- -
Ny stormatch mot Helsingborg
Helsingborg och hemmaplan verkar vara en vinnande kombination för Gefle. 4-0 slutade mötet i fjol. I år hade det kunnat bli 5- eller 6-0. Men det stannade slutligen vid en 3-0-seger efter ett mål av Hasse Berggren och två av Mathias Woxlin, varav det ena kom på straff.
Även om mina förhoppningar inför matchen var att vi skulle få se en repris av förra årets hemmamöte med HIF och förra hemmamatchen mot Halmstad (båda gångerna 4-0) hade jag - med det prekära tabelläget och alla motgångar i bakhuvudet - väldigt svårt att tro att det skulle bli så. Men så här i efterhand är det bara att konstatera att mina tvivel var överflödiga. Vilken klang och jubel-föreställning vi bjöds på när Gefle kom ut som ett helt nytt lag sett till de två senaste bortamatcherna och trampade igång redan från första början.
Ledningsmålet kom i den 13:e minuten då Johan Claesson slog en inåtskruvad hörna från vänster som, via Daniel Anderssons händer, såg ut att gå direkt in i höger burgavel. Men det var Hasse Berggren som var siste GIF-spelare på bollen genom en nätt nickskarv.
Hela laget lyste nu av självförtroende. I den 35:e minuten var det måldags igen, och 2-0-målet föranleddes av en delikatess signerad Yannick Bapupa. Kongolesen fick en passning av Berggren på en stor, öppen yta till höger framför HIF:s straffområde. Bapupa sprang med bollen mot mål och när Helsingborgsbackarna hunnit tillbaka gjorde han ett par snygga finter, innan han lättade bollen vidare till Mathias Woxlin som hade dykt upp i straffområdet. Woxlin hade bara att raka in bollen till höger om Andersson. Ett av de vackraste målen på Strömvallen i år, och så lekande enkelt av magikern Bapupa.
Gefle fortsatte sedan med propagandafotbollen. Det fanns en enorm anfallslust och vi fick se breda attacker mot en alltmer skärrad HIF-backlinje. Hemmalaget hade två till utmärkta (nick)möjligheter att utöka ledningen innan pausvilan. Först en nick i stolpen av Daniel Bernhardsson och sedan en nick av Hasse Berggren efter hörna som Andersson lyckades parera konstfullt på mållinjen.
Det såg likadant ut i andra halvlek. De himmelsblå släppte aldrig in Helsingborg i matchen och man hade inga problem alls att kontrollera händelseutvecklingen och försvara ledningen. Så det blev till en jakt efter fler mål. Med 20 minuter kvar sprang Hasse Berggren efter en djupledspassning slagen av Johan Claesson och blev fälld bakifrån i straffområdet. Domslutet solklart. Fram stegade straffspecialisten Woxlin och ordnade, genom en till höger säkert placerad straff, 3-0 till GIF.
Det fanns även några till chanser i andra halvlek som mycket väl hade kunnat ge utdelning. Bland annat hade pigge inhopparen Yussif Chibsah två heta markskott, där det ena strök högerstolpen. Helsingborg då? Rasmus Jönsson hade i den 77:e minuten ett öppet läge men fick snedträff och missade målet med hästlängder; symboliskt för Helsingborgs afton på mardrömsarenan Strömvallen. Gefle har nu vunnit tre raka hemmamatcher mot HIF - och det med sammanlagt 8-0 (!).
GIF gör en kanoninsats rakt igenom, från början till slut. Den här matchen, liksom den mot Halmstad, kan ses som bevis på att det ändå finns större potential i laget. Det handlar bara om att lyckas locka fram det här spelet lite oftare. Men vad som avgjorde i går var framför allt viljan - ett go och jäklar anamma som man skulle vilja se i varje omgång och som lär bli oerhört viktigt att ha med sig in i slutstriden.
I försvaret fick Thomas Hedlund och Anders Wikström kampera ihop igen då Daniel Theorin drabbats av ett brott på en lilltå. Den skadade lilltån ser ut att hålla Theorin borta från spel i en hel månad. Men sett till det trygga och felfria arbete som det gamla mittbacksparet Hedlund-Wikström stod för ska det inte behöva innebära några problem.
I anfallet var Amadou Jawo fint med, hämtade upp bollar från mittfältet och hade en grym känsla i sina bollkontakter. Hasse Berggren intog, på ett oklanderligt vis, sin vanliga roll som stenhårt slitande och positionssäker power-forward.
Det största glädjeämnet denna förtrollade afton var annars mittfältet. Visserligen var det kanske tur att Helsingborg saknade två duktiga centrala mittfältare, Marcus Lantz och Ólafur Skúlason, som båda var avstängda. Men hur som helst var det starkt av Mathias Woxlin och Johannes Ericsson att så överlägset vinna kampen om det centrala mittfältet. Det var en nyckel som öppnade upp för passningar ut på högerflanken till kvicke och påhittige Bapupa - strålande - och på motsatta kanten där Johan Claesson kanske gjorde sin bästa match för säsongen. Ericsson och Claesson, som båda har haft det tungt i år, var verkligen positiva överraskningar den här kvällen.
Genom de tre poängen står vi nu på lika många totalt (17) som Sundsvall. Och hade vi bara gjort ett mål till - vilket vi ju hade alla chanser att göra - skulle vi faktiskt ha passerat "Giffarna" i tabellen.
På söndag kommer ett nytt Skånelag till Strömvallen, Malmö FF rentav. Ni vet väl alla vad det kan innebära? En liten ledtråd: det börjar på "re" och slutar på "pris". Peppar, peppar.
