Allsvenskan betyder inte längre allt
Först som sist; ingen (inte ens en mittfältare) ska dömas förrän personen i fråga faktiskt har blivit dömd. Men det är väldigt svårt att behålla en objektiv bild i sådana här situationer. Man kan inte se på en människa som sitter häktad för grov kvinnofridskränkning på samma sätt som en som inte gör det. Jag hoppas kunna se på Gefle Idrottsförening med samma stolthet som jag gjorde för en vecka sedan, även när den här tragiska historien är utagerad. Nu är det upp till bevis för ett lag som helt plötsligt kämpar för betydligt mer än sin Allsvenska existens.
Som supporter kan jag hoppas att mediedrevet lägger sig snart och någon ny historia blossar upp som tar bort fokus från Gävle. Så kan inte Leif Lindstrand och de andra i Gefles ledning resonera. Man kan inte stå och hålla i sig i relingen och hoppas att vinden mojnar. Det måste ageras. Det här är ingen liten grej, detta måste tas på absolut största allvar.
Att Bapupa inte ska spela något medan rättsprocessen har sin gång utgår jag ifrån. Om han sedan döms skyldig ser jag inget annat alternativ än att riva kontraktet med kongolesen. Anses han däremot vara oskyldig till anklagelserna (vilket i dagsläget känns tämligen avlägset, då han har erkänt viss misshandel) så blir det med största sannolikhet svårare för ledningen att fatta ett beslut angående Bapupas framtid. Han har redan fått en viss stämpel på sig, och den kommer att överföras på Gefle om kontrakt förnyas.
Här ställs herrar Lindstrand & Co. för ett klassiskt moraliskt dilemma (om än något modifierat); offra en teknisk högerbreddare för att rädda ett etablerat tråklag?
Vad man än kommer fram till i den frågan så känns det än mer angeläget att kunna ta fram stöd och professionell hjälp för Bapupas fru och barn. Och Yannick själv, såklart.
Även rent fotbollsmässigt står Gefle inför en tuff period. Ett lag som sällan, för att inte säga aldrig, hamnar i rampljuset har nu ofrivilligt blivit uppslängda på scenen. Spelare kommer att få svara på frågor som inte har ett dugg med lågt försvarsspel och snabba spelomställningar att göra. Det är de inte vana med. När en spelare från Gefle intervjuas så handlar det oftast om varför de har så lätt för topplagen eller hur det kommer sig att man är så starka hemma på Strömvallen. De ”jobbiga” frågorna har hittills handlat om tråkigt spel och tunna spelartrupper. De frågorna kommer det att längtas efter snart.
Man får hoppas att Gefles 15 minuter i rampljuset inte blir mycket längre än, säg, en kvart.
Det finns mycket att ta ställning till just nu. Klarar de himmelsblåa av det på ett sätt så att man kan se sig själva i spegeln igen, finns chansen att man går stärkta ur det hela. Klarar man inte av det, så är nog det faktum att jag inte längre kallar mig stolt Geflesupporter ett av deras mindre problem.
