Det kallades för ”Slaget om Norrland” men det såg snarare ut som Slaget vid Lützen 1632. Regn, blåst och under tio grader. Och det verkade som om Sören Åkeby, Sundsvallstränaren, också tänkte i krigstermer. Borta var Sundsvalls snabba kantspel. Av det glimrande Sundsvall som spelade ut IFK Göteborg i 70 minuter för någon vecka sedan syntes inte mycket.

 

Framför allt var det förvånande att Sundsvall valde att sjunka så pass mycket i defensiven. Gefle tilläts att äga mittfältet, vilket gjorde att anfallsalternativen blev många för bortalaget. Framför allt Gefles högersida var giftig. Daniel Bernhardsson, Jonas Lantto (vänster mitt, men med en förvånande fri roll!), Pär Asp, Mikael Dahlberg och Alexander Faltsetas spelade i trianglar på högerkanten, och det slutade inte sällan i farliga instick och inlägg.

 

Ibland kan man som geflesupporter bli galen på Pelle Olssons tanke om kontinuitet. Han har en ideal startelva, och om alla i den är friska ska de spela, oavsett motstånd. Men säga vad man vill, när det drar ihop sig till nerviga höststrider – då vinner Gefle på sin kontinuitet. Alla vet sina roller, alla litar på varandra, alla vet att om samtliga gör jobbet blir Gefle ruskigt svårslaget.

 

Sören Åkeby är på den punkten lite mer av en Rikard Norling. Trots att Robert Lundström och Fredric Jonson storspelat på ytterbacksplatserna mot Elfsborg valde Åkeby att ändra om i backlinjen, och dessutom ersätta avstängde mittfältaren Kevin Walker med Marcus Danielsson (ett tips som Geflered vågade sig på redan innan startelvorna släppts).

 

Åkeby sa efter slutsignalen att spelarna sett ut att vara tyngda av stundens allvar. Inte så konstigt, i och med att tränaren också verkat vara det.

 

En titt på formtabellen mellan omgång 20 och 24 är rolig läsning (notera att Häcken-Helsingborg, MFF-Göteborg och GAIS-Syrianska ännu inte spelats, men kom ihåg att ingen av dem kan passera Gefle):

 

Häcken 12 p

Gefle 12

AIK 11

Kalmar 9

Malmö 8

Norrköping 8

Mjällby 7

Djurgården 6

Elfsborg 5

IFK Göteborg 5

Helsingborg 4

Syrianska 4

Åtvidaberg 4

Örebro 4

Sundsvall 2

GAIS 1

 

Kontinuiteten är en förklaring. Spelartruppen har varit ganska intakt och de för säsongen nya David Fällman, Linus Malmborg och Alexander Faltsetas har börjat ta för sig.

 

Men den stora förklaringen är nog att Gefle har återgått till sitt gamla aggressiva spel. Ja, man kan säga att Gefles spel utan aggressiviteten är en barnlek att dyrka upp. Men sedan några omgångar tillbaka vågar laget pressa motståndarna högre upp i banan, man vågar ligga närmare, vilket gör att man ofta återvinner boll tidigare, och att motståndarnas anfallsspel förvandlas till någonting förutsägbart.

 

Det blir farligt när motståndarna, som Sundsvall igår under matchinledningen, spelar sig förbi den första pressen och vågar slå bollen mellan spelarna i försvarslinjen. Häcken var grymma på den fronten och de två jättelägen som Sundsvall vaskade fram under matchen, tänker på Johan Eklunds och Robert Lundströms frilägen, var frukter av den strategin. Här var markeringsspelet mer än lovligt skralt från Gefles sida, något som Pelle måste jobba med före Kalmarmatchen på söndag.

 

Men det är inte bara den aggressiva inställningen och grovjobbet som blivit bättre. Gefles offensiv verkar ha fått fler nycklar, i alla fall i matcher där mittfältet inte pressas så hårt. Vi vågar hålla i bollen. Till och med Jens Portin vågar utmana när han fyller på längs sin vänsterkant. Det brukar kallas ”form”.

 

Nu gäller det att laget visar mod också när det går snabbare och alla får mindre tid på sig. Jag kan tänka mig att Nanne Bergstrand redan på söndag kommer att se till att pressa Pelles lag mycket högre.

 

Målet i den 82:a minuten var helt rättvist. Gefle ägde matchen mot Sundsvall, man var numret större än hemmalaget under 75 procent av tiden. Och naturligtvis var det Dahlberg som gav oss de tre poängen denna kväll. Med ”fel” fot, högern, drog han till från straffområdeslinjen efter att ha vänt bort sin motståndare.

 

Micke sa efteråt att han velat skjuta så snabbt som möjligt. Ja, man kan säga att båda Gefles segermål mot Mjällby och Sundsvall har tillkommit efter överraskande aktioner. Minns Lanttos lösa inspel mot Mjällby där Johan Oremo släppte bollen mellan benen till den fristående Jakob Orlov.

 

Vi får hoppas att Gefle fortsätter efter det mönstret. Hellre snabba beslut än att lägga bollen till rätta varje gång. Vi får hoppas att Marcus Hansson snart får sätta ett av sina jätteskott. Vi får hoppas att Mattias Hugosson blir nominerad till årets målvakt – det är han så värd efter några makalösa räddningar på frilägen.

 

Tre poäng till kvalstrecket. Ett kvalstreck som ligger nedanför oss. Så har det inte varit sedan i april. Men det återstår sex omgångar av hårt arbete innan det finns något att jubla över. Och om Syrianska vinner mot GAIS i morgon, fredag, så är avståndet ner till kval bara två päng.

 

Alla till vallen på söndag!