Årets elva bästa allsvenska spelare … bland de som glömdes bort
Jag tror på fullt allvar att vi fans som håller på lag som hela tiden parkerar på den undre halvan av tabellen har bäst koll på fotbollsallsvenskan. Journalister och underhållningstittare fokuserar alldeles för mycket på storlagens matcher. Och storlagens fans är så upptagna av vad de värsta konkurrenterna gör att de, helt naturligt, inte har tillräckligt med intresse över för vilka spelare som till exempel Gefle, Mjällby eller Syrianska håller högst.
Men vi som följer de sämre lagen är fascinerade av både toppstrid och bottenstrid (även om det i det senare fallet handlar mest om ångest). Vi har sett Waris Majeeds kvalitéer som alla andra, visst, men vi har haft ännu mer oro för hur bra Åtvidabergs Martin Christensen är på sin vänsterkant. För Christensen är en spelare som kan bli bortglömd, och vi i botten har inte råd att glömma farorna en enda sekund. Vi måste konstant se var hoten kommer ifrån, vi har grymt dåligt självförtroende och vill inte bli överraskade.
Efter att ha sett tre-sex matcher av varje allsvensk omgång denna säsong kan jag utan vidare påstå att de flesta allsvenska ”bästaelvor” som tagits ut efter säsongen har innehållit märkliga uttagningar, ja, så märkliga att de kan benämnas som ”felaktigheter”. Men det är klart, många av elvorna tas ut efter omröstningar och då blir det alltid lite urvattnat.
Den allsvenska elva jag har tagit ut här nere har enbart plockats från de lag som har fått minst uppmärksamhet i medierna. Varför? Därför att det är rimligt att sätta fokus på de klasspelare som inte får uppmärksamhet bara för att de spelar i sämre lag. Hade Johan Dahlin och Ivan Turina hållit elva nollor om de spelat i Gefle? Knappast. Ändå är det precis det som Mattias Hugosson har gjort.
Jag säger inte att det här är den bästa allsvenska elvan 2012, men däremot menar jag att alla dessa spelare borde ha varit mer aktuella för årets bästaelvor än de egentligen blev.
Eftersom ”lag med minst uppmärksamhet i media” har varit utgångspunkten har jag gått förbi Djurgården och IFK Göteborg, trots att de har placerat sig förhållande vis långt ner i tabellen (nia och sjua). Norrköping kanske borde ha fått bidra med spelare. Dock har laget gått så bra i år att de har analyserats färdigt.
Visserligen kan jag tycka att mittfältaren Andreas Johansson har fått alldeles för lite uppmärksamhet på ett nationellt plan, utan Johansson tror jag inte det hade spelat någon roll hur många mål Gunnar Heiðar Þorvaldsson gjort.
De lag som har bidragit med spelare till den alternativa startelvan är alltså