Intervju med Jimmy Haaranen del 1/2
Himlen är ljusblå fick en trevlig pratstund med en av Gefles assisterande tränare Jimmy Haaranen under torsdagseftermiddagen. Den gångna säsongen, fotbollsfilosofi och stämningen på Strömvallen diskuterades: "Grabbarna myser varje gång de springer ut på planen."
Jag träffar en mycket trevlig, öppen och sympatisk Jimmy Haaranen på Gefles kansli. Trots att klockan fortfarande är några minuter innan avstämd tid så påpekar Jimmy för rösten i andra ändan av telefonluren som han håller mot örat, att han har besök och måste avsluta samtalet.
Den lilla nervositet som infann sig hos mig innan blev som bortblåst direkt. Jag tror nog inte att man kan vara nervös med Jimmy Haaranen, hans glädje och lugn smittar av sig oerhört.
Jimmy har ett förflutet som allsvensk spelare med Brage och tränare i Brynäs och är en av tre (Pelle Olsson och Jocke Carlson) tränare i Gefle.
Hur tycker du att säsongen har gått hittills?
Jag tycker att vi har hängt med bra i alla matcher, men ändå inte presterat max. Men, i och för sig, den perfekta matchen gör man nog aldrig. Men det har ändå varit viktigt att se att vi hänger med i Allsvenskan, vi har varit osäkra på var vi står innan, i Superettan visste alla var dom stod. Här är det svårare, det finns inga lätta matcher i Allsvenskan. Men till Sundsvallsmatchen hade vi acklimatiserat oss bättre, vi börjar bli lite säkrare.
Vilka spelare har överraskat positivt på dig hittills den här säsongen?
Alla spelare har inlett bra, men titta på en sån kille som Johan Claesson. Han kom från division 2 och har presterat väldigt bra. Ett bevis på det är ju att han har fått spela, och även gjort det bra trots att han har fått spela på, en för honom, ovan position. Han är ju inte högermittfältare, utan trivs bättre på innermitten. Och i Sundsvallsmatchen så var han ännu tryggare och säkrare när han fick spela på rätt plats. Han har ett bra passningsspel och har en grym intensitet i allt han gör. På såväl träning som match.
Finns det någon spelare i GIF som vi ska vänta oss mer av?
Det där kommer att gå i vågor, olika prestationer under året. Men att klanka ner på någon nu kan man inte göra.
Vilken spelare, av dom ni har hunnit mött hittills, har du blivit mest imponerad av?
Det man har märkt den här säsongen är att alla spelare är skickliga, såväl individuellt som lagspelare. Det ÄR stor skillnad mellan Superettan och Allsvenskan. Men ska man plocka ut en spelare så var Atiba Hutchinson i Helsingborg jätteduktig när dom var här.
Jag tyckte att passningsspelet och skärpan överhuvudtaget såg mycket bättre ut i Sundsvallsmatchen än matchen innan mot Djurgården. Är det något ni har tränat på speciellt efter Djurgårdsmatchen, eller var det bara en tillfällighet?
Jag tror nog att en hel del kan ha att göra med konstgräset. När det kommer väta på den så blir planen jättebra. Men, det tekniska fungerade bra mot GIF Sundsvall. Vi behövde inte jobba för varenda boll. Vi hade det lite jobbigt med tekniken i början, men mot GIF Sundsvall så hade vi hunnit acklimatiserat oss bättre. Men jag tycker ändå att Djurgårdsmatchen var den bästa matchen rent tekniskt för oss hittills på riktigt gräs.
På nästa fråga så blir jag rättad av Jimmy när jag påstår att han tränade Brynäs förra året. Faktum är att förra året var det första året som Jimmy inte hade något eget lag. Han satt då i Gefles styrelse och det var två år sedan han tränade Brynäs.
För två år sedan så tränade du Brynäs, och nu Gefle. Även om du har haft fotboll som ett heltidsjobb förut (styrelsejobbet förra året) så är det inte riktigt samma sak som att vara heltidsanställd tränare för ett allsvenskt lag. Hur känns det att jobba med det man tycker är roligast i hela världen?
Det är självklart otroligt motiverande. Det är ju få förunnat att arbeta med sin passion. Men om man ska försöka se det i ett djupare perspektiv så borde väl egentligen varenda människa sträva efter att få hålla på med det man älskar. Men om man tänker på tränaryrket specifikt så är det självklart jätteroligt att få vara med, det är ju sån konkurrenssituation bland både spelare och ledare. Det finns ju så pass många som vill åt så pass få platser.
Men sen så har man ju inga jätteplaner heller, jag går ju inte runt och tänker att jag ska bli den nya "Svennis". Man får försöka leva i nuet.
Har du haft någon speciell förebild under din tränarkarriär?
Nja, ingen speciell. Jag tror att man tar med sig lite härifrån och lite därifrån och stoppar ner i sin egen ryggsäck. Men att bara kopiera någon rakt av och vara en copycat funkar inte. Man får försöka förlita sig på de kvalitéer man själv har, och försöka förbättra de man inte har. Men en person som jag dock aldrig har träffat, men som Pelle Olsson hade som vägledare i sin steg-fyra-utbildning och som vår ordförande Leif Lindstrand har pratat mycket med, som verkar vara mycket intressant är Tommy Söderberg. Han verkar vara så stor som människa, så prestigelös. Jag hörde att han dagen efter en landslagsframgång hade stått nere på Grimsta och skrikit på något juniorlag i Brommapojkarna. Då dom hade behövt hjälp hade han tackat ja direkt.
Det har höjts lite röster om att ni spelar för defensivt, att ni skapar för lite framåt. Bland annat så publicerades det en insändare i Gefle Dagblad som dömde ut Gefles offensiva spel, att det hände alldeles för lite framåt och så vidare. Vad har du att säga om det?
Jag skulle säga att det är en myt. Det är ju inte så att vi går in med tankarna "nu ska vi bara backa hem och spela defensivt". Vi har ju våra metoder som vi ska köra vidare efter. I senaste matchen mot Sundsvall så vann vi målchanserna med 14-12. Det är nog inte så många andra allsvenska matcher du får se så många chanser. I Djurgårdsmatchen så får vi en chans och gör ett mål. Det är klart att vi också vill få till flera chanser. Men, fotbollen försvåras ju av att det står ett motståndarlag på andra sidan.
Titta på ett lag som Juventus eller Milan. Kolla hur deras defensiv fungerar. Alla spelare är med och försvarar sig. Ingen anklagar dom för att spela "defensivt" och tråkigt. Så det där håller jag inte med om.
Angående kritiken för "defensivt" spel, så kan man också titta på att vi inte har blivit kritiserade någonting i år för att vi spelar med mycket långbollar, därför att vi inte gör det. Det har vi alltid blivit tidigare. Sen så betyder det inte att vi spelar smått hela tiden. Tittar vi på planens indelning så är det ju skillnad på att vinna bollen i planens första tredjedel och planens andra tredjedel. Det är oftast i någon av dom man vinner bollen. Nu har det lett till att vi kanske har trasslat till det i vissa situationer, men det kanske är en mer "offensiv" inställning. Men, å andra sidan, så vill vi inte ha ett offensivt spel eller ett defensivt spel. Vi vill ha ett vinnande spel och där ingår ju båda delarna. Det där beror ju mycket på motståndet också. Varje match är ju unik. Det gäller att se var ytorna finns; finns de bakom backlinjen, framför backlinjen eller ges det möjlighet till ett fantastiskt kantspel eftersom motståndarna försöker centrera spelet? Man får inte låsa sig till ett tänk.