Det som talar till Halmstads fördel är främst två saker:

1) Att man egentligen inte har något att förlora, det är bara tre poäng som räknas. Ett sådant tänk hjälper helt klart spelarna att fokusera. Man är redan uträknade, allt som görs nu är en bonus. Den negativa attityd som HBK förlamades av under Pep Clotet Ruiz verkar vara bortblåst. Vi gävlebor minns med bedrövelse det gnäll som inramade matchen i våras på Strömvallen.
 

2) Att Gefle sällan är bra på att spela hem matcher där man gäller som favorit.

 

Det gästrikarna hoppas på är att Halmstad flyttar fram lagdelarna mer och mer under matchens gång för att åstadkomma ett ledningsmål, ett scenario som Pelle Olsson och hans två forwards älskar. Mikael Dahlberg och Jakob Orlov har visat att man kan utmanövrera en decimerad fyrbackslinje. Däremot, om motståndaren backar hem och tar udden ur Gefles snabba omställningar har Gefle sällan en plan B.

 

Det som talar för Gefle är:

1) Att den tunga förlustsviten är bruten. Det psykologiska boja som satt runt fotleden är borta. Man har bevisat för sig själva att spelet och resultaten från i våras inte var en tillfällighet. Redan nu har man tagit två poäng fler än under hela fjolårssäsongen.
 

2) Att försvarsspelet har stabiliserats. Per Asp på högerbacken är att föredra fram Daniel Bernhardsson. ”Bernhard” har å andra sidan med eftertryck visat att hans mittfältsspel inte går av för hackor – han har i de senaste matcherna personifierat det mod som har smittat av sig på resten av laget. Och 2-2-nicken mot Häcken liksom passningen till Orlov (som ledde fram till straffen) mot MFF glömmer vi inte i första taget.
 

3) Att Zakaria Abdulai har hittat sin mittfältsroll. Det är nog första gången som Chibsah är satt ur spel (borta säsongen ut på grund av huvudskada) som jag inte ser någon anledning till att bryta ihop. Abdulais svaghet har varit positionsspelet i defensiven, men mot MFF fungerade detta utmärkt. Abdulai och Marcus Hansson både föll ner och täppte igen luckor framför backlinjen och var aggressiva. Dessutom är Abdulai ett bättre vapen offensivt än Chibsah. Zakarias passningar är av yppersta klass, vare sig de går längs marken eller i luften.

 

Tips: Oavgjort. Men ett oavgjort där handbromsen är ur. Snarare 3-3 än 0-0.
 

HANS CARSTENSEN