GÄSTKRÖNIKA: Flaggorna smattrar i vinden och åskådarna har bänkat sig i tusental
Ni har alla sett dom, eller hur? De svartvita gamla journalfilmerna som behandlade någon händelse, fotboll i det här fallet, och där man alltid lyckades få med någon herre i hatt som av någon anledning såg enormt lycklig ut. För att inte tala om mannen som berättar, han som nog borde ha hoppat över den sista koppen kaffe vid lunchen...
Så här piggt och käckt låter det inte i dessa dagar utan nu för tiden är det mest något huliganupplopp som det rapporteras om. Tiderna förändras på gott och ont. På den negativa fronten är det huliganerna som jag tänker närmast på. Nu senast var det Dida i Milan som blev knockad av en bengal. På den positiva sidan är det så att inte ens superettan var beständig. Ja, gott folk, det är ju så att allsvenskan modell 2005 äntligen dragit igång. En allsvenska där Gävle, Gästrikland, Gävleborg är representerad. Jag menar att det här inte bara är en angelägenhet för Gävle med omnejd utan hela regionen. Halva truppen inklusive en viss rakad backklippa, är ju hälsingar. Det här har man gått och längtat efter sen den sista sparken förra säsongen. Man har genomlidit en säsong med den där sporten där man har hjälm och slår på varandra med pinnar, ni vet. En sport där upplägget blir sjukare och sjukare för varje år.
Har då förändringens vindar börjat blåsa i Gävle, ligger det någon liten fotbollsglöd och pyr i den här staden? Det vet vi inte än utan vi får vänta tills den första hemmamatchen mot nordtyskarna från Helsingborg innan vi får svaret på den frågan. Positivt är det dock att det börjar synas att Gefle numer återfinns i den högsta divisionen. Strömvallen har fått sig ett ansiktslyft och den har inte blivit förstörd av ombyggnationen, snarare tvärtom. Jag var där och tittade för ett tag sedan och det är samma gamla trygga fotbollsarena som kommer att få Sveriges bästa och vackraste inramning när löven börjar spricka upp. Inga fula löparbanor som gör att man hamnar långt bort från spelet. Utdömd av "experterna" som en icke funktionsduglig allsvensk arena. Jo tjenare, jämför med bilderna från Fredriksskans där det både var löparbanor och någon slags ensam läktare som syntes i bild då och då. Vi Geflefans kan vara både stolta och glada över att ha en sådan hemmaplan som Strömvallen.
Fansen syntes för första gången i bild i premiärmatchen. De som har ett så stort Geflehjärta att de åker till ett blåsigt Kalmar för att stötta laget. Hur kommer det då inte att se ut i hemmapremiären där även en annan kommer att stå och skrika sig hes. Expressens krönikör Mats Olsson undrade om Gefle har några fans. Högmod går före fall Mats, glöm inte bort den gamla sanningen. Säsongen är lång och när den är slut så tror jag att det till och med har blivit fart i tysta och blyga Gävlebor. Garantera det kan jag inte men en liten titt in i kristallkulan säger mig att det nog inte kommer att bli alldeles enkelt för bortaklackarna att "krossa" Gefles dito som dom skryter med på forumen. Själv kan jag inte bevittna ett sportevenemang utan att ha sargade stämband dagen efter, kanske tur att man inte är särskilt golf- eller tennisintresserad.
Laget har ju också börjat träna två pass om dagen vissa dagar, och det syns, det syns väldigt tydligt. Spelarna är starkare och snabbare, både i tanke och i ben än tidigare säsonger. Kalmarmatchen visade att Gefle inte kommer att släppa in flest mål i allsvenskan genom tiderna utan man kommer att stå emot bra. Den matchen får ses som en avancerad tempoövning där man tog bort superettalunken för att istället koppla in den allsvenska turbon. Laget visade att man inte kommer att låta brassar, nigerianer, danskar, svenskar eller folk från Norrsundet husera hur som helst på Gefles planhalva.
Har då förändringens vind börjat blåsa hemmavid? Inte särskilt mycket utan det mesta är precis som förra säsongen. Man suger i sig allt, precis allt, som har med svensk fotboll att göra. Som tur är har man en Gefle IF-intresserad sambo som delar passionen till fotboll med en. Annars brukar det inte vara särskilt populärt att lägga ner en stor del av sin fritid på Gefle IF och Hedlunds personliga supporterförening. Hade ni inte förstått det redan så är det här en krönika som är skriven av Hedlund Ultras. Ett Hedlund Ultras som inte kommer att vara Hedlund Ultras länge till. Varför? Tack vare de sansade italienare som lever om och förstör. Kan inte dessa människor ta ut sina aggressioner på något annat sätt?
Vi tog namnet Ultras för att det lät bra tillsammans med Hedlund. Enkelt, eller hur? Vi är inga bråkstakar, vi tycker bara att Thomas Hedlund förtjänar att hyllas efter alla sina år i den himmelsblå tröjan. Efter de gångna veckorna har dock namnet Ultras svärtats ner om möjligt ännu mer tack vare italienarna och därför väljer vi att byta namn. Ultras klingar helt enkelt för illa och vi är en organisation som minst av allt vill bli förknippade med fascism, rasism och huliganism. Vi vill bli förknippade med ett sanslöst ös på sektion H. Vad vi kommer att heta? Det kommer ni att få veta på tisdag.
Greger Bom-Bom-hälsningar från:
Hedlund (Ultras, än så länge) genom ordförande Daniel Sundström
Fotnot: Hedlund Ultras heter numer The Hedlunders. Läs mer på deras hemsida!
