"Sunkan" om minnen, det nya Gefle och dagens hemmamatch mot Gais
Daniel "Sunkan" Sundström, hejaklacksledare tillika bloggare här på Gefleredaktion, berättar och radar nu upp känslosamma minnen från Gefles historia. I dag spelar Gefle mot Gais på Strömvallen - och varje person med minsta möjliga Geflehjärta ska vara där. Kanske skrivs det historia, kanske kommer Gefle fortsätta sitt segertåg mot högre höjder och kanske kan det bli lapp på luckan.
Jag är hundägare. Hunden heter Selma och är en Pinscher på knappt ett år. När Selma var liten så var jag stenhård på att hon inte fick vara i sängen, sen att hon hoppade upp när jag och min sambosov så att man vaknade med en valp mellan oss är en annan historia. Men jag jobbar kvällar/nätter och uppenbarligen tyckte min sambo att något saknades i sängen för en natt när jag kom hem så låg hunden där och sen har hon blivit kvar. Det här var väl okej när det var vinter och vår men nu när det är sommar så är det inte fullt lika okej. Hon är ju inte kall direkt det lilla livet. Så hon plus ett redan
för varmt sovrum är lika med svårt att sova.
Så jag har spenderat några nätter nu med att läsa alla gamla Gefleartiklar här på svenska fans och det har var helt fantastisk läsning. Så otroligt många duktiga skribenter som passerat sedan starten 2002 och så många minnen. Det var mer än ett ”Ja, just ja” som slapp ur mig när jag läste artiklarna. En annan sak som är lite lustig är att saker som jag glömt bort kommer tillbaka när jag läser. Minnesbilder från tidigt -00 tal som till exempel Magnus Hälls jättelöpning och mål i sin debut hemma mot Brommapojkarna 2003. När Gefle gick som en ångvält hemma 2004 och man bara föll igenom mot Västerås SK, internt kallat ”Västerås debaclet” och den fantastiska lycka jag kände när det stod klart att Gefle gick upp i allsvenskan. Den sorg jag kände när Kenneth Rosén gick bort, trots att jag inte hade någon personlig relation till honom. Benny Matssons mål mot Hammarby borta 2005 och vinsten mot Assyriska den sista matchen samma år som gjorde att vi klarade oss kvar trots att alla experter dömt ut oss totalt inför säsongen. De spelare som passerat, några man trodde skulle bli något men inte lyckades och några som man inte haft några större förhoppningar om men som blev mycket framträdande för klubben under en tid. Det finns många fler minnen, alldeles för många för att jag ska ta upp dem här.
Kort sagt kan man säga att det har varit många underbara minnen och det kommer nya precis hela tiden, både glada och ledsna. Jag har skrattat, jublat, svurit och även gråtit på fotbollsläktare runt om i Sverige och flera av mina bästa vänner har jag träffat på dessa fotbollsläktare. Det har varit en underbar resa och den är långt ifrån slut än.
I år var Gefle nästan mer utdömt innan seriestarten än man var det första året 2005 men samtidigt har man spelat en underhållande fotboll med betongförsvar och snabbt anfallsspel och med halva serien spelad ligger man fyra med fem poäng upp till serieledning. Samtidigt har något helt otroligt hänt på läktarna. Efter sektionsbytet tillbaka till H samtidigt som vi fått sportsliga resultat med oss så har verkligen Gävleborna vaknat till liv och numer är Gefles läktarstöd riktigt bra och det blir bättre och bättre match varje match. Det är sång i 90 minuter och inte från 30-40 personer som förut utan det absoluta minimum ligger väl på omkring 200 personer nu.
Några av de här minnena skapar laget åt oss och några skapar vi själva och nu på lördag har vi möjlighet att skapa ett alldeles speciellt minne. Vi ska försöka få till den bästa samlingen innan match för vad kan vara bättre än att ladda upp inför en toppmatch i allsvenskan med andra Geflesupportrar? Jag vet att några är på Get away men slit er några timmar, ni vill inte missa det här och utan just DIG så blir det inte lika bra. Om vi blir många blir stämningen också bra, något vi sen kan ta med oss till Strömvallen för sektion H SKA koka på lördag och varje person med Geflehjärta är
viktig.
Vi ses på lördag.
