Om IFK Norrköping och Gefle mötts för tio omgångar sedan hade vi nog alla trott på en ojämn match, med gästrikarna i förarsätet. Just då var Norrköping inne i en djup kris med elva matcher i följd utan seger, medan Gefle var obesegrade i åtta raka och hade klättrat till övre halvan av tabellen. Men mycket har hänt sedan dess. Norrköping har vunnit tre matcher och fredagssegern på bortaplan mot GAIS imponerar. Gefle har varit nere i ett bedrövligt förlustträsk (sex raka), men så smått börjat hitt
Det som gör matchen extra intressant är givetvis att Gefle möter det lag som James Frempong under stort rabalder värvades till under senaste transferfönstret. Men genom ett avtal mellan klubbarna kommer Frempong inte att spela denna match.
Ur Geflefansens synvinkel var Frempongs övergång till Norrköping en av de mindre snygga i branschen. Någon hederskodex verkade plötsligt inte existera. Visst, Frempong hade skrivit på ett flerårskontrakt för östgötarna som gällde från 1 januari 2012. Men att Frempong och hans nya arbetsgivare mitt under brinnande seriespel, där Gefle och Norrköping dessutom är konkurrenter för att undvika nedflyttning, börjar lobba för att Frempong ska bryta kontraktet med Gefle är en smula chockerande.
Det var snyggt gjort av Gefle att till slut släppa spelaren. Man hade kunnat sätta honom på läktaren för resten av säsongen, utan att förlora så mycket rent ekonomiskt. Men man räknade nog med att ett sådant agerande skulle sätta en negativ stämpel på en klubb som under många år stoltserat med att släppa de som vill lämna klubben. Och så får vi inte glömma att Pelle Olsson i samma veva återigen nosade upp en talang. Kontraktet med Simon Lundevall från Västerås kommer säkert att visa sig vara väldigt värdefullt.
Det vore synd att säga att James Frempong har bidragit till särskilt mycket i Gefle. De matcher han spelat från start har onekligen varit spektakulära, men ruscherna har sällan gett något i poängväg. Men i Norrköping har Frempong helt klart sett farligare ut. Det verkar som om han bestämt sig för att spela enklare. Bland annat deltog Frempong i förspelet till Sphetim Hasanis 2-1-mål mot GAIS.
Det som Norrköping har fått till i de senaste tre matcherna är utan tvekan försvarsspelet. Målvakten Niklas Westberg har imponerat och fyrbackslinjen med Martin Smedberg Dalence, David Wiklander, Anders Wikström och Mathias Florén ser bättre ut för varje minut. Antagligen är det ingen nackdel att Bobbie Friberg da Cruz har förpassats från försvarsregionerna. Friberg da Cruz är nog en spelare som spelar med för små marginaler för att passa i en allsvensk klubb som slåss för sitt liv.
Framåt kretsar inte allt längre kring Astrit Ajdarevic, vilket gör att Norrköping blir mer svårlästa, och framför allt kvickare. Visst, Hasani gjorde båda målen mot GAIS, ändå går det inte att komma ifrån att Gunnar Heidar Thorvaldsson är IFK:s viktigaste spelare framåt. Islänningen har inte bara målsinne, han är hal som en ål och en utmärkt passningsspelare som ibland tycks ha ögon i nacken.
Gefle IF måste vara stärkta av att ha kravlat sig upp ur förlustdiket och påbörjat en ny svit med poängmatcher. Kvitteringen mot Häcken i den sista matchminuten (2-2, nick på hörna av Bernhardsson) var den lilla medgång som laget behövde för att sträcka på axlarna och komma tillbaka till det gamla försvarsspelet och de vägvinnande offensiva omställningarna.
Även om 2-0-matchen hemma mot Malmö var obeskrivligt gedigen, tycker jag ändå att de två senaste matcherna är de där Gefle har visat klassen. 2-2 borta mot ett Halmstad som slåss för sitt liv och som fått tillbaka gamle landslagsbacken Michael Svensson i försvaret, och 2-1 hemma mot Syrianska, som desperat krigade för sin allsvenska existens – det imponerar.
Precis som för Norrköping är försvarsspelet grunden till Gefles plötsligt fina form. Laget har helt enkelt försvarat tillsammans. Lagdelarna har suttit ihop och legat nära varandra. Det har sällan funnits särskilt mycket utrymme för motståndarna att spela sig igenom. Det är talande att Malmös, Halmstads och Syrianskas farligheter har kommit på skott utifrån. Men hur många fler lyckträffar än Michael Görlitz (Halmstads 1-1) och Isa Demirs (Syrianskas 1-1) kommer Mattias Hugosson att släppa in den här säsongen? Inte många.
Till matchen mot Norrköping får Gefle tillbaka sitt ankare och sitt hjärta, Yussif Chibsah. Chibsah kommer att spela med huvudskydd på grund av den skallskada han ådrog sig mot Malmö. Därmed talar mycket för att det inre mittfältet styrs av Chibsah och hans ghananske landsman Zakaria Abdulai. Abdulai har verkligen varit ett utropstecken sedan han fått förtroende som startman några matcher på raken. Hans öppnande passningar och precis hörnor är något man inte varit bortskämd med som Geflesupporter sedan Mathias Woxlins dagar.
Förhoppningen till denna match är att Jonas Lantto och Jakob Orlov ska få tillbaka spelglädjen (och modet) i sina offensiva raider. Det defensiva jobbet har man utförligt med briljans. Antagligen är Daniel Bernhardsson tillbaka på högerbacken eftersom Pär Asp måste avstå spel efter den vadskada han fick i den senaste matchen. Det är glädjande att konstatera att Dragan Kapcevic har börjat hitta formen igen. Dragan är, om man ska döma utifrån förra årets insats, en höstspelare. Hans teknik och hans skott är topp tre i Gefleklubben.
Vi får inte glömma att Frempong inte är ensam med Gävleanknytning i IFK Norrköping. Anders Wikström, försvarsresen, är ju fostrad i Brynäs. Vi var många som trodde att Gefle skulle rasa ihop när Wikström gick till Elfsborg för några år sedan. Wikström är fightern som lämnade en allsvensk match med trasig axel för att komma in fem minuter senare. Å andra sidan … vi Geflesupportrar är inte så nostalgiska längre. Någon som kan tänka sig att byta ut Daniel Theorin (skriv nytt kontrakt snart!) och Olof Mård? Nej, tänkte väl det.
Preliminär startelva, Norrköping (4–4–2): Niklas Westberg – Martin Smedberg Dalence, David Wiklander, Anders Wikström, Mathias Florén – Christopher Telo, Petru Racu, Astrit Ajdarevic, Bobbie Friberg da Cruz – Gunnar Heidar Thorvaldsson, Sphetim Hasani.
Prelimär startelva, Gefle (4–4–2): Mattias Hugosson – Daniel Bernhardsson, Olof Mård, Daniel Theorin, Jens Portin – Jonas Lantto, Zakaria Abdulai, Yussif Chibsah, Jonathan Hellström – Mikael Dahlberg, Jakob Orlov.
HANS CARSTENSEN
3 kommentarer
HANS CARSTENSENhans@hanscarstensen.se@hanscarstensen2011-09-20 11:17:00