens ersättare i ärlighetens namn är.
Både Andreas Dahlén, 24, och André Grim, 23, får många lovord från alla håll och kanter, och jag tvivlar inte på att det är ”bra killar” med rätt inställning. Jag tvivlar inte heller på att de har en del boll i sig och alla verktyg i verktygslådan för att bli ännu bättre. Däremot har jag tyvärr börjat tvivla på att steget från division 2 till Allsvenskan är litet, det utan att överdriva klassen på de 14 - som säsong 2008 blir 16 - bästa lagen i Sverige. IFK Timrå mötte förra säsongen Infjärdens SK och Kubikenborgs IF. Gefle mötte Djurgården och IFK Göteborg. Det är, tro det eller ej, viss skillnad.
Elias Storm har mer kött på benen, utan tvivel. Men han tvivlade också, och då började ledningen tvivla. Det var en lite märklig anledning att tacka nej, då den gemensamma träningen inleds först åttonde januari. Andreas Dahlén ska konkurrera med Jonathan Hellström om den lediga platsen till vänster. Dahlén har jag starkt för mig att jag såg och imponerades av när han provtränade med truppen - för tre år sedan. Nu kan jag tyvärr inte säga mer om honom än om Grim, att det är ett stort steg även från årets Superetta-jumbo Umeå till Allsvenskan.
Men som sagt är det alldeles för tidigt att börja klaga på spelare innan man ens sett dem in action. Man kan väl mest konstatera att ett tungt ansvar vilar på deras axlar. Är det någon lagdel som måste vara bra över en lång period så är det backlinjen, en lagdel som Gefle bygger en stor del av sitt spel på. I anfallet har vi, även om man får hoppas att det absolut inte blir så, ”råd” med ett par avbrott under säsongen där smarta lösningar kan hittas.
Å andra sidan kom ”Putte” Karlsson till GIF med ena benet i frysboxen i Öster och gjorde succé. Magnus Wikström kom från proffslivet i BK Forward, och Johan Claesson på mittfältet - han som man, om man bortser från det svenskklingande namnet, nästan skulle kunna tro att GIF hittat i någon lägre engelsk division - han kom från Sirius. Att jämföra med ett rätt stort lån som Kristen Viikmäe, estländaren som aldrig riktigt lyckades och som inte ansågs prisvärd att köpa loss efter den gångna säsongen.
Summerat: Hittills har vi lyckats helt ofattbart bra med värvningar av mindre välkända/dyra spelare. Men hur länge håller lyckan i sig?
Jag väljer att än så länge lita på ledningen. Gefle är en liten klubb med små ekonomiska medel - som hittills förvaltats förvånansvärt bra. Det finns egentligen inget som säger att det inte är guldkornen som än en gång vaskats fram. Och att det bara är spelare från Norrland som plockats in känns någonstans roligt och även betydelsefullt för fotbollen i lite mer än halva Sverige. Men då krävs det förstås att de lyckas.
Annars är det framtiden som styr. Till mittfältet har Jonas Lantto, 19, värvats och till anfallet Johan Oremo, 20. Två osäkra kort till, men självklart finns det anledningar till att GIF-ledningen lagt vantarna på dessa spelare. Det handlar om två stora framtidslöften, som - om de utvecklas rätt - kan komma att betyda mycket för laget framöver. Nu hoppas jag att det inte bara är löst prat, snacket om den unge kongolesen Blaise Lelo Mbele. 19-åringen, som debuterade i Kongos landslag som 16-åring, är enligt min mening ett av de mest intressanta namnen som nämnts under Silly Season 06/07.
Som jag ser det behövs fortfarande förstärkning på anfallssidan. Att ”Sulan” erbjöds nytt kontrakt är helt rätt, han är inte så dålig som många påstår. Han gjorde en bra höstsäsong och jag tror att han har ännu mer att ge. Att ”Yttis” får fortsatt förtroende känns mest som ett tack för lång och trogen tjänst. Han bör rimligtvis bli utlånad kommande säsong och lämna plats åt någon annan.
Det viktigaste just nu är att vi får behålla René Makondele. Får vi det är varken anfallet eller mittfältet i lika akut förstärkningsläge, även om jag vill se åtminstone en till mittfältsvärvning. Men Renés underskrift saknas ännu, och vi ska nog inte ropa hej innan vi ser hans namnteckning på ett kontrakt.
Under Silly Season-avdelningen skrev jag i början av oktober att ungefär lika mycket talar för att Makondele blir kvar i Gefle som att ett inbördeskrig mellan samer och smålänningar bryter ut nästa vecka. För några veckor sedan, efter positiva uttalanden från både René själv och Pelle Olsson, verkade det nästan som att kapprustningen startat. Att det inte hänt något sedan dess frambringar den där känslan av tvivel som jag talade om i början. Men Makondele har gång på gång sagt att han trivs väldigt bra i föreningen och staden och nu tror jag faktiskt att han stannar. Det skulle verkligen betyda SÅ mycket för laget, och ja, fotbollen i hela länet.
Att det bara kommit så här nära en fortsättning gör mig grymt överraskad. Medan en sådan som Magnus Hedman är… ehh något… för liten för en klubb som Chelsea, börjar Makondele - det måste erkännas - växa ifrån Gefle IF. Får vi behålla honom är det ett styrkebesked, och något som i längden kan innebära att vi kommer att kunna knyta mer namnkunniga spelare till truppen.
Visst har förfrågningar från ett antal klubbar inkommit, men att intresset inte varit större (det är i alla fall den uppfattningen jag har fått) tycker jag är väldigt, väldigt märkligt. Men - förstås bara en fördel för oss, och något vi ska vara glad för även om en försäljning skulle innebära ett välbehövligt ekonomiskt tillskott.
En ny officiell hemsida har kommit upp, vilket ju verkligen var på tiden. Vi är många som har skämts för den gamla som knappt var värdig en division 2-klubb. I dagens IT-samhälle är en hemsida definitivt inget som ska underskattas, utan en viktig del i att presentera klubben och göra ett gott intryck utåt.
Planer på en ny arena har lagts fram, och om allt går i lås ska den vara klar till 2008 års säsong. Bollen ligger hos kommunen, jag tror inte att GIF får problem att hitta nödvändiga sponsorer. Som ett led i att etablera klubben i Allsvenskan är det av största vikt med en ny arena. Strömvallen har, trots sin historia och sitt fina läge, uppenbara brister bland annat i publikkapacitet. De senaste planerna gjorde gällande att det var en omfattande utbyggning som skulle ske där den k-märkta sittplatsläktaren skulle få vara kvar. Spontant tycker jag att det låter bra, men eftersom det varit helt tyst sedan dessa planer offentliggjordes är det svårt att säga mer än så.
Nu är det upp till laget, och oss supportrar, att se till att vi inte bara hänger kvar nästa säsong - utan att vi också klättrar ytterligare några placeringar i tabellen jämfört med årets säsong. Den måste i sin helhet ses som en stor framgång, men den är knappast något att luta sig emot. Ett i mina ögon rimligt mål inför kommande säsong är att förbättra slutplaceringen, det vill säga sluta bättre än nia i serien.
Det går inte att förneka att vi lyckats otroligt bra hittills med att bygga hemvävt, strikt organisatoriskt, försiktigt men metodiskt. Det återstår att se om det kan lyckas igen, och vad som fortsättningsvis händer under ”den löjliga säsongen”. Hur som helst måste vi sluta vara så förbannat ödmjuka, det är våra resultat alldeles för bra för. Och hur som helst måste vi i början av april vara hundra procent redo för en säsong där nya mål ska infrias. Klubben måste visa att man verkligen vill tillhöra den svenska fotbollseliten.
***
Eftersom man inte kan se sitt fotbollslag varje vecka blir den här årstiden, i dubbel bemärkelse, väldigt mörk och kall. Å andra sidan blir suget efter träningsmatchandet i februari desto större. Till dess tröstar jag mig med Morrissey, Paul Auster och all europeisk toppfotboll (huvudsakligen den engelska) som erbjuds på teve. God himmelsblå jul!
