5 saker som Norrköpingsmatchen kan lära Gefle
Det blev ännu en förlust mot ett av de lag som Gefle måste ta poäng av för att klara kontraktet. Efter jobbiga höstförluster mot Kalmar, Åtvidaberg och Örebro så kom ännu en. Och det värsta är att den här var lika klar som den mot Örebro och Kalmar, vi var chanslösa efter det att motståndarna tagit ledningen. Om Gefle ska ha någon möjlighet att rädda kvalplatsen behöver man ta lärdom av den här 1-2-torsken. Jag listar fem läxor.
1. Det måste få göra ont att vinna. Vissa spelare verkar vara rädda om benen. Är det kontrakt på gång med andra klubbar? Att den nyblivne boråsaren agerar bekvämt har vi blivit vana vid. Men resten?
2. Form ska gå före rutin. Eller man kan formulera det: Inspiration går före kontinuitet. Nu har ett par spelare varit direkt svaga i ett flertal matcher, vilket gör att det blir obalans i laget. Några får slita, medan andra springer omkring och letar efter självförtroendet. Vilket lyft det blev i både Djurgårdsmatchen och i söndags när Dardan Mustafa kom in till exempel.
3. Organisationen i försvarsspelet. Här har det varit osynk mest hela säsongen. Egentligen är det ett under att vi tagit 29 poäng. Precis som i många tidigare matcher räckte det för motståndarna att lyfta in bollen i vårt straffområde för att skapa oreda. Det verkar finnas en otroligt otydlig ansvarsfördelning. Men det är klart, många förluster sätter ner humöret och stukar självförtroendet. Och det är en svaghet när den ende huvudspelaren i startelvan är Emil Bellander.
4. Löpningar och skott i boxen. Men den stora orsaken till det svaga försvarsspelet är nog det obefintliga anfallsspelet. Det måste vara tröstlöst att försvara sig i 90 minuter – vilket blir fallet när bollen ideligen kommer i retur. Det anfallsspel som lyste upp då och då mot Djurgården, lyste återigen med sin frånvaro mot Norrköping. Det första ordentliga avslutet på mål kom i den 86:e minuten. Då förstår alla att Gefle har problem. Det som krävs nu är tydligare löpningar, distinkta passningar … och SKOTT.
5. En tro på det man gör. Vare sig vi får hörna, frispark, skottläge på rullande boll, chans att kontraslå eller komma först på en luftboll så är det viktigt att vi ”går för det”. Som om varje möjlighet är den sista desperata i hela Allsvenskan. Nu kan man inte lämna över ansvar till någon annan ideligen, nu måste man gå framåt och tro på det. Om man vågar och satsar kan man aldrig misslyckas, för då har man i alla fall kastat sig ut. Det är nu eller aldrig. Tänka får man göra efter säsongen.
