Matchkrönika: Hörnvariant gav bonuspoäng
Jag vet inte om någon har missat det. Men medan vi haft fullt upp med att sitta och riva oss i håret över en horribel säsong har Gefle faktiskt gått obesegrat genom tre omgångar och har på de senaste fem matcherna bara en förlust. 1-1 borta mot AIK i går var en välkommen bonus, och med tanke på matchbilden - klart hemmaövertag - går det nu också lättare att smälta Mathias Woxlins straffbom mot Gais.
I den 71:a minuten gjorde Jones Kusi Asare 1-0 för Djurgården mot Ljungskile på Starke Arvid Arena. Majoriteten av publiken på ett folkglest Råsunda suckade. De tillresta GIF-supportrarna applåderade däremot tacksamt. En poäng i går, noll poäng för Ljungskile och ett litet steg närmare de grönvita ovanför strecket. 22-20 lyder poängställningen nu.
Med sex matcher kvar på programmet har Gefle de två nästkommande helt i sina egna händer. Två "måste vinna"-tillfällen mot bottenkollegorna Ljungskile och Sundsvall.
Här kan streckstriden avgöras.
Här kan Gefles öde bestämmas.
Om tre veckor väntar norrländskt prestigemöte med Sundsvall. Hyperviktiga streckmatchen mot Ljungskile går av stapeln på lördag. Det var ett tag sedan vi spelade en så viktig match och man kan ju hoppas att det, i kombination med att det är en lördagsmatch, kan locka tillbaka några åskådare till Strömvallen.
Vad som avgjorde i går var en smula flyt - plus en intränad hörnvariant. Och det var väl kanske lite flyt där också? Trots vasse Iván Óbolos mål i första fortsatte Gefle att gneta på och kom tillbaka starkt i andra halvlek. Fasta situationer i allmänhet brukar inte vara GIF:s farligaste vapen, så när Hasse Berggren går mot första stolpen och nickskarvar in Jonas Lanttos perfekt slagna hörna från vänster var det... tja.. vi säger väl överraskande?
Men planerat alltså. På sista träningen inför AIK-matchen hade tydligen en ny hörnvariant nötts. Slå mot första stolpen och lura bort markeringen där. Bollen kom och Pierre Bengtsson var någon annanstans. Precis som det var tänkt.
I övrigt präglade ojämnhet Gefles spel. Märkbart ofta skedde någonting bra i första momentet (en utmärkt brytning av "Woxa" till exempel), men så i nästa stund slarvades bollen bort genom ett löst, stressat felpass. Jag funderade på om jag skulle börja räkna antalet passningar som inte nådde den avsedde mottagaren. Men sedan kom jag på att det nog inte var någon idé. De var alltför många.
Mittbacksparet Hedlund och Wikström arbetade hårt och framgångsrikt. Men annars har vi mest vår lyckliga stjärna att tacka för att GIF, frånsett Óbolos nickmål då, lyckades hålla tätt i alla 90 och tre tilläggsminuter. Hade onekligen hjärtat i halsgropen när Pierre Bengtsson fick en ypperlig möjlighet alldeles före slutsignalen.
Till ljuspunkterna hör, som jag var inne på, att många närkamper vanns. I synnerhet av "Woxa" som tillsammans med Johan Claesson begränsade AIK:s chanser att utveckla något från mitten. Trots felpassen. Och visst, lille Jonas Lantto förlorar kanske fler dueller än han vinner. Men han brukar aldrig rädas att ge sig in i dem.
Daniel Westlin sedan, han verkar ha suttit och samlat stora mängder energi vid sidan av planen. Tidigare skämtades det om att enda gången "Sulan" springer är när klockan är 21.55 och närmaste gatukök är på väg att stänga. I går sprang han mest hela tiden och så fort han kom in på planen ordnade han fram hörnan som ledde till 1-1.
Från start mot Ljungskile? Nja, Hasse gjorde mål och förtjänar ingen petning för sin insats, och Amadou Jawo gjorde sin första direkt dåliga match på något som känns som en evighet. Så "Sulan" får nog ändå finna sig i att börja på bänken.
Taktiskt slängde Pelle Olsson som vanligt iväg den raka 4-4-2-högern och även om träffen kanske inte tog klockrent fick den AIK på fall.
Knockouten kommer i två omgångar.
Den första på lördag.
***
Yannick Bapupa misslyckades med ett voltinkast. Jag tror att det är första gången jag sett honom göra det.
***
Många märkliga pausjippon har man däremot sett runt om i Sverige. Men det som arrangerades på Råsunda i går tar nog priset. Knattespelare utklädda till riddare - ridandes på hästar. Sanslöst. Vad blir nästa grej? Anlägga en manege mitt på planen och bjuda in bröderna Bronett?
***
Jag kan inte låta bli att imponeras av Kalmars ångande, slitstarka och smart hembyggda fotbollsmaskin. Ungt, rutinerat, Elmskt, Rydströmskt och till och med brasilianskt. Allt ryms i det småländska maskineriet. Vinner Kalmar Allsvenskan är det inte bara det slutgiltiga kvittot på byggmästare Nanne Bergstrands geni utan också ett sundhetstecken. Vi har måhända en förhållandevis kass liga. Men det är trots allt en liga där de största och dyraste skrytbyggena inte nödvändigtvis behöver vara de bästa.
