Örgryte - Halmstads BK1 - 2
Djurgårdens IF - Gefle IF 3-1 (0-0)
Trots en pigg och lovande första halvlek så hade inte Gefle någonting att hämta på Stockholms Stadion efter 90 minuter i den fina försommarkvällen.
Djurgården, stärkta av bortavinsten mot Elfsborg i förra omgången, kom till start med en något modifierad startelva jämfört med vinstmatchen i Borås. Kari Árnason gick in på innermittfältet och skickade ner Markus Johannesson i backlinjen på Elias Storms bekostnad.
Man hade också gjort en rokad bland ytterbackarna. Febersjuke Niklas Rasck stod över till förmån för Matias Concha.
I Geflelägret var allt identiskt jämfört med senaste vinstmatchen i nykomlingsmötet med Assyriska.
Jag vet inte om det var Stadion (en arena med fina anor), Hufvudstaden eller en viss känsla av megalomani efter senaste matchen som hade gjort sitt. Men dagen till ära så hade Gefletränaren Per Olsson slängt på sig finkostymen och, den alltid så moderiktiga, himmelsblåa skjortan.
Även om första halvlek kanske inte levde upp till Per Olssons högt ställda krav med kostymen, så spelade Gefle i alla fall som en helschysst collagetröja med ett par snygga jeans.
Första halvlek:
Redan efter tre minuter så var Daniel Westlin rätt så nära att få med sig bollen efter ett långt uppspel från backlinjen. Hade bollen studsat rätt där så hade Westlin varit fri med Touray och Gefle hade förmodligen fått en smakstart. Även Patrik Karlsson lyckades skapa ett farligt läge innan matchuret hade tickat förbi fem minuter.
Efter en dragning i axeln av Mathias Woxlin så blev Djurgårdens offensiva mittfältare, Felix Magro, tvungen att utgå. I hans ställe kom Abgar Barsom in, och han gjorde det bra.
Mattias Hugosson visade återigen sin osäkerhet i luftrummet i början då en Djurgårdshörna nästintill knoppades in av Toni Kuivasto.
Ytterligare tio minuter in i kampen så får Sören Larsen matchens hittills bästa läge. Efter en fin inspelning bakom Gefles backlinje av Abgar Barsom så sliter den långe dansken sig loss och kommer fri nära Hugosson, men Geflemålvakten kommer ut bra och skär av Larsens skottvinklar så att det aldrig blir riktigt farligt.
Första halvleken innehöll inte så mycket mer än en klurig frisparksvariant från Djurgården och ett Hugosson-räddat friläge av Larsen. Icke heller att förglömma Daniel Westlins tjusiga tunnel på Johan Arneng.
Helhetsintrycket av den första halvleken är att Gefle står upp bra mot Djurgårdens snabbare, mer tekniska spel. Även om Gefle ligger lågt i försvarsspelet så hamnar ibland backlinjen lite väl högt upp, så att Djurgården kan lägga in bollar bakom Hedlund och Wikström efter en snabb omställning. Men kan Gefle fortsätta få upp bollarna snabbt upp på Ytterbom och innermittfältet med Johannes Ericsson och Woxlin fortsätter vinna boll på mittfältet så ser det inte alls omöjlig ut för Gefle att plocka med sig poäng hem från Stockholm.
Andra halvlek:
Om Gefles första halvlek var en snygg collagetröja med tillhörande jeans, så var deras andra halvlek ett par sunkiga pyjamasbyxor med en urtvättad t-shirt som tappat formen. Gefle hängde inte alls med i början av andra när Djurgården höjde tempot. Detta gav också utdelning i form av 1-0 i 53:e matchminuten när Jones Kusi-Asare nickade in Matias Conchas inlägg. Hugosson blev grundlurad då han trodde att Sören Larsen vid första stolpen skulle sätta fram huvudet.
Två minuter innan målet hade René Makondele ersatt Daniel Westlin på topp bredvid Ytterbom.
Efter målet så fortsatte Djurgården att styra matchen med hög press som ledde till enkla Geflemissar. Genom fler och, framför allt, mer vältajmade löpningar och högre bolltempo så gled matchen sakta, men ack så säkert ur händerna på Gefle.
De himmelsblåa fortsatte att slå bort enkla passningar och uppträda fullständigt håglöst. Men plötsligt, likt en ljusblå blixt från den blårandiga fotbollshimmelen, så missar annars så duktige Kari Árnason ett uppspel som till slut letar sig fram till Daniel Ytterbom - och lika skönt som oförtjänt så satt 1-1 via Tourays högerstolpe.
Direkt efter Gefles kvittering så trummar Djurgården på ordentligt. Och bara två minuter senare så förstörs kvällen för alla Gävlebor. Ibrahim Ba tar vara på Jones Kusi-Asares perfekta passning och rullar iskallt in 2-1 bakom utrusande Mattias Hugosson.
Gefle försöker åstadkomma någon farlighet framåt men har förtvivlat svårt att ordna något konstruktivt på den sista tredjedelen av planen.
Och på övertid så drar matchens lirare Sören Larsen ner rullgardinen för Gefle med sin kyliga lobb över Hugo, efter en fin boll av Matias Concha bakom Gefles backlinje.
Slutresultatet 3-1 är fastställt.
Sammanfattning
På det hela taget så gör Gefle en klart godkänd match - i 45 minuter. I andra halvleken så har Gefle knappt bollen en endaste gång på Djurgårdens tredjedel av planen. De himmelsblåa hängde inte alls med efter pausvilan och det blev alltför påtagligt att den där yttersta spetskompetensen saknas.
Den största skillnaden rent taktiskt i Djurgårdens spel om man ser till första delen av matchen visavi den andra, är att stockholmarna kom upp mycket bättre med ytterspelarna i allmänhet, och ytterbackarna i synnerhet. Trots att Gefles mittfält ofta satt i knät på backlinjen så lyckades det ändå klämma in sig någon Djurgårdare mellan ytterback och yttermittfältare hos Gefle. Detta syns även i målprotokollet där man ser att Djurgårdens högerback, Matias Concha, noteras för assist vid såväl 1-0 som 3-1. Även vänsterbacken Fredrik Stenman var uppe och oroade på Gefles högerkant. Där måste det bli skärpning från Gefles sida. Ibland såg det mer än lovligt lätt ut för Concha och Co. att knalla upp lägs kanterna.
Det Pelle Olsson och hans mannar ska ta med sig från kvällens drabbning är första halvleken och effektiviteten i avsluten; en riktig farlighet = ett mål. Fortsätter man med den effektiviteten så vågar jag lova poäng mot GIF Sundsvall i nästa hemmamatch på Strömvallen!
