Det börjar bli nervöst nu
"Inte sedan 2005 har jag varit så nervös" sa jag i en radiointervju idag. Radio Östergötland ville göra en telefonintervju med mig för att kolla hur läget är hos Geflesupportrarna. Det jag syftade på är självklart den sista matchen borta mot Assyriska säsongen 2005 där Gefle behövde vinna och Landskrona, tror jag att det var, var tvugna att förlora mot IFK Göteborg för att Gefle skulle hålla sig kvar utan att behöva kvala.
Nu har vi inte ens den lyxen att spela för utan det är helt enkelt överlevnaden som allsvensk fotbollsklubb som står på spel. Och det får mig att bita ner naglarna redan två dygn innan matchen spelas. Det här är en konstig känsla, att vara så nervös över något som man samtidigt längtar så otroligt mycket till för jag ser verkligen fram emot den här matchen. Jag ser fram emot resan, jag ser fram emot att träffa de övriga tappra som åker ner till Göteborg. Det kan bli säsongens sista match på söndag. Om vi har tur, känns som ett lite underligt ordval, så fortsätter den här mardrömssäsongen i två matcher efter söndagen och om vi har all tur i världen så klarar vi ett kval med. Om nu det värsta skulle inträffa och vi förlorar på söndag samtidigt som Åtvidaberg tar poäng av AIK så är det en katastrof... eller?
Självklart så skulle det ju vara fruktansvärt om vi åkte ur och superettan är en mardrömsserie men Gefle har ett bra kontraktsläge, sen har vi även ett gäng unga juniorer som står på gränsen till A-laget. Erik Törnros, Eric Larsson, Suad Gruda samt skadedrabbade Daniel Leino för att nämna några. En spelare som unge Olof Mård är ju nästan etablerad nu och skulle någon av mittbackarna välja att lämna så är jag inte ett dugg orolig för att han skulle kunna täcka upp. Superettan skulle vara ett utmärkt avstamp för de här herrarna innan de förhoppningsvis för Gefle till nya fotbollshöjder.
Om vi åker ur alltså. Den spelare som i mina ögon är den viktigaste att behålla oavsett vilken serie vi än till slut hamnar i. Nej, det är inte Mikael Dahlberg. Nix, inte Daniel Bernhardsson heller utan kanonen från Kiruna, vår egen Norrlands guld, Jonas Lantto. Skillnaden mellan en snabb återkomst till allsvenskan eller att fastna i den svenska fotbollens limbo kan mycket väl stavas just L-A-N-T-T-O. Om vi åker ur alltså. Men vi är inte där än, vi har en oerhört spännande söndag först innan vi vet vad som väntar. Superettan eller kval…
Mer läsning på Alltid Gefle
