KRÖNIKA: Framtidsfunderingar
Ett nytt fotbollsår ligger framför oss, och Gefle-truppen börjar ta form. Jag tror att det handlar om storform.
Nu är det hög tid att vi lägger 2002 års motgångar bakom oss, för att istället blicka framåt mot en säsong som kan bli mycket trevlig. Det enda som jag tänker ta med mig från föregående säsong är Robert Stridhs straffmål mot Västerås och sista matchen mot Assyriska, lättnaden över att slippa div. 2 för att istället kunna se fram emot ännu ett år i Superettan. Serien har inte på något sätt tappat i kvalité, att Enköping och Öster ersatts av Kalmar och Norrköping gör knappast vår tillvaro säkrare. Uppflyttade, otippade Forward, Falkenberg och Boden kan alltid överraska. Hursomhelst är jag troligtvis inte ensam om att känna stort missnöje med förra årets säsong; 2003 är året då vi supportrar inte ska behöva bära samma tunga oro för degradering. 2003 är istället året då vårt lag t.o.m. ska överträffa alla förväntningar. Och med risk för att låta överoptimistisk: allt talar för det.
Efter många rykten, vissa kanske inte alltför trovärdiga, börjar nu laget ta form. Vi kan glädjas över två riktigt bra nyförvärv - Mikael Edvardsson och Jon Ericsson, över att två av Gefles absolut viktigaste spelare skrivit på nya kontrakt - Mattias Hugosson och Mathias Woxlin, och över en ny tränare i Kenneth Rosén så klart. Den sistnämnde ska försöka bygga upp laget till en fungerande helhet, med ett tryggt försvarsspel, ett kämparstarkt mittfält, och ett målspottande anfallsspel. Rosén har ett bagage fullt av nya synsätt som tycks passa laget perfekt. Dessutom visar han upp ett stort och betydelsefullt engagemang, långa vägar från den tillbakadragenhet som Pelle Olsson företräder.
Det är positivt om vi får behålla vår backlinje intakt, med mittbackslåset Thomas Hedlund och Robert Stridh inriktade på ännu ett år i himmelsblått. Försvarsspelet var inte alltid till belåtenhet förra året, ofta uppträdde backlinjen oerhört stressat och oaktsamt i eget straffområde, men detta är dock inget som beror på spelarmaterialet. Samma backlinje gjorde nämligen ett synnerligen samspelt och tryggt intryck under succésäsongen 2001. Det gäller helt enkelt att hitta tillbaka till gammal storform.
När det gäller anfallet har Johan Berg som bekant blivit ”upptäckt” av Enköpings klubbledning. Berg behöver ju också komma tillbaka i gammal storform, nu sker det i sådana fall i Allsvenskan och ESK. Kvar i Gefles anfall är Daniel Edfalk som med största sannolikhet skriver på nytt kontrakt, Daniel Westlin som hämtades tillbaka från IFK Göteborg under förra årets säsong i ett försök att öka målskörden, och Daniel Ytterbom som fått motstå mycket kritik för sin långsamhet. Jag hoppas att han kan få en upprättelse i år och att fotbollsfolket inser att man kan vara en duktig forward trots att man inte innehar skolrekordet på 60 meter. ”Yttis” är i samarbete med en snabb anfallskollega en mycket värdefull tillgång. Han är ingen målgörare, han fångar istället upp och håller kvar bollarna i motståndarnas straffområde. Gefle behöver finna en målskytt på annat håll. Om inte Daniel Westlin också kan hitta tillbaka i gammal storform det vill säga.
Förutom Johan Berg är de spelare som lämnat Gefle för andra klubbar inte de mest oväntade. Det handlar om spelare som inte haft lika mycket speltid i år, och därför av naturliga skäl sökt lyckan på annat håll. Att Daniel Moffatt hamnat i ”bondviken” är ett talande exempel, men där har Gefle tyvärr tappat en spelare som har betydligt högre potential än vad han visade under förra säsongen. Dessutom är det inte särskilt bra att vi tappat Daniel Berglund, den enda back som finns att tillgå vid skada eller liknande idag är junioren Alexander Bäcklin.
Jag träffade en, för länge sedan, utflyttad gävlebo på Cityfesten i somras. När jag nämnde Gefle IF började han genast sucka över alla långbollar. Samma långbollar tog oss nästan till Allsvenskan 95´, frågan är om de är gångbara i dagsläget? Själv har jag alltid förespråkat en ”Drillo”-inspirerad fotboll med många snabba omställningar, om passningarna är efter marken eller i luften är oväsentligt så länge de går hem. Sedan kan jag inte förneka att Gefle slagit bort för många bollar genom åren, men om alternativet är en misslyckad passning i gapet på en motståndarmittfältare väljer jag det förstnämnda. Just passningsspelet kanske är något för Rosén att inrikta en stor del av träningen på? Och vilken taktik kommer att prägla Gefles spel den kommande säsongen? I slutändan handar dock allting om storformen. Den nya storformen.
Årets…
Bäste GIF-spelare (enligt supportrarna): Thomas Hedlund.
Genombrott 1: Micke Åskoogh - minns främst toppmatchen mot BP på bortaplan.
Genombrott 2: Jens Törnberg.
Kanonskytt: Jens Törnberg.
Sprang ärovarv - fick sparken: Sören Cratz.
2004 års kommer de springa ärovarv och få sparken? Stefan Lundin och Pelle Olsson - på Strömvallen när GIF tagit steget upp i Allsvenskan…
