Johannes Ericsson - en av Gefle IF:s allra största!
En efter en av trotjänarna från sejouren i divioson två har droppat av. Förra säsongen var det Mattias Woxlin och Thomas Hedlund, nu är det dags för Johannes Ericsson att tacka för sig.
En dag kvar till sista matchen för säsongen och trots att matchdag närmar sig så är jag faktiskt lite ledsen idag. Matchen mot ÖIS blir nämligen genomsympatiske Johannes Ericssons sista match. Efter 388 matcher! (hur många kommer egentligen upp i sådana siffror i dagens elitfotboll?) så har 33-årige Johannes bestämt sig för att sluta med elitfotboll. Johannes kom till Gefle inför säsongen 1994, samma år som den i år A-lags debuterande Daniel Leino fyllde tre år, och bildade under många år ett stabilt innermittfält tillsammans med en annan Gefle- legend, Mahtias Woxlin. Det senaste året har det dock blivit mindre och mindre med speltid för Johannes men han har satt sig på bänken, alltid redo att göra sitt jobb efter bästa förmåga, alltid redo att ge precis allt för klubben.
Gefle och vi supportrar har “Jossa” att tacka för mycket. Johannes var en av dem som var med ner i division två och sedan förde upp klubben i allsvenskan vilket är en enastående bedrift. Kan något elitlag visa upp något sådant? Johannes beskrivs av sina lagkamrater som lojal och, trots att han är en tystlåten personlighet, som en ledare. Pelle Olsson säger i hyllningsklippet på Gefle IF:s hemsida att Johannes har den beundransvärda förmågan att alltid ge allt.
Jag skrev i början att jag blev lite ledsen när jag läste att Johannes skulle sluta och det blev jag verkligen. Johannes är en av de spelare som man verkligen förknippar med Gefle. Han fanns där när jag började följa GIF på allvar någon gång i mitten på 90- talet och det är verkligen en epok som tar slut i morgon. Det känns tomt på något vis. Först slutade Hedlund och Woxlin förra säsongen, och nu Jossa. Av de spelare som var ner och vände i division två så är det nu bara Hugosson, Bernhardsson och Daniel Westlin (om mitt minne inte sviker mig så var han med här innan hans utflykt till IFK Göteborg) kvar.
Mina egna minnen av Johannes är främst Sundsvall borta 2005. Det hade regnat hela matchen och jag och alla andra var helt genomblöta. Sundsvall ledde med 2-1 men Johannes frälste oss tillresta supportrar på övertid. I övrigt har jag bott på samma gata som Johannes vid ett tillfälle och jag kommer ihåg hans forskande blick när jag mötte honom på gatan. Det var liksom “jag känner igen dig men jag kan inte placera dig riktigt” och hans försiktiga hälsande, ni vet som man gör när man känner igen någon lite grann sådär. Att beskriva Johannes som sympatiskt räcker inte riktigt till.
Tack Johannes, tack för allt som du gjort för vår älskade klubb. Tack för att du varit med och format klubbens värdegrund med egenskaper som lojalitet vilket genomsyrar hela föreningen idag. Tack för dina 16 säsonger och 388 matcher. Tack för allt Johannes, tack för allt…
