Krönika: Den hotande bottenstriden
24 juni 2007: Gefle besegrar Halmstad med 2-0 och spelar långa stunder en strålande fotboll. Hemmapubliken jublar.
16 juli 2007: Gefle förlorar med 1-2 mot tabelljumbon Brommapojkarna. GIF är bedrövligt dåligt och spelarna märkbart frustrerade.
Samma säsong med mindre än en månads mellanrum. Men som natt och dag.
Vad har hänt?
Fotbollsmatcher avgörs inte alltid mellan två mål och fyra hörnflaggor. Det har man länge varit väl medveten om som italiensk fotbollssupporter. Har vi i Gefle IF inte vetat om det tidigare, vet vi det definitivt om det nu.
Somliga kanske tycker att det är alltför lätt att skylla de fyra raka matcherna utan vinst på Yannick Bapupa-affären. Men efter den lovande inledningen - hur är det annars möjligt att det gått så snett i de senaste matcherna?
En tidigare okänd sida av den skrattande och spexande mittfältaren visades plötsligt upp strax innan bortamatchen mot Djurgården. För trots att han ännu inte är dömd för något brott kan man konstatera att det är denna bild som vevats i media den senaste tiden.
Det är en sida vi från första början allra helst hade sluppit att se, men brottsmisstankarna är så pass allvarliga att de inte går att blunda för. Och det behövs knappast ett så tajt kollektiv som Gefle IF för att sånt här ska sätta sina spår i spelartruppens atmosfär.
Det hela är en tragisk historia där självklart Bapupa, hans fru och deras närstående är de som påverkats mest och måste få hjälp. Men det har också haft konsekvenser för Gefle som arbetsgivare, lagkamraterna och vi supportrar som följer klubben.
- För oss är det här en helt ny situation, och det är många saker i det här som gjort mig ledsen. Men jag tycker absolut inte att jag har märkt någon skillnad på spelarna i samband med träningar och matcher, säger Pelle Olsson till Sportbladet.
Men… visst sjutton är Bapupas frånvaro kännbar på planen och jag vill bestämt hävda att den föga imponerande resultatraden: 1-2 (Djurgården), 0-3 (Göteborg), 1-1 (BP) och 1-2 (BP) är en, om inte given, så i alla fall inte totalt ologisk följd av det som hände precis innan. Så klart - tre av dessa matcher har spelats på bortaplan där GIF haft förbaskat svårt i år. Fortfarande har vi ingen bortaseger och i maj förlorade vi mot ett lag som Trelleborg, som Brommapojkarna i går lämnade över jumboplatsen till, när Strömvallen inte var miljön.
Men att allt inte står rätt till måste nog alla hålla med om efter dubbelmötet med BP. Två matcher som vi hoppades skulle inbringa sex poäng, och därmed betyda en välkommen skjuts upp på riktigt säker mark i tabellen.
Så här ett par veckor senare står vi med facit i hand: En - 1! - ynka poäng fick vi med oss från dubbelmötet.
Sedan då? Tränaren Pelle Olsson visades upp på läktaren och är avstängd i nästa match. Än värre är att även Mathias Woxlin är avstängd och missar den tuffa matchen mot Kalmar. Efter den matchen väntar Göteborg. Efter den ett måste-vinna-pressat AIK på Råsunda. Bottenstriden hotar. Och senaste nytt i fallet Bapupa är att han under tisdagen åtalades för grov kvinnofridskränkning.
Kortaste sammanfattningen någonsin av GIF-insatsen i en allsvensk match: Usel. Vi mötte visserligen ett BP som har nyvunnet självförtroende och ett bra go i laget för tillfället. Men ändå. I första halvlek var Gefle fullständigt utspelat och många av de gästande spelarna lyckades verkligen inte med någonting. Det var den sämsta halvlek jag sett Gefle prestera på väldigt länge.
Ett sätt att mäta ett GIF-lags dagsform i är att kika in Mathias Woxlin. I nio fall av tio när han gör en riktigt bra match vinner också Gefle. Att därför Woxlin inte på en punkt gick att känna igen den här gången är en del av förklaringen till förlusten. ”Woxa” slog ett felpass och så slog han ett felpass till och så tog han bollen med händerna när han ville ha frispark och drog på sig en mycket onödig sjätte varning och avstängning.
Nu hör det till saken att han inte fick särskilt mycket hjälp av sina kollegor på mittfältet. Det var en oerhört blek ”Jossa”. Det var en oerhört blek ”Clage”. Det var en inte lika blek ”Makko”, men inte heller en ”Makko” som imponerade. BP:s innermittfältare Imad Chhadeh och Martin Ekström vann överlägset kampen om det centrala mittfältet och kunde bygga upp och styra spelet därifrån.
Ställer mig också frågan vad normalt så stabile ”Hugo” håller på med på frisparken strax innan nämnde Ekström gör 1-0 för hemmalaget. Det är klart; luftrummet har aldrig varit hans bästa rum och utboxningarna borde han ha slutat med för länge sedan. Vi har sett förut hur fel det kan gå. Nu blev det en ”perfekt” nedboxning till Ekström som satte dit bredsidan - stolpe in.
2-0 var något av en repris av BP:s mål på Strömvallen. Volleyskott och målvaktsretur. Men nu var det Arash Talebinejad som var framme och högg på returen i stället för skadade Thomas Lagerlöf.
Tecknaren Martin Kellermans serie om hunden Rocky i DN är alltid en trevig start på dagen. I en av striparna klagar, om jag minns rätt, någon av Rockys polare på att en annan kompis nästan aldrig syns till. Han påstås vara så hemlig att han får Usama bin Ladin att framstå som Filip och Fredrik. Jag har ett tag undrat om dennes namn är Daniel "Sulan" Westlin. Ibland märker man att han kämpar och sliter men har svårt att komma loss. Ibland, som i går, märks han inte över huvud taget.
Jonas Lantto ersatte i paus. Makondele gick upp på topp och Lantto tog över hans plats som vänstermittfältare. Han är faktiskt en av få i GIF som inte får underkänt betyg (Andreas Dahlén som var vänsterback i stället för Jonathan Hellström är en annan). Kirunagrabben är snabb, kvicktänkt och var med i förarbetet till GIF-målet i den 57:e minuten. Han spelade då ut till Makondele på vänsterkanten som hittade Johan Oremo framför mål som stötte in bollen bakom debuterande Mattias Asper. Tycker att Lantto spelat till sig en plats i startelvan, och det är som forward i stället för ”Sulan” han bör gå in.
Reduceringen kunde ha skapat lite spänning på slutet, men egentligen hände inget speciellt. Mest slogs en massa långbollar som fastnade i BP:s backlinje eller bara försvann bort.
Det finns ingen harmoni i Gefle just nu. I de senaste matcherna är det inte samma, gamla, glada GIF som vi sett.
Pelle Olsson och truppen har ett två veckors speluppehåll på sig att hitta tillbaka. Makondele behåller vi gärna (det är nu bekräftat att tyska Energie Cottbus anmält sitt intresse). Kanske kan vi även, på ett ogefliskt sätt, ta in någon ny spelare medan transferfönstret är öppet. Men jag vet inte, jag. Med Makondele kvar saknas det pengar till en ordentlig kvalitetsspelare. Och i övrigt är det bara Bapupa som saknas. Annars har ju GIF presterat helt andra resultat med exakt samma manskap.
Hur som helst måste lösningen hittas, och det snabbt. Med flera svåra matcher framöver är risken annars stor att höstsäsongen blir till en ren kamp om allsvensk existens. Det vill vi gärna undvika. Kanske ligger lösningen i den röda plasthink som en arg och uppgiven Pelle Olsson kickade iväg på Grimsta IP i Vällingby.
Om så är fallet är det god tid att plocka upp den.
Matchfakta:
IF Brommapojkarna - Gefle IF 2-1 (2-0)
1-0 (23) Martin Ekström.
2-0 (40) Arash Talebinejad (Christer Youssef).
2-1 (57) Johan Oremo (René Makondele).
Varningar: Mathias Woxlin (55).
Bollinnehav: 46-54.
Hörnor: 2-4.
Avslut på mål: 7-3.
Avslut totalt: 17-7.
Domare: Daniel Stålhammar, Landskrona.
Publik: 3 508 (Grimsta IP).
Så spelade GIF:
Mattias Hugosson - Daniel Bernhardsson, Thomas Hedlund (ut 86), Anders Wikström, Andreas Dahlén - Johan Claesson (ut 78), Johannes Ericsson, Mathias Woxlin, René Makondele - Daniel Westlin (ut 46), Johan Oremo.
Avbytare: Jonas Lantto (in 46), Petter Österberg (in 78), Tomasz Stolpa (in 86), Andreas Revahl, Peter Bergqvist.
