Gefle - Sandvikens IF2 - 1
5 snabba efter Gefle IF–SIF: Rauschenberg, tack gode Gud för Rauschenberg!
Vissa av oss utbrast efter GIF:s sköna derbyseger: ”Det här var bästa segern sedan 4–3 mot MFF i juli 2006!” Men i backspegeln tror jag vi kommer att gradera den här segern ännu högre. Det här var faktiskt en seriefinal. Vi gick in som serieledare. Och vi befäste den ledningen. Det här var ingen seger för att ta sig från trettonde till elfte plats. Det här var en seger som bevisade att Gefle IF är bäst i sin division.
Jag försöker mig på att lista fem reflektioner efter lördagens gästrikederby. Reflektioner som går ut på att Gefle IF:s framtid ser ljus ut.
1. Gefle IF:s transferfönster och trupp.
Om jag betraktar Gefle IF:s startelva mot Örebro Syrianska (senaste förlusten) och startelvan som ställde upp mot Sandviken förra säsongen, så står det klart att Gefle IF augusti 2022 är en betydligt bättre komponerad trupp. Den senaste förlusten i serien är ganska förklarlig om vi betänker att endast fem spelare i den startelvan fanns på planen från början i går.
Varje spelare som kommit in under senaste transferfönstret har inneburit en förstärkning. Det i sin tur har gjort bänken bredare. Det är ingen tillfällighet att Oskar Karlsson (målpassar vid andra bolltouchen i matchen) och Antonio Yakoup (segerskjuter 2–1) kommer in och avgör matchen. De besitter precis lika mycket kvalitet som de spelare de byter av.
Ja, när jag betraktar de två senaste årens startelvor är det en gåta hur jag kunde ha mage att begära mer än en slutlig sjundeplats.
2. Scoutingen av motståndarna.
Förr om åren tycks GIF ha haft inställningen att motståndarna ska rätta sig efter GIF. Vilket betytt att Gefle IF spelat kontringsstarka lag i händerna genom bolltrillande och ödesdigra bolltapp på fel ställen. Nu, däremot, verkar Micke Bengtsson ha tänkt ett steg längre. Om vi spelar borta mot ett bollskickligt Vasalund – låt dem ha bollen. Om vi spelar hemma mot Sandviken – var inte rädda för att försvara med hela laget (möjligtvis minus en toppforward). Oscar Lundin, Daniel Eliasson, Iu Ranera med flera täppte till föredömligt i mitten och hindrade SIF:s bollskickliga spelare från att kombinera. Det var i princip bara kanterna som återstod att anfalla på.
Dessutom har GIF blivit mycket bättre på att vinna andrabollar och pressa bollhållaren. Idag får motståndarna ingenting gratis. Det handlar inte längre om att bara stå rätt i zonförsvaret.
3. Karaktär.
Jag säger bara Martin Rauschenberg. Herregud, den mannen växer alltmer ut till en levande legend. Ständigt på tårna, ständigt dirigerande. Det är som om Martin inom sig vet att Gefle IF aldrig kan förlora. Och den attityden smittar av sig på hela laget. Varje höjdduell vinner han, vare sig det är i eller utanför det egna eller motståndarnas straffområde. Det är ingen tillfällighet att det är Martin som kvitterar i derbyt. Och det är ingen tillfällighet att han rutinerat bara lyfter undan en motståndare (helt juste) innan han går upp i luften. Som om han säger: ”Sorry, men här ska jag vara.”
I Martins anda verkar även Tim Markström (oj, vilken räddning på närskottet på slutet), Leo Englund, Alex Cooper, Oscar Lundin med flera. Det här är spelare som vill vinna något, och som gör sin omgivning bra. William Wallin kommer in och ersätter Theodor Hansemon så effektivt att det är lätt att tro att vi fått in ännu en från familjen Rauschenberg.
Man kan säga att man ska värva bra spelare, men saknar dessa spelare karaktär och vinnarskalle kan du bara ta laget till en viss nivå.
4. Förmåga att våga befinna sig i de farliga ytorna.
Dagens Gefle IF har spelare med så många olika slags spetsegenskaper. Iu Ranera gjorde en supermatch igår (inklusive en stolpträff) och visade upp en teknik som inte är av denna värld. Till skillnad mot säsongen 2020 har han nu lekkamrater som också kan spela på små ytor. Gårdagens klo var nog Leo Englunds och Pontus Jonssons väggspel i andra halvlek, som slutade med att Jonsson frispelades (ett snabbare skott där och segern hade blivit ännu större). Visserligen görs båda Gefles mål efter inläggsspel, men vi är absolut inte beroende av den metoden.
5. Det kan bli ännu bättre!
Jag bara älskar att se Cihan Sener spela fotboll. Allt kan hända runt honom. Men han är inte bara teknisk och oberäknelig, han äger dessutom ett stort mått spelförståelse, vilket gör honom till en mycket värdefull presspelare och zonspelare. Tänk vilken spelare han blir när han börjar släppa bollen vid rätt tillfälle och vågar ta skott vid rätt tillfälle (att dribbla på övertid är inte så smart, men å andra sidan … har man självförtroende så har man).
Jag förstår att det är viktigt att ransonera med krafterna när det är 25 grader varmt i skuggan, men ibland tycks GIF inte använda sig av alla gyllene kontringslägen som dyker upp. Det är statistiskt omöjligt att göra mål om du ägt bollen i mer än tjugo sekunder.
Det är kul att se egna produkter som Tshutshu Thakasua och Christoffer Aspgren växa för varje match. Nu förstår till exempel Tshutshu värdet av att spela enkelt. Varje motståndare behöver inte utmanas.
Betänk också att Sundsvallslånet Jesper Carström har mycket mer inom sig, offensivt. Defensivt gör han redan en fantastisk prestation.
Nu är Gefle IF uppe i åtta raka segrar. Är det klubbrekord i dessa sammanhang? Visst, poängtapp kommer att ske. Men med den här upplagan av GIF känns det inte som om det kommer att leda till någon större svacka. Ett tydligt spelsätt och ett gäng vinnarskallar är tillräckligt med vaccination.
Snyggt jobbat Micke Bengtsson!
PS. Enormt bra jobbat som klackledare, NIclas Backlund. Men kan vi inte bara ta bort de där tre sångerna som ingen kan och aldrig sjunger med i?
