5 lärdomar efter HBK borta: Den som är mest desperat vinner
Det var som upplagt för en Gefleförlust. Gefle hade ryckt förbi Halmstad i tabellen och dessutom kom HBK till start utan två av sina nyckelspelare. I supporterkretsar pratades det om den första bortavinsten för säsongen. Ja, allt lät lite för bra helt enkelt. Här nere listar jag fem lärdomar som förlustmatchen trots allt gav.
1. Statistik ljuger sällan.
Att Halmstad är bra hemma och Gefle dåliga borta, den psykologin sitter djupare i spelarnas hjärnor än man tror. När en match står och väger är det svårt att stå emot vanans makt. Visst, man kan vända på det och säga att Gefle inte förlorat på Örjans Vall sedan 2010, men den statistiken berör inte så många spelare eftersom omsättningen sedan dess varit stor, särskilt i Gefle.
2. Den som är mest desperat vinner.
I den här matchen hade Halmstad kniven på strupen. En förlust och man hade känt blodsmaken från Superettan tydligare. Gefle däremot kom från tre glädjande poängmatcher och massor av ryggdunkar. Nej, Gefle var inte lika desperat, och många av Geflespelarna kände säkert – precis som vi åskådare – att HBK tänkte sälja sig dyrt och var beredda att gå in betydligt tuffare i närkamperna. Gefle hade behövt första målet i den här kampen för att lyckas vända hemmalagets desperation till en belastning. Tyvärr, denna lördag såg det väldigt mycket ut som de sista 20 minuterna i första halvlek mot HBK hemma förra lördagen.
3. Gefles trupp är känslig för skador.
Det märks att Jonas Lantto ännu inte spelat sig i form efter skadeavbrottet, det känns när de två rutinerade Geflemittbackarna Anders Wikström och Olof Mård inte är med, det är tufft att avvara Dioh Williams på topp (i den här matchen saknade vi någon där uppe som kunde hålla i bollen och göra det oväntade, ja, vi hade behövt någon som satsade så mycket framåt att han riskerade att löpa offside gång på gång…).
4. Anders Bååth är viktigare än vi tror.
Kom ihåg att Anders Bååth startat i de tre matcherna efter uppehållet, och spelat större delen av dessa poängmatcher. Tillsammans med Robin Nilsson och Marcus Hansson har Bååthen sett till att göra mittfältet till ett slagfält. Vi har inte alltid spelat bra, men just dessa tre spelare har sänt signaler till motståndarna att de får vara bra och jobba hårt för att spela igenom oss. När Bååth gick ut i halvtid tog HBK hem matchen. Skúli Jón Friðgeirsson, Emil Bellander och Erik Olsson är alla spelare för framtiden, men man har i dagens läge inte tillräcklig allsvensk rutin för att gå in och bära laget på sina skuldror.
5. Säljs Simon Lundevall säljs kontraktet.
Lundevall är en underbart bra fotbollsspelare, men han är inte en spelare som kan dra upp resten av laget ur en svacka. För ett sådant uppdrag är nog David Fällman och Anders Wikström mer lämpliga. Dessutom har Simon en tendens att slå bort väl många hörnor och frisparkar. Nej, hans tillslag på liggande boll är inte alls lika imponerande som på rullande. Dock, hans straffspark exekverades på ett grymt proffsigt sätt. Klass. Och han vill hela tiden framåt. Simon är Gefles livlina till ett allsvenskt kontrakt, han kommer att utgöra skillnaden mellan Allsvenskan och inte Allsvenskan 2015. Sälja honom? Tänk inte ens tanken, Gefle.
