Från den första minuten trycker hemmalaget på gaspedalen. Och redan i den tredje är Daniel Bernhardsson nära att sätta 1-0 på inkastvarianten som gav honom liknande frilägen mot GAIS. Jens Portin står för inkastet från vänster (visst kastar han längre än han någonsin gjort?), Mikael Dahlberg nickskarvar och Bernhard står fri vid bortre stolpen … men skjuter över.

 

Det visar sig dock att kapten Daniel bara har siktat in sig under två hemmamatcher, för i den 38:e minuten uppstår samma situation. Inkast Portin … men nu missar Dahlberg nicktouchen, istället är det Orlov som petar luftbollen vidare (förbi IFK:arna Jacob Johansson, Logi Valgardsson och Tobias Sana) … och nu när Bernhardsson är fri smäller han till bollen på halvvolley, stenhårt förbi IFK-keepern. Det spelar ingen roll att Erik Dahlin är där, han kan bara sprattla symboliskt.

 

Men den positiva attityd som hemmalaget visar upp avspeglar sig inte bara i målchanser, den leder till att positionsspelet är rätt över hela banan. Alexander Faltsetas och Marcus Hansson ligger precis så nära sina motståndare (Nordin Gerzic, Pontus Farnerud och Stefan Selakovic) som de måste göra. Bernhardsson och Per Asp bildar direkt ett lås när Sana får bollen. David Fällman och Olof Mård sitter klistrade i Hannes Stillers rygg vid alla inlägg.

 

Dahlbergs och Orlovs slit kan inte berömmas med ord. Allt springande, allt stångande, allt bökande för att några enstaka gånger per match vaska fram fem-sex målchanser är beundransvärt. Det är Orlov som skarvar fram Dahlberg till jätteskottet utanför i den 37 minuten. Det är Dahlberg som skarvar fram Orlov till jätteskottet över i början av matchen.

 

Därför känns det rätt att det just är firma Dahlberg/Orlov som får sätta 2-0 och 3-0. Tvåan är en typisk hörnnick från en måltjuv. Faltsetas hörna i den 48:e minuten nickas inte stenhårt, nej, Orlov får snarare till en ”stoppnick” som Dahlin inte vet vad han ska göra med. Bollen dyker sakta, som en lobb förbi målvaktens högra hand. Dahlbergs 3-0 är en vänster i öppet mål sedan Orlov dragit på sig två IFK-försvarare och hittat Dahlberg med en passning i sidled. Återigen är Dahlin chanslös.

 

Dahlin är lika chanslös på 4-0. Alexander Faltsetas (en spelare av den sorten är precis vad IFK Göteborg skulle behöva just nu, en grovjobbare, en kämpe) tar emot Zakaria Abdullais hörna (en markare snett-inåt-bakåt), går förbi en framrusande Tobias Hysén och fyrar av ett vänsterskott som sitter i Dahlins vänstra gavel. Däremot känns Faltsetas 5-0 som en skänk. Visserligen är det ett snyggt instick från Bernhardsson mot Faltsetas till höger i straffområdet, men var är markeringen? Och skottet i vänster burgavel är inte hårt, och kommer från en tacksam vinkel för en målvakt.

 

5-0 är skönt. Men jag anar att Geflespelarna redan vid 2-0 kände stor tillfredsställelse. Äntligen kunde man spela ut, man slapp springa omkring med den stora ångesten i bröstet. Istället för att kriga fotboll fick man en chans att spela fotboll. Sådana stunder behövs.

 

Överläget innebar att jättetalangen Erik Törnros fick komma in redan i den 72:a minuten. Och Törnros visade äntligen vad han går för i en allsvensk match. Bra bollmottagning, fin teknik, bra krigaregenskaper. Att han deltog i förspelet till 4-0 gjorde inte hans dag sämre.

 

Och visst ska vi gefleiter glädjas åt dessa sagolika 95 minuter. Men vi ska också komma ihåg, mitt i all berusning, att IFK Göteborg är ett lag i en djup, djup kris. Och med tanke på hur det såg ut igår kommer det att dröja flera omgångar innan Mikael Starhe och Håkan Mild har kommit till rätta med grundproblemet, som stavas ”tillit till ett grundspel”. Det har tagit en halv säsong för Gefle att spela in två nya spelare i ett fungerande grundspel. Hur lång tid ska det då inte ta med ännu fler nya spelare som dessutom ska ta till sig en ny tränares koncept?

 

Låt oss också vara ödmjuka. IFK Göteborg äger den här matchen under vissa stunder. Även om ”ägandet” inte på något vis består i att man spelar ut Gefle.

 

Gefle har en kris mellan den 27:e och 34:e minuten, där IFK skapar en hel del. Det som ser tafatt ut i hemmaförsvaret är när David Fällman och Mattias Hugosson missförstår varandra, och Tobias Hysén så när kan utnyttja kaoset vid straffpunkten, samt när Per Asp utan att vara uppvaktad bröstar ut bollen till hörna. Gefle ska också vara tacksamt över att Tobias Sana väljer att passa Hysén när Sana själv har utmärkt skottläge från nära håll, och när Hysén och Stiller nickar och skjuter utan att träffa målet i bra situationer.

 

Men det sistnämnda är typiskt för Blåvitt denna eftermiddag. Det känns som ingenting som göteborgarna gör går på instinkt, allt ska processas en extra gång i skallen innan handlingen utförs. Det gäller både offensivt och defensivt.

 

Två IFK-aktioner som kommer i början av matchen som jag reagerar på från min position på ståplats:

* I 10:e minuten slår plötsligt Philip Haglund ut en boll till inkast vid egen höger hörnflagga. Geflepressen är vid tillfället inte speciellt hård, nej, tvärtom ser det ut som om Blåvitt här skulle kunna vända spelet … men Haglund väljer det defensiva, spelförstörande alternativet. Som åskådare tolkar jag direkt situationen att ”idag möter Gefle ett lag tyngt av allvar, ja, ett nästan förblindande allvar.”

 

* I minut 11 tjongar en IFK-försvarare (tror det är Jacob Johansson) upp bollen i luften i riktning mot egen målvakt för att bryta ett Gefleanfall. Men just detta anfall är inte speciellt oroväckande, bollen studsar och göteborgarna är övertaliga … ändå pangas bollen iväg mot eget mål på ett väldigt chansartat sätt. Hade träffen blivit annorlunda kunde bollen mycket väl ha letat sig in i det egna målet. Geflespelarna gestikulerar mot domare Jonas Eriksson och vill ha en avblåsning för spel till egen målvakt, men Eriksson tolkar situationen som jag – det är en panikåtgärd från IFK-försvararen, inget annat.

 

Det ser positivt ut för Gefle, och det är kris i IFK Göteborg. Ändå – vi ligger en poäng bakom Stahres bygge. Det finns inte tid till att fira mer än idag. Sedan är det fullt fokus på Malmö FF nästa lördag, den 28/7. ”Fotbollskalaset” äger rum samtidigt. Törs vi hoppas på sol och fint väder, sju tusen på läktarna och lika fin inställning från hemmalagets sida?