Intervju med Daniel Theorin efter sista Gefleträningen: ”Bästa minnet är kvalsegern”

Daniel Theorin har precis gjort sitt sista träningspass för Gefle och sagt hej då till det lag som han har tillhört i tre och ett halvt år. Nu bär det av till Stockholm och Hammarby. Theo berättar för Svenska Fans om de positiva minnena under de här åren, om sina straffar och om hur han ser på sin framtid som fotbollsspelare. Och han är noga med att understryka sin stora tacksamhet mot fansen och alla som stöttat honom under tiden i Gefle.

Du har precis gjort ditt sista träningspass för Gefle och sagt hej då till killarna. Hur var det?

Jag har varit några år i klubben och vi har kommit varandra ganska nära i laget. Vi träffas ju under stora delar av året. Och jag har trivts väldigt bra i klubben. Inte bara med spelarna som jag spelade med i år utan också dom som var här när jag kom 2008. André Grim, Berka (red: Peter Bergqvist) och Johan Claesson med flera. Det var lite vemodigt, men det var ingen dramatik över det hela.

När du kom till Gefle sommaren 2008 … det var väl ungefär samtidigt som Johan Oremo lämnade klubben?

Jag spelade en träningsmatch med Johan mot Söderhamn, sedan försvann han någon vecka senare. Alexander Gerndt kom samtidigt till klubben som jag.

Ryan Raybould?

Hm, minns inte. Men han kan ha kommit i den vevan.

Vilka konkurrerade du med i mittförsvaret då?

Thomas Hedlund och Anders Wikström. Men jag fick ganska stort förtroende direkt. Sedan blev det två säsonger med Omar Jawo och så i år med Olof Mård. Även om jag och Olof spelade ihop ganska mycket redan under förra säsongen. Också Marcus Hansson och jag har kamperat några matcher tillsammans.

Vad har skillnaden varit att spela med dom här olika mittbackskollegorna?

Hedlund hade ju spelat länge på elitnivå så han hade ju stor nytta av sin erfarenhet jämfört med dom andra jag spelat med. Men det har väl fungerat ganska bra med alla tycker jag. Ju fler matcher man får tillsammans, desto bättre fungerar det.

När Omar och Mård kom in – var det du som styrde samarbetet då, i och med att du hade spelat mer i laget?

Det är svårt att säga.

Jag blev rättad när jag hade skrivit i en matchrapport att ”Theo styrde försvaret”. Då sa ett fan att ”Det är inte Theo som styr fyrbackslinjen, det är Daniel Bernhardsson”. Kan du reda ut det där lite?

Ah, det är väl det som är roligt med idrott – att folk har olika åsikter. Men det är svårt att säga att det är någon som styr fyrbackslinjen mer än någon annan. Fotboll är ett lagspel. Men det är klart att en del har mer erfarenhet än andra och en del är sådana som pratar mer på planen än andra. Jag försöker bara att vara mig själv på planen och göra allt för lagets bästa. Där anser jag att det ibland ingår att hjälpa sina lagkamrater på plats eller att prata med dem på ett konstruktivt sätt.

Många som kommer nya till Gefle verkar behöva rätt mycket tid för att lära sig lagets spelsätt, hur man agerar när man anfaller, när man försvarar och så vidare.

Ja, när man kommer till en ny klubb är det alltid lite nya saker att sätta sig in i. Men jag tycker att det funkade väldigt bra för mig personligen när jag kom. Jag upplevde det inte som några problem. Och jag fick mycket förtroende från Pelle från första början. Dessutom har Pelle ganska tydliga instruktioner för alla spelare oavsett vilken position man har. Han är till exempel väldigt noga med att anfallsspelarna ska delta i försvarsspelet. Försvarsspelet börjar ju faktiskt med anfallsspelarna.

Skulle Gefle klara sig utan Pelle Olsson? Borde inte föreningen skriva typ ett 8-årskontrakt med honom?

Ja, Pelle är otroligt duktig och engagerad. Alla supportrar … ja, hela Gävle stad ska vara tacksamma över att Pelle har varit i klubben så här länge. Jag vet att han är ett eftertraktat namn. Det har varit väldigt roligt och lärorikt att ha honom som tränare.

Hur har du utvecklats under dom här åren i Gefle?

Det var en svår fråga. Ja, det är svårt att analysera så där rakt av. Men jag tror att jag blivit snäppet bättre på allting. Jag har ju fått stort förtroende … får man spela match efter match på elitnivå vänjer man sig vid vissa situationer. Erfarenhet får man ju av kontinuerligt matchspel, så är det bara. Sedan har Pelle haft väldigt mycket att lära ut när det gäller positionsspelet i försvaret. Så det har varit lärorika år. Men jag har inte slutat att utvecklas, jag kommer att utvecklas under många år framöver.

Och så har du tagit hand om Gefles senaste fem straffar och satt alla. Bombsäkert. Är det där en talang som du alltid har haft?

Jag tränade väldigt mycket på straffar när jag var yngre. Det är väl det enda jag kan komma ihåg. Men sedan finns det ju en gräns för hur mycket man kan träna på straffar. Man måste liksom vara i tävlingssituationen för att förstå vad det handlar om. Det gäller att försöka vara stark mentalt när det står mycket på spel och det sitter mycket folk på läktaren.

Något speciellt positivt minne som du alltid kommer att ha med dig från åren i Gefle?

Det är svårt att komma undan kvalsegern mot Sundsvall. Man kan säga i efterhand att det inte var något snack, att vi var det bättre laget.

Har du något dåligt minne, där du minns att du tänkte ”Det här är skit!”. Jag vet att du är en positiv människa, men vi kan väl göra ett försök?

Ja, det skulle väl vara matcherna när vi har spelat väldigt bra, men inte lyckats knyta ihop säcken. Att vi inte lyckats göra mål fast vi haft dom bästa chanserna. Eller att vi har förlorat i slutminuterna. Ah, det är så lite som skiljer ibland. Men det är inget jag ligger sömnlös över. Jag försöker glömma och se framåt mot det man faktiskt kan påverka.

Anders Svensson skruvade in en frispark på övertid på Strömvallen för ett par år sedan, när Elfsborg vann med 2-1.

Ja, eller när vi ledde med 1-0 mot Helsingborg hemma förra året och förlorade med 3-1 trots att vi var en man mer på planen. Det är såna matcher man kan tänka tillbaka på och säga till sig själv: Fan, varför kunde vi inte ha tryckt in en boll till, då hade det varit klart. Det är sånt som skiljer topplag från mittenlag och bottenlag.

Man undrar ju lite som supporter över dom här sex raka förlusterna den här säsongen. Det var så jäkla tungt.

Det var fruktansvärt.

Jag var helt knäckt efter sjätte förlusten och skrev en matchrapport med rubriken ”Sorry Gefle, nu åker vi ur”. Vad var det som hände under den där svarta matchsviten?

Det är faktiskt väldigt små marginaler på elitnivå. Visst är det en klyscha, men det gör det inte mindre osant för det. I några matcher spelade vi jäkligt dåligt och torskade välförtjänt. Men i några matcher var vi det bättre laget, men åkte ändå på torsk. Det är så lite som skiljer helt enkelt. Första målet kan ofta vara helt avgörande.

Nu kommer du till Hammarby. Blir din roll annorlunda där än i Gefle?

Det är svårt att säga. Klubben har ju inte gjort klart med en ny tränare ännu. Jag antar att dom har värvat mig för att jag ska komma dit för att vara mig själv helt enkelt och bidra med det jag kan. Så det är det jag siktar in mig på.

Nu när du flyttar till Stockholm, gör du det för all framtid tror du?

Jag drömmer fortfarande om att spela i utlandet. Alltså utanför Norden. Men det får naturligtvis inte vara vad som helst. Jag har ju haft en del intressanta förslag de senaste åren, men inget har känts helt rätt. Jag hoppas att få möjligheten att spela fotboll på elitnivå i tio-tolv år till så … Nu hoppas jag först och främst att hjälpa Bajen upp i Allsvenskan. Vi får se vad som händer i framtiden, men just nu känns det väldigt bra att komma till Hammarby.

Du och Anders Wikström kanske spelar mittbackar i Gefle om fem år i Champions League-kvalet?

Jag tror det faller på att Anders kropp sedan många år tillbaka sjunger på sista versen. Hehe, nä då. Det låter som en trevlig vision!

Vad jag förstår så har du några avslutande ord till Gefles fans?

Jag vill tacka alla som gjort tiden i Gefle till en trivsam tid. Både på och utanför planen. Jag märker ju under dom här åren att supportrarna har blivit fler och att det har blivit bättre drag på läktaren. Det är väldigt positivt för Gävle och för laget. Stödet har verkligen känts när man har spelat. Och jag hoppas att supporterkulturen kan fortsätta att utvecklas ännu mer. Att man fortsätter att stötta klubben på det här positiva sättet.

Och tack ska du ha, Theo. Det har varit tre fina år med dig, och vi önskar dig all lycka till i framtiden.

Tack så mycket.