Djurgården har inte insett Yussif Chibsahs kvalitéer
Den 25 oktober förra året skrev jag i en krönika här på Svenska Fans att Yussif Chibsah kunde bli Djurgårdens nya Oremo. Att klubben trodde att man köpt en annan spelare än den man verkligen fick. Chibsahs styrka är ju hans förmåga att täcka ytor, såväl diagonalt som horisontellt. Ghanas lagkapten från OS 2004 är alltså varken en målskytt eller en passningsvirtuos. Ändå är det precis det sistnämnda han får kritik för.
När Emil Jakobsson på Djurgårdens SF i veckan recenserar Djurgårdens mittfältare skriver han följande om Chibsah:
"Presenterades som en stark passningsspelare - han har visat raka motsatsen. Efter ett antal matcher in i Allsvenskan fick han gå åt sidan för att ge plats för Simon Tibbling efter upprepade underpresteringar. Med facit i hand kan man enkelt se att hans spelstil inte passar i ett spelförande lag som Djurgården. Ska ändå sägas att han hoppat in och gjort några bra prestationer."
Har man förväntningar på att Chibsah ska bidra i offensiven kommer man bli grymt besviken. I Gefle noterades han för ett par mål under fyra år och knappt en enda målgivande passning. Många gånger kunde man stå på Strömvallen och svära sig fördärvad över ghananens galna uppspel. Detta eftersom Gefle under de senaste åren (sedan Mathias Woxlin slutade och René Makondele flyttade) har saknat en kreatör på mitten.
Chibsahs styrka är ju hans enorma arbetskapacitet, hans blick för det defensiva spelet, ja, han kan stänga igen uppspelsvägar som det normalt krävs två man för att klara av. Faktum är att DIF med Simon Tibbling i startelvan blev mycket mer ihåligt bakåt.
Vad jag förstod värvades Chibsah till Djurgården för att komplettera Daniel Sjölund på det centrala mittfältet. Chibsah skulle vara det defensiva lås som gjorde att Sjölund kunde få friare tyglar framåt. Kanske Chibsah helt enkelt fick lida för att Sjölunds form dippat en aning? Kanske knöts då större förhoppningar till nyförvärvet från Gefle?
För Gefle blev tappet av Chibsah kännbart. Det tog åtta omgångar att få ordning på defensiven. Alla var helt enkelt tvungna att jobba hårdare.
Problemet med Chibsah är att han är bäst när han inte syns. Han gör ingenting spektakulärt, nej, inget som ovana fotbollskonsumenter ser åtminstone. Det motsägelsefulla är att de gånger hans offensiv gör intryck - då har han övergett sitt spel, det han är bra på, och då faller oftast laget han spelar för.
Om Djurgården inser att de inte är i behov av en defensiv mittfältare av Chibsahs typ, då vore det bäst för svensk fotboll om Yussif släpptes till en annan klubb. Så stark är inte svensk fotboll att man kan låta en av allsvenskans tio bästa spelare nöta bänk eller åläggas uppgifter som inte passar hans spelstil.
