Huddersfield - Swansea1 - 1
Ett Gefle med moral kryssade mot ett piggt Kalmar
"Våra första 25 minuter är bra, men sedan släpper vi upp Gefles backlinje för mycket och de lyckas få ner bollar bakom våra ytterbackar", sa Nanne Bergstrand på den efterföljande presskonferensen. Och visst var det så. Kalmars första 25 minuter överglänste alla andra lags öppningar på Strömvallen denna vår. Faktum är att Kalmar kunde ha stängt matchen där. Tack och lov vaknade Gefle i andra halvlek. 1-1 var rättvist.
Att Kalmar saknade 9 spelare från start, det märktes sannerligen inte. Gästernas femmannamittfält med Melker Hallberg, Ismael Silva Lima, Romario Sipiao, Måns Söderqvist och Anton Agebjörn tråcklade in bollar mellan Gefles lagdelar hur man ville. Till slut försvarade sig Gefle med nio man som tycktes sitta i knäet på keepern Mattias Hugosson.
Ja, frågan är om man inte ska räkna ende anfallaren Papa Diouf till mittfältet också, han är ju faktiskt mittfältare i grunden, och inte anfallare.
Kanske är detta Kalmars problem idag, att man inte har någon renodlad anfallare i startelvan. Ibland tycks det som om KFF verkligen gillar att spela fotboll, men att offerviljan i straffområdet inte är den största.
Hur som helst fick Kalmar utdelning på överlägsenheten. I den 20:e minuten fick talangen Måns Söderqvist bollen på Gefles vänstersida (bollen var en skänk från Gefles mittfält). Olof Mård följde med Söderqvist ned mot kortlinjen. Problemet var att Mård inte täckte bollbanan ända ned till kortlinjen. Därför kunde Söderqvist ur nästan ingen vinkel alls panga upp bollen i nättaket. Från min vinkel tycktes det som om detta inte skulle gå. Snyggt mål, inte tu tal om annat. Lite som Gerndt gjorde målen (när han väl lärt sig att göra mål ...).
Efter 32 minuter gick Olof Mård ut (magsjuka visade det sig senare på kvällen, enligt Mittmedia) och ersattes av Sive Pekezela. Jag vet inte om det var bytet och det faktum att Anders Wikström kom in som mittback och att Jonas Olsson fick spela på sin naturliga position som högerback som gjorde att vi började äta oss in i matchen. Helt klart är i alla fall att vi fick fler möjligheter framåt med Pekezelas intåg. Och att Wikström trivdes i mitten (något han för övrigt skrev på Twitter igår kväll).
Kan inte komma ifrån att det kändes riktigt deppigt efter första halvleken. Kalmar var starka både offensivt och defensivt, och Gefles virriga försvarsspel från Helsingborgsmatchen tycktes hålla i sig. Hade många tankar på Superettan.
Pelle Olsson menade på presskonferensen att man tack vare några bra fasta situationer i slutet av halvleken fick med sig en bra känsla in i omklädningsrummet. Intressant reflektion.
Gefles inledning av andra halvlek var magnifik. "Istället för att ta två steg tillbaka, tog vi två steg framåt", formulerade Pelle det.
Målet som Jakob Orlov gjorde i den 55:e minuten kändes helt på sin plats. Kalmar flyttade upp backlinjen, men mittbackarna upptäckte inte Jakob Orlov såg det ut som, där han låg och smög, och Marcus Hansson vackra vrickning med vänsterfoten friställde Orlov. Avslutet var kliniskt. En markare slagen med höger bredsida till höger om målvakten, precis intill stolpen. Orlov jublade redan innan bollen låg i målet. Jag var rädd att den skulle gå i stolpen, men icke.
Att halvleken sedan var Gefles är att överdriva. Men visst hittade vi ytor på ett helt annat sätt nu. Vårt passningsspel blev tryggare (även om man kunde bli skogstokig emellanåt när Alexander Faltsetas, Simon Lundevall och Pekezela valde att hålla i bollen för länge) och vi kunde slå om och och byta kant och ... ja, spela mer varierat helt enkelt. Det fanns många bud på 2-1. Särskilt när Orlov bredsidade en höger utanför vänster stolpe i 70:e minuten efter fint förarbete av Lundevall. Och när Oremo skarvade en boll utanför efter snyggt inspel längs marken av Micke Dahlberg.
Det märktes att Gefle blev darrigt i slutminuterna. Efter AIK-målet i 95:e ville man inte åka på ett debacle till. Men man lyckades hålla Kalmarspelarna utanför boxen. 1-1 var rättvist, även om Faltsetas svor högt när domaren blåste för full tid.
"Jag har varit med om matcher där det varit svårt att få stopp på en sådan här dålig matchbild," sa Pelle Olsson. "Men nu vände vi matchbilden, det visar på att det finns ett bättre självförtroende och större styrka i laget än förut."
De orden låter som skön musik att ta med sig framöver.
Man måste framhålla Jonas Olsson och Sive Pekezela. De har inte gjort många allsvenska matcher, men det märks att de kommer in i det mer och mer för varje spelad minut. Pekezelas snabbhet kommer vi att få mycket, mycket nytta av framöver.
GEFLE IF–KALMAR FF 1–1 (0–1)
0–1 Måns Söderqvist (20), 1–1 Jakob Orlov (56).
Domare: Jonas Eriksson, Sigtuna (bra! när Kalmarkeepern Berisha ville ha avblåsning för filmning, sa Eriksson: "Det finns något som heter mittemellan").
Publik: 3 542 (hade trott på över 4 i alla fall, men det är nästan 1000 fler än Häcken hade i storstan ...).
Gefle (4–4–2): Mattias Hugosson – Anders Wikström, David Fällman, Olof Mård (Sive Pekezela 32), Jens Portin – Jonas Olsson, Marcus Hansson, Alexander Faltsetas, Simon Lundevall – Mikael Dahlberg, Jakob Orlov (Johan Oremo 79).
Kalmar FF (4–2–3–1): Etrit Berisha – Mats Solheim, Paulus Arajuuri, Markus Thorbjörnsson, Rasmus Sjöstedt – Melker Hallberg, Ismael Silva Lima – Romario Sipiao (Jonathan McDonald 82), Måns Söderqvist (Henrik Rydström 74), Anton Agebjörn (Jonathan Ring 57) – Papa Diouf.
