Inte mycket talar för Gefle ikväll. Att laget har fyra raka bortasegrar och dessutom är det bortalag som har tagit flest poäng på Borås Arena – det snacket behöver inte betyda ett dyft. Statistik är sällan till hjälp. Som Pelle Olsson och andra tränare säger: Varje match lever sitt eget liv.

 

Elfsborg förlorade visserligen borta mot Norrköping senast och dansade neråt några hack i tabellen – det kan betyda att laget känner nervpressen, men det kan också betyda ett underdogläge som gör att den värsta pressen släpper. Bättre att jaga än att vara jagad.

 

Gefle har gjort en skitsäsong, totalt sett. Men tack vare en glimrande höst ser kontraktet för Allsvenskan 2013 att vara en reell möjlighet. Om det blir seger på ikväll blir det allsvenskt spel också nästa säsong. Vilka hade kunnat tro det när serien vände? Då såg det totalt omöjligt ut att få med sig poäng någonstans. 1-0 mot Syrianska blev 1-1, 1-1 mot Elfsborg blev till förlust i slutsekunderna, nykomlingarna Åtvidaberg krossade oss med 6-1.

 

Men så hände något. Olof Mård och David Fällman blev samspelta i mittförsvaret. Vänsterbacken Jens Portin återkom efter lång skadefrånvaro. Pär Asp och Daniel Bernhardsson började stänga igen högerkanten, och bidrog snart också i anfallsspelet. Alexander Faltsetas och Marcus Hansson spelade hårdare och tätare på det centrala mittfältet.

 

Segrarna mot Örebro och Norrköping betydde mycket för självförtroendet. Maskinen Gefle var igång. Men den kom igång först när alla började jobba tillsammans som ett lag. När ingen fuskade med det egna arbetet för en sekund. Och när laget började hitta målet. Jakob Orlov och Michael Dahlberg får fruktansvärt mycket stryk där framme, men man klagar sällan och filmar aldrig – man bara fortsätter och fortsätter. Och till slut kommer målen.

 

Det gör inget heller att Mattias Hugosson har spelat på topp eller att Jonas Lantto och Jonathan Hedström har hittat formen.

 

Men Gefles spelstil är krävande. Får man första målet blir man inspirerade. Men gör man misstag och åker på ett mål bakåt – då är det lätt att huvudena börjar hänga, att man slarvar i positionsspelet. Ungefär som mot Åtvidaberg senast. Gefle gör ingen dålig insats i den matchen, men man var inte där till hundra procent från start. Och ska vi kunna hävda oss i Allsvenskan, då måste alla ta för sig från ruta ett. Något annat finns inte.

 

Elfsborg kommer definitivt inte att spela 4-5-1 som mot Norrköping. Mycket talar för att boråsarna ger järnet direkt med en 4-4-2- eller 4-3-3-uppställning. Man kommer antagligen att pressa högt. Gefles mittbackar har inte många lugna stunder att se fram emot. Dessutom vill Jörgen Lennartssons elva helt klart stänga till Gefles kanter och ligga tätt i ryggen på Dahlberg och Orlov.

 

Och när Elfsborg erövrar bollen gäller det att hålla i hatten. De gula kommer att söka kantspel genom Nichlas Hult och Stefan Ishizaki, samt ytterbackarna. Och man drar sig säkerligen inte för att hitta luckor mellan Gefles fyra försvarare. Ytan mellan backlinjen och mittfältet kommer att bli livligt trafikerad.

 

Det är just i en sådan här match som Gefle kan staka ut sin framtid och grunda en identitet inför framtiden. Ska man rätta sig efter Elfsborg (som förra året, när 0-3 i baken nästan var smickrande) eller ska man tro på det man håller på med? Tänker man ge bort mittfältet eller ta kampen om detsamma? Vill man gå in och se sig själv som en vinnare eller tänker man be om ursäkt för att man finns?

 

Jag hoppas att man väljer det positiva alternativet. Det betyder inte att man vinner bollinnehavet. Det betyder inte att man överger sin spelidé, med organiserat försvar och snabba omställningar via kanterna. Men det vore skönt att se ett Gefle som tar för sig. Som går först in i närkamper, som vågar fylla på med spelare när det finns läge att gå till framåt, som söker avslut i varje anfall. Ja, precis som det såg ut mot IFK Göteborg på hemmaplan (5-0) i somras, precis som serien vände. För det var då det vände på alla sätt.

 

Gefle och Pelle Olsson gillar att krympa ytor och spela äckligt disciplinerat. Men man gillar ännu mer att gå till anfall. Det är ingen tillfällighet att klubben har förädlat offensiva spelare under de senaste åren: René Makondele, Johan Oremo, Amadou Jawo, Alexander Gerndt, Jakob Orlov, Michael Dahlberg med flera. Det är inte minst viktigt för klubben själv att minnas detta.

 

 

Gefle kommer med ordinarie startelva:

 

Hugosson

 

Asp

Fällman

Mård

Portin

 

Bernhardsson

Faltsetas

Hansson

Lantto

 

Dahlberg

Orlov