Toppar och floppar under 2008

Ett nytt år har inletts och i veckan inleder Gefle också sin försäsongsträning. Men här kommer jag inte att blicka framåt utan bakåt - och det är 2008 års höjdpunkter som listas först...

5. Nya poäng i Borås
Det finns vissa allsvenska arenor som man har lärt sig att gilla. Borås Arena är en sådan. Till viss del eftersom det är en utmärkt fotbollsarena med en närhet till planen som är idealisk, men framför allt för att vi vanligen brukar få matcherna på BA dit vi vill. Det är kanske inte så konstigt att just vi trivs på konstgräs, men jag vill inte övervärdera det sambandet. Faktum är att vi åkt från Borås med sju poäng de senaste tre åren. Nog så. Förra året slutade det 1-0 efter mål av Elfsborgsföredettingen Hasse Berggren. Jag vill minnas att det var vackert väder också.

Gefle fick tabelltvåan Elfsborg på fall i Borås.

4. Jubel i Sundsvall
Den 20 oktober är det viktig bottenfajt tillika Norrlandsderby mot "Giffarna" och vi har i halvtid en till synes säker 2-0-ledning. Men mot alla odds reser sig Sundsvall i andra halvlek och går upp till 2-2. Där trodde vi att festen var över. Då plötsligt - en passning snett inåt bakåt från Amadou Jawo når en mötande Yannick Bapupa inne i straffområdet, bollen sitter i nättaket och Bapupa, med nya lösflätor på skallen, firar tillsammans med de tillresta fansen bakom mål. 3-2 slutade matchen och det innebar ett stort steg mot nytt kontrakt.

3. Några individuella prestationer
Det tål väl att upprepas - 2008 var inget bra GIF-år. Inget sådant år som vi kommer att lägga på minnet. Men något som likaledes tål att upprepas är att allt verkligen inte var skit. Om det fanns mer att önska från laget som helhet, stod ändå ett par-tre spelare ut på ett positivt sätt. Amadou Jawo är med en sådan självklarhet årets spelare att han kanske borde ha förärats en egen rubrik i denna lista. Hasse Berggren fick nog många att ändra sig om hans ålder och tidigare skadeproblem (däribland jag), och förra årets säsong var ett svar på den kritik han fick när han valde att gå till Häcken framför att återvända till GIF inför säsongen 2006. Anders Wikström, till sist, spelade trots en lös axel till sig ett kontrakt med Elfsborg. Det är otroligt synd att vi inte får behålla honom, men nu lär sig kanske äntligen fler namnet på en av Allsvenskans bästa mittbackar.

Årets spelare, Amadou Jawo, är egentligen värd en
egen rubrik.

2. Dagen då vi kunde pusta ut
Det satt hårt inne men med bara en omgång kvar blev det allsvenska kontraktet slutligen helt säkrat via en poäng mot Trelleborg. Efter en svängig tillställning på Vångavallen - 0-2-underläge blev 2-2 blev 2-3 blev 3-3 - var det bara att glömma och gå vidare, se fram emot säsongsavslutningen hemma på Strömvallen och nästa säsong. Snarare lättnad än glädje. Snarare någon form av stolt tacksamhet över att laget kunde ta sig samman och visa moral när det som bäst behövdes, än besvikelse över vad som från början hade försatt oss i en så jobbig situation.

1. Två hjältars avskedsföreställning
När jag funderar närmare på saken, det kommer att kännas märkligt att två spelare inte springer ut för årets första träning på onsdag - de har ju i 14 respektive 15 år gjort just det. Det blir kort sagt tomt utan trotjänarna Mathias Woxlin och Thomas Hedlund. Därför var det tur att de fick ett så värdigt avtackande, en så värmande hyllning i en annars kall säsongsavslutning mot Elfsborg. Tack vare nummer två på listan spelade det då ingen roll att matchen slutade med förlust. Som en liten kuriositet måste också "Woxas" fotbollsskor nämnas. Jag fick äran att skåda dem på nära håll och nog för att han lägger många meter bakom sig varje match men de där dojorna måste nästan ha varit med under alla hans år i klubben.

Floppar:

3. 1-5
Kalmar tog sitt första SM-guld 2008. Man får alltså försöka trösta sig med att det var ett bra lag vi mötte då man blickar tillbaka på matchen på Strömvallen när Allsvenskan återupptogs i början av juli. Vi ställdes mot snåla smålänningar som inte bjöd på något i onödan, men som lyckades få hål på hemmalaget inte bara en, två, tre eller fyra gånger. Utan fem!

2. Mörker på Söder
Efter en eländig vårsäsong såg Gefle ut att gå mot en ytterst välbehövlig och skönt oväntad seger mot Hammarby på Söderstadion, men i den 80:e minuten kvitterade hemmalaget för att sedan göra 2-1 i den 93:e. Det var sista matchen före EM-uppehållet och det avbrottet kunde inte ha kommit mer lägligt.

Smärta.

1. Läktardebatten
Under hösten rasade en debatt, främst på insändar- och kultursidorna i lokaltidningarna, kring planerna på nya Strömvallen - ett bygge som kräver att den gamla, kulturminnesmärkta sittplatsläktaren rivs (men dess fasad byggs mycket respektfullt upp igen). Det fanns, eller finns, två sidor. På den stora, "folkliga" jasidan hittas den förkrossande majoriteten av de engagerade supportrarna, GIF, byggföretaget och finansiären FastPartner, Gävletidningarnas sportchef Stisse Åberg med flera. På den inte lika stora nejsidan hittas många av dem som utgör Gävles kulturgrädda, som exempelvis Arbetarbladets kulturredaktör Bodil Juggas. Där hittas också miljöpartister samt de välbärgade och inflytelserika människor som råkar bo i närheten av läktaren i fråga. Nya Strömvallen och konserthuset skulle i området på ett snyggt sätt kunna knytas samman och bilda en spännande förening mellan idrott och kultur. Dessutom ÄR ju faktiskt fotboll kultur. Utan att gå närmare in på årets andra stora debatt i staden, den om kulturhuvudstadsansökan, ser jag över huvud taget ingen given motsättning mellan en ny arena och ett kulturhuvudstadsår. Men det här är Gävle och här behöver vi inga förändringar. Snälla, godta ändå min nya stadsslogan: "Gävle - staden som inte tror att den är något." Vi tar och smäller upp en jätteskylt med den texten i närheten av Gävle Bro och risken bör vara minimal att - hemska tanke - människor väljer att flytta hit.

Årets ljummaste:
Alla jublade vi när Johan Oremo vid denna tidpunkt förra året bestämde sig för att stanna i Gefle. Men namninsamlingar och andra påtryckningar tedde sig aningen onödiga när Oremo inte alls inledde säsongen på något övertygande vis. Trots det värvades han av Djurgården under sommaren, men lyckades inte heller där ta sig tillbaka till det som från början hade gjort honom het på transfermarknaden. Frågan är om vi redan läst det sista kapitlet i Oremo-sagan?

Årets överraskning:
Gefle har haft en mediastrategi som gått ut på att inte kommentera något förrän det är helt klart. Det ger dels upphov till mycket spekulationer, dels kan saker (verka) hända väldigt snabbt. Som till exempel när Urban Hammar presenterades som Pelle Olssons tränarkollega i början av december. Plötsligt hörs ett rykte om att Hammar ska bli ny tränare för GIF, ett rykte som redan dagen därpå visar sig vara mer än ett rykte. Gefle kallar till presskonferens men frågorna är fortfarande många. Avgår Pelle från båda sina poster? Blir han bara sportchef? Själva presskonferensen arrangeras på så vis att spänningen hålls vid liv så länge som möjligt då allt inledningsvis tonas ned och pratas bort innan till slut Pelle Olsson och Urban Hammar kliver in sida vid sida. Det enda som saknas är ackompanjerande musik, strålkastare och en rökmaskin. Först bara frågetecken. Sedan: "Aha! Två tränare alltså." Årets överraskning var också årets regi.