Medgeflare?
I tider av medgång för Gefle IF ställs vi inför ett nytt begrepp; Medgångssupportrar. Några tankar om en väldigt svårdiskuterad fråga.
Ang. den, tillåt mig ta till fotbollsmässiga överdrifter, eviga frågan om medgångssupportrar.
Jag personligen kan komma på mig själv att kalla någon "öferklasstekare" med Djurgågdströja, som jag personligen känner och vet att karln tror att den där Offside spelar i nått italienskt lag, för medgårdare.
Någon pys med Bajentröja, som så sent som senaste bortamatch stod och hejade fram sina älskade änglar iklädd vackert blåvitt randig ICA-tröja kan kanske få sig en verbal känga som tar sig uttryck av typen medgångssupporter.
Nu kan kanske det senaste fallet snarare klassas som klassiskt beteende då sedda "supporter" befann sig i den så kallade trotsåldern.
När jag der dessa människor så skäms jag över mig själv. Över det faktum att jag ser mig själv som bättre. Inte bara som fotbollssupporter, utan även som människa.
Men, är det så? Är dessa mindre värda som supportrar?
Räknas inte deras biljetpengar till klubbkassan? Och, framför allt, är det inte deras röster som hörs mest, som bildar den tolfte spelaren, som hjälper fram laget på planen?
Är det kanske till och med så att Gefle behöver lite fler medgeflare som hörs på läktaren?
Är en spelare "medgångslirare" om han blir utlandsproffs?
Skulle du någonsin klaga på spelaren som kom till "din" klubb efter elva års trogen tjänst i modersklubben?
Är personer som går på musikkonserter inte lika goda åhörare, bara för att man inte kan tredje versraden på den där b-sidan som han aldrig gav ut?
"Medgångsmänniskor" finns överallt. Någonstans är du också en. JAG är garanterat en. Har du börjat spela poker? Läsa bloggar? Gjorde du det för ett halvår sen?
Nåja, åter till det väsentliga; fotboll.
Det som egentligen stör mig i den här frågan är när de som blir kallad för medgångssupportrar börjar komma med utsagor typ: "Djurgården kommer leka ut era jävla skogshuggarbönder!!!!!!"
Då brinner det till inuti mig. Kan inte svara för om det påminner om Hyperboreiskts känsla ang. Dagens Ris, men jag kan tänka mig att det är liknande.
Självklart är jag underförstod i att vi alla är barn i början, alla måste vi börja någonstans. Mig veteligen finns det ingen som efter att ha sett sin första fotbollsmatch kan allting om fotboll i allmänhet och hjärteklubben i synnerhet. Vissa supportrar har inte blivit begåvad med talangen för det förstnämnda. Att detta alltsomoftas grunnas i ett överdrivet subjektivts synnsett av sporten, p.g.a. oerhörda känslor för "sin" klubb, måste ses som en naturlig förklaring.
Som om du inte har skrikit efter straff trots att du vet att du hade blivit skogstokig om liknande situation i eget straffområde hade renderat i straff för motståndarna. Så är det. Och så ska det vara.
Om inte alla har begåvats med möjligheten att objektivt kunna granska sporten, så har vi alla givits chansen att vara ödmjuka inför en uppgift. Även en supporter.
Man kan, jag lovar er, önska varandra lycka till inför en match och även gratulerar till vinst för motståndarlaget. Vara stor i såväl medgång som motgång.
"I såväl medgång som motgång". Och så var vi tillbaka.
